14 timmar på ett flyg raka vägen från LAX till Manila.  Bam! så va vi framme.

Jag hörde från en vis karl att man blir som en bebis när man flyger och nu när jag tänker efter så stämmer det nog ganska väl.  Allt skumpande påminner om att bli vaggad i en vagn och har ni tänkt på att man blir mycket mer känslosammare högt upp i luften? Helt hjälplös måste man lämna sitt liv till flygvärdarna.  Avslappningen kan vara total, som en liten frizon, så länge det inte skumpar för mycket. Men fan vad jag föredrar att ha fötterna på marken än 10 000 meter upp i luften. Flyga i en liten kapsel med de där små vingarna av stål får mig att balla ur. Okej, ska inte tänka för mycket.

Manila, har ingen aning vad man kan förvänta sig när man besöker nya städer. Men hittills är det helt underbart. När vi satt i bilen så spelade den populäraste radiostationen både ”All night” och ”Girlfriend”. En riktigt bra start helt enkelt!

I morgon ska vi tatuera oss, gå på upptäcktsfärd  och sen blir det gig på kvällen. Vi är så sjukt peppade på att få träffa alla filippinska fans.  Fasen vad det har tweetat och facebookat och spridit ikoniskt kärlek!!