Jag vill sticka ut hakan och påstå att jag har fått göra något unikt.

Jag har fått känna på hur det är att vara på ”andra sidan” Jag levde med Tre Kronor från 5 april fram till VM började. 
Vi åt ihop, vi reste ihop, vi skojade ihop, vi till och med tränade ihop. Jag hade full access, och då menar jag FULL access till Sveriges mest folkkära landslag – Tre Kronor.

Jag fick vara med på spelarnas rum, jag fick vara med på taktikgenomgångar och jag fick till och med äta hur många delicatobollar jag ville i omklädningsrummet.

Jag skrev i ett inlägg innan VM-startade ”Min känsla är att det här gänget har just det där som krävs för att prestera det lilla extra. Låt oss kalla det harmoni.” och så tippade jag Sverige som vinnare i vår hockeybilaga.

Men hur kommer det sig att de tog VM-guld?

Ja, många skulle nog svara Sedin, Sedin, Enroth – och det är väl till stor del rätt – men någonstans känns det inte rättvist heller.

Jag skulle svara – HARMONI

Jag har levt med många olika grupper av folk i mitt liv men har aldrig upplevt någon som liknar denna.

Det finns inga sprickor, det finns inga interna bråk, det enda som finns är olika typer av människor.

Alla umgås inte med alla, men alla respekterar varandra och framför allt krigar för varandra.

Jag tror det var det som till slut bidrog till att de står där och skakar tass med kungen idag.

Jag har nämligen svårt att se att Estelle hade lekt med VM-pokalen om vi inte haft de som krigat på i bakgrunden hela tiden.

Staffan Kronwall – hans navelsträng var banne mig formad som ett C på bröstet när han kom ut.

Niklas ”Pajen” Persson – energin personifierad. Sprider fantastisk stämning vart han än är.

Niklas Danielsson – inledde turneringen med idel dåliga betyg av experterna. Men psyket var på sin plats och pang, pang sa det, så var han hjälte. Snacka om att inte gräva ner sig.

Andreas Jämtin – hatad av många i Hockeysverige men förmodligen mest älskad av alla i Tre Kronor! Sprider otrolig glädje i laget!

Dick Axelsson – Ja, det finns så mycket att skriva, men det går liksom inte ha tråkigt runt honom.

Fredrik Pettersson – tog petningen och kämpade sig stenhårt tillbaka in i laget. Körde slalom mellan ismaskinerna efter varje träning. Förmodligen den störste hockeyälskare jag träffat ihop med personen nämnd under – Landeskog.

Gabriel Landeskog – citerar Kronwall här: Ett fullblodsproffs. Sågad, hånad och kritiserad. Men bet ihop i stället för att bryta ihop. Starkt.

Ledarstaben – som en liten familj, Pudding, Poppe och alla andra. De gör långt mycket mer än bara slipar skridskor och säger vilka som ska spela!

Ja, jag har en begränsad textlängd att hålla mig till, men det är också många man vill lyfta fram som inte alla ser.

Men innan jag checkar ut från #insidetrekronor vill jag bara att alla ska veta några saker:

* Utan spelarna/ledarna som bjudit på sig själv hade den här bloggen blivit lika tråkig som en testbild på tv.

* Utan Svenska Ishockeyförbundet och VM-organisationen hade den här bloggen aldrig ens sett dagens ljus.

* Utan Tobbe W hade idén aldrig fötts.

* UTAN ER LÄSARE HADE JAG ALDRIG HAFT ENERGIN ATT GÖRA DETTA.

Jag är nu på plats i Grekland för att vila ut efter att ha jobbat varje dag sen 5 aprill.

Nu ska jag torka tårarna i ögat. För det är med tårar i ögonen jag publicerar mitt sista inlägg i #insidetrekronor.

Det är även med glädjetårar jag ser livebilderna från Kungsan när Kronwall stämmer upp i #insidetrekronor  VM-låt ”Gubbar Gubbar  (finns på youtube)

Tack! Tack för allt!

#outsidetrekronor