När jag fick veta att jag var sjuk i mars 2016 så bestämde jag mig ögonblickligen att jag ville att Tv4 skulle få följa mig. Efter att jag jobbat med fem galor så vet jag att produktionsbolaget Meter följer ett antal patienter under deras behandlingar och jag hade fått frågan första gången jag var sjuk, men då var jag inte redo. Dagen efter att jag fick veta att cancern var tillbaka, ringde jag upp mina vänner på Meter och gav dem chockbeskedet. Då hade de ännu inte fått någon beställning på någon ny gala inför 2017, men de tog beslutet att omedelbart sätta ihop ett team till mig med inslagsproducent och kameraman! 

Ett par dagar senare kom Sven-Olof Persson SvOP ut till mig i Sigtuna för att prata igenom vad det innebär att vara ett ”case” under galan. Hade jag tänkt igenom vad som skulle hända om jag avlider innan galan? Jag hade tänkt på allt, även på hur mina nära vänner programledarna skulle klara av detta.. Så jag skrev på medverkaravtalet där det står klart och tydligt att allt filmat material kan sändas även om jag avlidit innan galan. En märklig känsla men så viktigt kände jag. Sen följde två svåra veckor på Radiumhemmet då jag var inlagd för min svårt angripna tumör i ländryggen. Jag höll på att förlora mina ben och hamna i rullstol! Vi filmade min första intervju från sjukhussängen den första veckan. Då var allting väldigt kaosaktigt och skrämmande. Strålning och kortison i högdos lyckades rädda mina nerver till benen!

Jag fick komma hem tillslut och livet var plötsligt omkullkastat för alla i min närhet. Det blev kaos känslomässigt för alla i familjen och alla nära vänner. Jag var speedad av kortison och drogad av morfin, inte så lätt att kontrollera mina känslor som svängde från den ena ytterligheten till den andra på ett ögonblick. Från total kärlek till livet och min nyfunna gudstro, till sorgen över att lämna mina barn i förtid. Jag slängde ut mamma och vännerna rätt brutalt för att få egentid med barnen och få tid att smälta detta, bara vi tre. När jag förklarat för barnen att jag är döende och de hade fått fråga alla de frågor de ville så var vi redo igen att ta emot besök. Mamma flyttade in redan när jag låg på p14 för att ta hand om barnen så nu blev hon min livslina som hjälpte mig med allt. Jag hade aldrig klarat mig alla dessa svåra 9 månader utan henne! Jag älskar dig mamma Ingalill!❤ 

Då vi fått hela diagnosen klar för oss; trippelnegativ bröstcancer som är den mest aggressiva form som finns med sju metastaser i skelettet och cancer i benmärgen, så fick jag en behandlingsplan. Lågdos paklitaxel varje vecka. Behandling av någon form resten av mitt liv. Balansgång mellan tillräckligt starka cellgifter för att hålla undan cancern och så pass låg dos att min kropp klarar av den. Hur lång tid jag har kvar går inte att säga. Medelöverlevnad i sekundär skelettcancer är två år, sämre prognos i benmärg så kanske ett år. Skräcken är om/när det sprider sig genom benmärgen till andra organ som lever, lungor och hjärnan. Det är bara en tidsfråga. Så ser prognosen ut med dagens mediciner. Forskningen går framåt i rasande takt och förhoppningen är självklart att jag ska kunna hålla mig vid liv tills det kommer ännu bättre mediciner! Därför är galan ”Tillsammans mot cancer” så viktig för mig och alla andra som lever med cancer! Det är den viktigaste galan på hela året tycker jag för vi alla drabbas på något sätt av denna sjukdom! 

Trodde länge att jag inte skulle kunna gå, men dagen blev så lyckad! Emy och jag hann förbi Presskontakterna och fick se alla fina nyheterna från PRO LINE! Dessutom massor av kompisar som jag inte sett på länge! En riktigt lyckad dag! 

Mitt i de stora planerna vi hade i Marbella så slog blixten ned. Jag fick veta att mitt ryggont var återfall i cancer. Denna gång var spridningen stor, sju tumörer i skelettet och det hade även satt sig i benmärgen. Det finns inget botemedel och läkarna kan bara försöka förlänga mitt liv så länge det går med cellgifter.  Jag är döende.

De första två kritiska veckorna låg jag inlagd på Radiumhemmet och höll på att bli förlamad i benen. En av tumörerna satt i ländkotan, L3, och förstörde nerverna till lårmusklerna. Jag fick intensiv högdos strålning mot kotan i fem dagar och sedan var det många undersökningar för att se om cancern satt på andra ställen i kroppen. Jag hade väldigt ont och fick mycket morfin och kortison mot smärtorna. Tillslut kunde jag komma hem till mina barn och en helt ny verklighet. Jag har kanske ett år kvar att leva. Det var viktigt för mig att vara helt öppen och ärlig med mina barn om vad som hänt. Vi fick en helg för oss själva då jag berättade för dem att jag inte kommer leva så länge. Vi grät och kramades, de frågade och jag svarade. Självklart hoppas vi på ett mirakel eller att någon ska lösa cancergåtan och komma på ett botemedel för all cancer. Det är nära. Inom 70 år har forskarna sagt. Det är snart med tanke på att cancer funnits så länge människan funnits. Eller förresten, de har hittat tumörer på dinosaurier. Så vi kan väl säga att cancer alltid funnits! Skitsjukdom! 

Nu har det gått fem månader sen jag fick min diagnos. Jag har fortfarande ingen spridning någon annanstans i kroppen och min läkare professor Jonas Bergh är väldigt nöjd med hur jag mår. Han tycker att så länge den medicin jag får fungerar så ska vi fortsätta med den. När det händer något nytt i min kropp och det uppstår metastaser i levern eller lungorna så får vi testa andra cellgifter. 

Barnen och jag har haft en skön sommar tillsammans i vår lilla bubbla. Deras dygnsrytm har fått råda och vi har suttit i soffan med Netflix alla serier, sovit till två på dagarna och bara varit tillsammans. Nu när skolan börjat så har min äldsta flyttat hemifrån under skolveckorna. Hon går på filmgymnasiet på Lidingö och bor med sin bästis hos en underbar liten familj, en mamma och hennes tolvåriga dotter. Vi har redan efter ett par veckor en sån speciell och underbar relation att jag blir rörd till tårar hur livet kan bli. Mer om det längre fram kanske.. 
Min glamourösa, glittriga, fantastiska beautyblogg har nu blivit en blogg om den dödliga sjukdomen som drabbat mig igen. Cancer. En cancerblogg. Men jag kommer blogga om skönhetsprodukter ändå. För jag älskar det och om det är något  man ska ägna sig åt när man är döende så är det väl allt man älskar! Sina barn, sin familj, sina vänner, sånt som gör dig glad och får dig att må.. Well.. Bra.. Även om jag inte har en minut då jag mår riktigt bra så är allt relativt och jag mår ok. Då är ok ”bra”. 

No comments… 

Vi är ju här för att starta upp ett nytt projekt. Fortfarande lite hemligt men inom kort kommer vi att berätta vad vi har i görningen..  

   Dream on! Såklart! 

Vi börjar med en lyxig lunch! 

Nu drar vi på kickoff! 

  Jag, Diana och Linda på Arlanda innan boarding!  
 vi fick även sällskap av min kollega Angelica, hennes fru Karin och deras dotter Elsa! 

    
 Det blev inte många timmars sömn denna tidiga morgon.. Linda sitter här bakom!

Diana och hennes ”gosedjur”..

Så roligt att vi kört igång igen! Förra säsongen var det en så stor produktion och vi sände live från Scandic Grand Central varje vecka med en fantastisk avslutande partiledardebatt med en MILJON tittare! Kolla gärna in de tidigare inläggen från Partiprogrammet nedanför! Partiprogrammet hittar du på Aftonbladet Tv!

  Idag übercoola Anna Kinberg-Batra och Richard Söderberg!

Jag har ju lite problem med ryggen och behöver assistent typ hela tiden för jag kan inte bära så tungt. Idag hade jag en fotografering för en ny tv serie på kanal 5 som börjar om någon månad. Fick tips om Rebecca och så fort jag träffade henne så såg jag ju att vi är det perfekta paret! Från efternamnet till färgmatchningen av hår och outfit!  
 

Mitt hår färgar jag med Kevin Murphys Color Bug, den finns i flera olika färger från vitt till guld, orange, rosa och lila. Rebecca har färgat sitt hår med en punkfärg, Blue Fox på Gamla Brogatan har regnbågens alla färger men de sitter lite längre än min temporära färgkrita! Ha så roligt!
 

Så nöjd 

  Näsa, kindben, käke! Anastasia Contour Kit Light to Medium. Brow Wiz Soft Brown. Önskar er en trevlig helg!!