Nu sitter jag på tåget till Stockholm och surfar på internet via min iPhone.
Sjukt vad tiden går. Det känns som att det var alldeles nyss som man ringde HEM till tjejen man var intresserad av och hennes föräldrar ALLTID svarade.
I dag är det ju helt andra förutsättningar.
Dagens kids kan ju bara dra iväg en vänförfrågan på Facebook eller panga iväg ett sms och så är saken klar.

Men nu var det ju inte min begynnande 30-årskris vi skulle prata om, utan hockey.
Jag var i Löfbergs Lila Arena i går och herregud vilken överkörning.
Lindström manglade Blomdahl (fult) och Frögren proppade Blomdahl (schysst) och AIK:s tuffing orkade inte ens bli arg.

Ni vet känslan man har när man har tagit en slice för mycket – den där sista – på Pizza Hut. Exakt så proppmätta såg AIK-spelarna ut i går.
Geisten, glöden, viljan – allt var borta.
Men i dag är det – precis som med min barndoms gråa telefoner och dagens internetsurfande – andra förutsättningar.
AIK-spelarna skrinnar ut i ett fullsatt Globen och påminns där och då om att det är SM-semifinal och att det fan är på tiden att man visar det.
Jag har hela tiden sagt 4–0 i matcher till Färjestad och står fast vid det. Men AIK kommer sälja sig dyrt i dag.

Ni som har hängt med bloggen vet ju att jag inte får raka mig så länge AIK är kvar i slutspelet, men i dag är chansen/risken stor att laget ryker.
– Snyggt skägg, men nu får du snart raka dig, sa Dick Axelsson till mig efter segern i går.
– Men jag tycker att du borde ha kvar skägget hela slutspelet, så att du får känna på hur det känns för oss, sa Rickard Wallin.
– Mmm, visst – om vi byter årslön, svarade jag.
Inte.
Men jag tänkte det.

För övrigt var det lugnt och städat på läktarna i går. Jag satt i närheten av klackarna och förutom de sedvanliga hatramsorna så skötte sig supportrarna fint, vad jag kunde se.
Det ryktades om att det skulle dyka upp ett gäng AIK-supportrar utan biljett.
– Men den resan ställdes som tur var in, berättade Hockeyligans säkerhetsanvarige Lena Sahlin.

/Emil