Johannes Salmonsson spelade backgammon med reservmålvakten Björn Bjurling efter dagens AIK-träning.
Duon gjorde inte direkt high five med Sportbladets utsände.
– Du satte en tvåa på mig i betyg. Obegripligt, muttrade ”Salle”.
– Sätter man ett sånt betyg kan man inte ha sett matchen, fyllde Bjurling i.

Jag blev ganska stum, för jag hade bestämt för mig att jag satt och valde mellan en trea och fyra på ”Salle” och valde en trea. Men nu, med tidningen framför mig, ser jag det svart på vitt. Jag satte en tvåa på honom och det var åt helvete av mig.

Jag ringde upp Salmonsson och bad honom sätta betyg på mig som journalist:
– Innan gårdagens betyg hade du kanske kunnat få en trea eller fyra. Men efter dina betygsättningar i går är det en svag tvåa, sa han.

Nåja, till mitt försvar (även om det inte är försvarbart) så är det ett helvete att sätta betyg på över 40 spelare efter en match. Det blir mest att jag utgår från en tvåa (=godkänd) i grundbetyg, kollar plus/minus, speltid, och försöker minnas någon specifik händelse åt ena eller andra hållet.

Jaja, spelarna läser i alla fall Sportbladet och det får man ju ta som något slags beröm. Tydligen är även den här bloggen läst.
– Jag fick tio sms efter ditt senaste inlägg om glödlampan, sa Patric Blomdahl.
Det är dock fortfarande locket på varför Blomdahl kallas för glödlampan och eftersom jag inte har luskat fram svaret så får jag underbetyg som journalist.
En svag tvåa, om du frågar Johannes Salmonsson.

/Emil