Läser i Konkurrenten att spelarna vill sparka tränaren Kent Johansson.
Jag blir inte ett dugg förvånad om det verkligen är så
”Gnälla-på-tränarn-sjukan” är spridd över landet, men inte någonstans är den så djupt rotad som i just Göteborg.
Den verkar i princip vara omöjligt att hitta ett botmedel som gör att den släpper sitt grepp om Västkusten.
Få se, hur många tränare har Frölunda förbrukat de senaste fyra åren? Stephan Lundh, Per Bäckman, Roger Melin, Ulf Dahlén och nu eventuellt Kent Johansson. Jag kanske till och med har glömt någon.

Samtidigt har resultaten bara blivit sämre och sämre.
Kenta saknar ”det rätta engagemanget” sägs det.
Ja, och Ulf Dahlén var för seriös.
Per Bäckman var för hård.
Roger Melin och Stephan Lundh var för mjuka.
Klart att allt måste ha varit tränarnas fel. Givetvis kommer Frölunda bli ett topplag igen bara de får in en ny tränare. Dessa fantastiska spelare kommer att börja prestera igen bara de får bort ännu en tränare.
Skulle inte tro det

.
Att sparka tränaren kan på kort sikt lösa ett problem. Att göra det flera gånger på bara några år bryter ner en klubb fullständigt. Den ruttnar inifrån. Man botar sjukdomen tillfälligt men viruset finns ändå kvar.
Frölunda måste en gång för alla sätta ner foten och tala om att det inte blir några fler tränarsparkningar.
Sedan får väl några av de etablerade spelarna för guds skull hoppas att inte Frölunda väljer att ta tillbaka Janne Karlsson.
Då är det nog stor risk att några av dem kommer att få det väldigt jobbigt, trots att de sitter på långa och förbaskat dyra kontrakt.

/Abris

Ni kanske minns Tomas Ros sågning av Luleå…

Efter kvällens match hade Luleåveteranerna Janne Sandström och Anders Burström en fråga…

Vi ringde Ros. Han verkade inte ett dugg arg och sa:
– De verkar ha skön humor, de där i Luleå…

/Emil och Abris

Skellefteå–Linköping får ursäkta.

Luleå–Djurgården är bland det häftigaste jag har sett i svensk hockey!

Jag kan inte komma på en enda sak som saknades.
Matchen hade tamejfan allt:
* Ett hätskt ordkrig inför matchen.
* Många och vackra mål.
* Individuella misstag (Pierre Johnsson som tappar pucken på Djurgårdens 3–2, Fredrik Claesson som skänker bort pucken på Luleås 3–3-mål).
* Fantastisk spänning.
* En matchhjälte, Robin Jonsson, som gör sitt första mål för säsongen.
* En matchhjälte som – trots sitt groteska skägg och tandlösa leende – är en av de trevligaste spelarna i elitserien, något som nästan blir ödets ironi när det var så heta känslor på isen.

Är det någon spelare man verkligen unnar det här så är det Robin Jonsson, som alltid tar sig tid att prata, aldrig kommer med bortförklaringar, alltid spelar för laget, och alltid är genuint trevligt mot alla.

Coolt av Jonas Rönnqvist att han vågade ta ut målvakten med 3.12 kvar. Kul när såna chansningar går hem.

Samtidigt lider jag med Djurgården.
Laget var ett mål från att genomföra en historisk bragdvändning och gjorde en smått heroisk insats.
17-åringen Mika Zibanejad var 1.55 ifrån att bli matchhjälte. Undrar hur länge det tar innan han somnar i kväll.

Nu ser jag fram emot två semifinaler som kan bli riktigt klassiska.

Färjestad–AIK
Skellefteå–Luleå

Vilka matcher vi har framför oss!

/Emil

Jag börjar med att konstatera att Luleå skulle behöva Thomas ”Bulan” Berglund på isen i stället för i båset i dag…

Okej, nu ska vi se här.

Luleås Cam Abbott stängs av två matcher för sin sparkrörelse mot Mika Zibanejad:

DISCIPLINNÄMNDENS MOTIVERING:
”Disciplinnämnden gör, efter att bl.a. ha granskat filmsekvenserna, bedömningen att Cam Abbott riktar en spark mot baksidan på benet på Mika Zibanejad som träffar med ovansidan av skridskon. Av filmsekvenserna framgår att sparken är medveten. Mot bakgrund av de stora risker för skador som spark med skridsko för med sig ska avstängning regelmässigt ske vid denna typ av förseelse. Sammantaget finner nämnden att Cam Abbott ska ådömas avstängning motsvarande två matcher.”

MIN KOMMENTAR: Fel beslut. Abbott borde ha friats.
Motivering: Beslutet är rätt fattat – enligt regelboken. Men då måste nämnden vara konsekvent i sin bedömning.
LHC:s Jaroslav Hlinkas spark mot Timrås Johan Andersson 2009 (de är för övrigt lagkamrater numera) anser jag är betydligt värre än Abbotts mot Zibanejad. Hlinka friades helt den gången när han medvetet sparkar på en liggande motspelare. I Abbotts fall tycker jag det mest ser ut som att han är övertänd och tappar balansen. Ni får bedöma själva…

***

Djurgårdens Jimmie Ölvestad stängs av två matcher, samt får betala 15 000 kr i böter, för sin armbågstackling mot Sebastian Enterfeldt:

DISCIPLINNÄMNDENS MOTIVERING:
”En granskning av åberopade filmsekvenser från match-DVD:n visar enligt Disciplinnämndens bedömning att Jimmie Ölvestad tar fart och hoppar in en tackling med kraft mot huvudet på Sebastian Enterfeldt. Nämnden ser allvarligt på denna typ av förseelser och de ska enligt praxis leda till avstängning. Sammantaget finner nämnden att Jimmie Ölvestad ska ådömas avstängning motsvarande totalt två matcher samt böter motsvarande en match.”

MIN KOMMENTAR: Ölvestad borde ha friats.
Motivering: Visst, tacklingen är stenhård och är värd en tvåa. Men den ser nog värre ut än vad den är. Ölvestads skridskor lämnar isen först när han har träffat Enterfeldt och en tackling ser alltid värre ut när hjälmen åker av på motståndaren. Enterfeldt verkar inte ha lärt sig knäppa hjälmen, för den har åkt av tidigare i matchserien också. Men den gången – när Enterfeldt manglades av Printz i mittzonen – tycker jag att tacklingen var värre. Kanske borde Printz ha haft en avstängning den gången i stället.

***

Djurgårdens Marcus Nilson frias helt för sin armbågstackling mot Chris Abbott.

DISCIPLINNÄMNDENS MOTIVERING:
”Tacklingen är på icke puckförande spelare, från den blinda sidan och riktad med armbåge mot huvudet. Det blir en rejäl smäll mot huvudet vilken Chris Abbott känner av under och efter matchen.
Disciplinnämnden finner efter en granskning av filmsekvensen att den anmälda händelsen visserligen skulle kunnat föranleda en utvisning men att den inte är av sådan karaktär att den motsvarar ett match penalty. Mot denna bakgrund ska anmälan lämnas utan bifall.”

MIN KOMMENTAR: Rätt beslut. Nilson ska frias.
Motivering: Tacklingen är ful och borde definitivt ha gett två minuter, kanske till och matchstraff i den matchen. Men jag tycker inte att den är så ful och gör sådan skada att den ska innebära avstängning i ytterligare en match.

Jag förespråkar inte våldshockey. Men det är så här jag känner inför de här besluten.

/Emil

Jag fyller 30 år i augusti och det är nu dags att bekänna en sak.
När jag var barn var Djurgården laget jag avskydde mest av allt.

Jag är från Karlstad och ett av mina första idrottsminnen är när Färjestad fullständigt förnedrades med 13–0 av Djurgården hösten 1987.
Jag var sex år, satt i farsans knä på sektion H, plats 365, och grät som… ett barn.

Jens Öhling hängde fem kassar i den matchen minns jag. Jag minns egentligen inte vem som vaktade kassen i Färjestad, men har fått återberättat att det var Christer Thåg.
Tränaren Pelle Bäckman lät 19-årige Thåg stå kvar matchen ut. Han skulle väl härdas, antar jag.
Kollar man Thågs stats på eliteprospect kan man dra slutsatsen att han aldrig kom igen efter den torsken.

I alla händelser: Färjestad vann SM-guld framåt vårkanten, men Djurgården fortsatte att göra livet surt för mig och min omgivning.
Djurgården var till att börja med från stora, stygga Stockholm. Bara en sån sak.
Jag drömde – och här är jag fullständigt ärlig – mardrömmar om Håkan Södergren och Thomas Eriksson.
Djurgården vann de tre följande säsongerna SM-guld. Två av gångerna efter finalseger mot Färjestad (Peter Hasselblad tog en idiotisk utvisning ett av åren har jag för mig, men det kan jag fantiserat ihop i efterhand).
Jag kände mig maktlös.
Jag avskydde verkligen Djurgården.

Sedan växte jag upp och blev vuxen (i alla fall på pappret). Jag slutade hålla på ett specifikt lag och Djurgården slutade vara äckligt överlägsna.
Jag blev med tiden sportjournalist och lärde mig stänga av känslor.
Mitt liv kunde gå vidare.

Men i dag kan jag någonstans känna med Luleå-lägret. Eller… ”känna med” är kanske fel ord, men jag kan förstå HUR de känner sig.
Den där känslan av avsky i kombination med maktlöshet.

De har tappat 3–0 till 3–3.
De har blivit överkörda på isen.
De har, anser de själva, haft domarna emot sig.
Och de är på väg att få sin stjärna avstängd.

Nu tar Luleå till alla medel som finns. Asstränaren Thomas ”Bulan” Berglund – som under sin spelarkarriär var ett pain in the ass för motståndarna – kastar Jonas Rönnqvists disciplinmantra i Östersjön och går till motattack genom att anmäla Marcus Nilson och Jimmie Ölvestad.
Därmed bryts den heliga överenskommelsen att elitserieklubbar inte ska anmäla varandra. Ett krig är startat.
– Saker och ting har kommit i en ny dager. Går man som Järlefelt (Janne, Djurgårdens sportchef) ut och kräver flera matchers avstängning hamnar saker i och ting i ett annat läge. Då gäller inga överenskommelser, säger Bulan till min bloggkollega Abris.

Jag kan bara konstatera att nu är det äntligen slutspel på riktigt!
Det kommer att bli en minnesvärd batalj på isen i morgon, förmodligen ännu mer minnesvärd än ”The big brawl” från 2000.

Jag VET inte hur detta slutar.
Men jag TROR att Djurgården vinner.
Så var det i alla fall alltid när jag var barn.

/Emil

Ni kanske minns det här inlägget som jag skrev inför slutspelet…

Nu har äntligen Luleå–Djurgården hettat till och Thomas ”Bulan” Berglund har hittat sitt temperament från 2000.

Den gången vräkte Bulan ur sig:
– Det är deras, jag vetifan vad han heter, nån nykomling som de har, som åkte in i honom (Jarmo Myllys) och försökte vara kaxig. Går man på vår målvakt, då måste man få stryk alltså, så är det bara!

Nu säger Bulan, som i dag är asstränare i Luleå, till bloggkollega Abris:
– På video har vi sett tolv tacklingar mot huvudet som Djurgården har gjort under den här matchserien. Det har skett alldeles för många gånger för att det ska vara en tillfällighet.

Och:
– Att han (förbundets tävlingschef Mikael Lundström) gör en anmälan beror naturligtvis på påtryckningar från Djurgården. Deras sportchef (Jan Järlefelt) var ju ute och uttalade sig. Men de glömmer att städa framför sin egen dörr. Håller de på med sådana här grejer får de vara beredda att stå upp för det på isen.

Nu återstår att se om Cam Abbott blir avstängd för sparkrörelsen mot Mika Zibanejad.
Oavsett vilket kan vi räkna med ett krig i Coop Arena i morgon.

/Emil

Det känns väl spontant som att dagens artikel om målsnåla Luleå var hyfsat vältajmad…

Dock vill jag inte på något sätt säga att kvartsfinal sex mellan Djurgården och Luleå var tråkig.
Tempot var högt, stämningen på läktarna magisk och spänningen på topp.

Men målen?!

Det görs knappt några mål och det beror givetvis på duktiga målvakter och ett defensivt tänk, men framför allt – skulle jag vilja påstå – på inkompetenta forwards.
Svensk hockey har brist på de där spelarna som har det där lilla extra, som kan göra det oväntade, dra en gubbe och hänga upp pucken i taket.
Ty, det finns inget ogenomträngligt försvar – det finns bara fantasilöst anfallsspel.

***

Efter att ha sett Jonas Berglund lägga in 3–1 i tom kasse i den tredje matchen var jag bergis på att Luleå skulle ta detta i fyra raka.
Nu står det 3–3 i matcher och jag står här med dumstruten på (som så många gånger förr i detta slutspel).
Nu är jag lika säker på att Djurgården tar detta och blir historiskt som det första lag i SM-slutspelets historia som vänder 0–3 i matcher till 4–3.

Varför? När Cam Abbott tog en idiotisk utvisning i slutskedet – och Fredrik Styrman tog lagets första tiominutare för dåligt uppförande på 61 matcher den här säsongen – visade de att Luleå har tappat sitt koncept, där ordet disciplin har varit ledordet.
Luleå har hela säsongen besegrat på pappret bättre motståndare tack vare en djävulsk disciplin, där ingen spelare har varit större än laget. Nu visade sig laget sårbart.

När dessutom knäskadade backstjärnan Janne Niinimaa har så ont att han blir lika rapp i vändningarna som en Finlandsfärja kan jag inte dra någon annan slutsats än att Djurgården tar detta.
Men som sagt, jag har stått i skamvrån med dumstrut på huvudet förr…

***

Mark Owuya har hållit nollan i 135 minuter och fyra sekunder. Imponerande!

***

Pierre-Edouard Bellemare blev skadad, tuffingen Martin Laumann Ylven fick matchstraff och enligt regelboken är domarnas bedömning korrekt.
Men i min bok är inte det där matchstraff.
Fransmannen är i obalans och sitter ganska lågt samtidigt som norrbaggen har påbörjat en tackling. Jag skulle vilja påstå att det är olyckliga omständigheter som gör att Bellemare skadas, snarare än medveten ondska från Laumann Ylven.
Men regler är regler och regler är till för att följas.
Däremot tycker jag att den här regeln borde skrivas om.
Nu hoppas jag att allt är väl med Bellemare.

***

LHC:s Erik Andersson är inte bara elitseriens smartaste spelare. Han är även synsk.
När han intervjuades inför tredje perren i kväll sa han att Jan Hlavac skulle avgöra.
Det kändes nästan skrämmande när Hlavac la in 3–2 med en backhand.

***

Jag trodde på 4–3 i matcher till LHC inför kvartsfinalen och står fast vid det.

/Emil

Jag har inte riktigt förstått varför förbundskapten Pär Mårts bara har använt två målvakter under de tre landslagsturneringarna i vinter.
Okej att Mårts alltid vill ställa upp med bästa laget, men nog borde han ha ställt över Liv och Daniel Larsson i varsin turnering för att på så sätt fått möjlighet att se någon mer målvakt i landslagsmiljön.
Exempelvis Viktor Fasth, Anders Nilsson, Andreas Hadelöv eller Mark Owuya. Eller KHL-målvakterna Ersberg och Tellqvist.

Nu när Liv har tackat nej och Daniel Larssons form är ett stort frågetecken kanske Mårts måste plocka med en målvakt från elitserien som aldrig har provat på landslagsspel med Tre Kronor.
Det är mycket möjligt att Mårts redan har bestämt sig för att satsa på en förstemålvakt (och en andremålvakt) från NHL, men oavsett tycker jag att han borde ha testat fler målvakter under säsongen.

Hade en av få lediga kvällar i går och passade på att hyra hem Oscarsbelönade ”Hämnden”. Av olika anledningar blev det aldrig av att jag såg den när den gick på bio, men i går var det alltså dags.
Och vilken film.
+++++ har aldrig känts mer välförtjänt.
Så tack Susanne Bier, Mikael Persbrandt & Co för en fantastiskt gripande och tänkvärd film.
Se den, om ni inte redan har gjort det.

FOTO: TV4 SPORT.

Djurgårdens trotjänare Christian ”Fimpen Eklund” är en skön lirare med självdistans. Nu har han – med hjälp av ”frisören” Patrick Cehlin – skaffat sig en gubbkrans.
– Alla har ju slutspelsskägg, så jag tänkte att jag skulle ha en slutspelskrans. Ju längre vi tar oss, ju snyggare blir den. Och blir det guld så behåller jag kransen över sommaren, sa Fimpen när jag inte kunde undgå att påpeka hans hemska frisyr.
– Ungarna tycker att det är en gubbfrilla. De får nog höra lite gliringar i plugget, men de förstår nog att jag inte kommer se ut så här för all framtid…
Själv är jag spänd av förväntan hur den här frisyren kan arta sig över en sommar…

***

Andreas Egerup som Bernst-Gunnar i säsong 3 av Byhåla.

Sportbladets hockeyexpert/nyhetschef Tomas Ros går i dagens tidning, och i senaste avsnittet av ”Jenny Calling”, till våldsam attack mot Luleås ”tråkhockey”.
Själv vill jag ha Luleå kvar av den anledningen att jag ska få chansen att se Andreas Egerup igen. Vem fan är Andreas Egerup undrar ni.
Jo, han är den som sköter intervjuerna i Fans Corner i Coop Arena – men framför allt är han den som spelade den sliskige yuppien Bernst-Gunnar i tv-serien ”Byhåla” i början på 90-talet.
Är inte det sjukt stort?! Ronny & Ragge i all ära, men för mig var Bernst-Gunnar karaktären som lyfte hela serien!

***

Själv ser jag kvällens matcher hemifrån då jag har åkt på feber de luxe.
Jag har så hög feber att lägger du ett ägg på min panna får du tillbaka det färdigstekt på en minut.
Slänger du mig i vattnet från Birkafärjan så smälter hela Östersjön.
Häpna professorer hävdar till och med att min kropp är hetare än lavan från Eyjafjallajökull.

Jag siktar dock på att klämma ur mig ett blogginlägg senare i kväll, betydligt mer seriöst än detta inlägg som mest var flams och trams. Jag skyller på feberyra…

***

Till sist: Min mor och far har hört av sig och vädjar om att jag ska raka mig, vilket i så fall betyder att jag förlorar vadet.
Vad säger ni? Får jag raka av mig skiten eller?

/Emil

Linköping och Djurgården måste vinna på hemmaplan på fredag, annars är även de två andra semifinallagen klara. Jag ger Djurgården störst möjlighet att få till en sjunde match.

Att matchen spelas i Globen är en stor fördel för stockholmarna. Globen är en ovan miljö för många av Luleåspelarna och det kommer säkert att bli vissa omställningsproblem för norrbottningarna. Kan Djurgården minimera antalet utvisningar vinner de även den sjätte matchen. Luleå är trots allt ruggigt vasst i numerärt överläge, även om inte statistiken i slutspelet är något vidare.

Linköping har ett offensivt svagare lag än på många år och är extremt beroende av att tjeckerna levererar, något de inte har gjort i de senaste matcherna. Och egentligen har de inte varit tillräckligt framträdande i något av de tre slutspel de har varit inblandade i. Vore jag sportchef i Linköping hade jag inte skrivit nytt kontrakt med vare sig Hlinka eller Hlavac. Jag hade mycket hellre lagt en del av de pengarna på att försöka få hem Niklas Persson. Vi får se hur Johan Hemlin tänker.

Och om Niklas Persson verkligen vill tillbaka till Sverige redan nästa säsong.

Hur HV:s sportchef Fredrik Stilman tänker kommer att klarna inom kort. Väljer han att behålla Jan Karlsson för att i stället offra några kontraktsbundna spelare? Blir Karlsson kvar kan vi nog räkna med att åtminstone Fredrik Bremberg, Daniel Larsson och Kamil Piros försvinner. Gemensamt för de tre är att de sitter med dyra kontrakt även över nästa säsong.

Att någon eller några kommer att offras i Jönköping är det enda som är helt klart.