På väg från Karlstad till Skellefteå för den andra kvartsfinalen. Innan avresan hann jag se Färjestad träna en knapp timme, och precis som tidigare var det bra tryck på isen. Färjestad har har haft en ”lätt” resa genom slutspelet och har kunnat använda den lediga tiden till att träna ordentligt – både på isen och utanför.

Ett slutspel håller på i sex veckor och under en så lång period är det enormt viktigt att underhålla fysiken. Något Färjestad har gjort och jag kan inte se att Skellefteå ska kunna vinna fyra matcher i den här finalserien. Speciellt inte när deras normalt sett vassaste offensiva enhet trampar vatten. Forssell, Ericsson och Söderström måste få avlastning i poängproduktionen.

Men vinna i morgon kan Skellefteå definitivt göra. 

Andra reflektioner från den första finalen…

… norrmannen Marius Holtet spelar sitt livs hockey just nu. Jag har aldrig sett honom bättre

.… bra domarinsats av Persson/Lärking

.… Andreas Hadelöv gjorde ingen av sina bättre matcher. Det gjorde inte heller Alexander Salák. Att han har problem med sin axel är välkänt, och jag tycker inte att tjecken har imponerat under slutspelet

.… Skellefteås unga backar var inte bra, men samtidigt: oj, så många av de rutinerade pjäserna det var som svek fullständigt.

I söndags förde tränaren Jan Karlsson upp Växjö i elitserien. En ruskigt stark prestation.
Men när det gäller att ta upp lag i landets högsta hockeyserie är Janne bara tvåa i familjen.

Linköpings tränare Hans Särkijärvi ringde upp mig och berättade att för 38 år sedan, år 1973, tog Jannes pappa Bengt upp Kiruna AIF i allsvenskan, vilket då var landets högsta serie.
Vem som spelade i Kiruna AIF under den första säsongen i allsvenskan?
Hans Särkijärvi, givetvis.

Tack för tipset ”Säcken”, som för övrigt inledde samtalet med repliken:
– Jag sitter i bilen och har så långtråkigt att jag till och med ringer en journalist.

Jan Karlsson kommer för övrigt från en riktig hockeyfamilj. Brorsan Lars var under sin aktiva karriär en spelskicklig back som spelade elitseriehockey med både Björklöven och Leksand. Lars vann 1987 både SM-guld med Björklöven och senare VM-guld i Wien.

Jan spelade en säsong med Kiruna AIF i division 1 säsongen 1980/81, innan han drog vidare för elitseriespel med först Modo och sedan Västerås.
Jan spelade, precis som brorsan Lars, back. Men han var inte riktigt lika spelskicklig vill jag minnas…
/Abris

www.domarna.se är en mycket läsvärd sida, som jag rekommenderar varmt. Den har unik domarstatistik för svensk hockey som du inte hittar någon annanstans.
Tomas Kling har gått igenom finallagens utvisningshistoria i det här inlägget.

Jag saxar: ”Hittills denna säsong har Färjestad spelat 64 matcher och Skellefteå 68 i grundserie och slutspel sammantaget, vilket även gäller för alla nedanstående siffror. Hur ser det ut utvisningsmässigt? Färjestad har tilldelats 920 utvisningsminuter fördelat på 272 utvisningar. För Skellefteå är det något mindre siffror, 831 utvisningsminuter på 343 utvisningar”.

Anmärkningsvärt: Färjestad har den här säsongen dragit på sig nio tiominutare för ”Abuse of officials”.
Läge för Tommy Samuelsson att ta grabbarna i öronen…?

Snart bär det av till Karlstad i bil med Wennerholm och Wixtröm. Anrell och Abrahamsson tar tåget. Jag måste säga att Sportbladet har en stark finaluppsättning.

/Emil

Nyss hemkommen tlll Stockholm efter en galen resa till Örebro och Växjö.
Jag och fotograf Jimmy Wixtröm åkte i går till Behrn Arena i Örebro, en hockeylada så omodern att det förde tankarna tillbaka till när jag spelade i Norvalla ishall i Vålberg på 90-talet.

Jimmy fick fota från pressläktaren och plötsligt blev en äldre herre (som tydligen är yrkesinspektör!) rasande för att Jimmy skymde sikten och hotade med stryk om han inte flyttade på sig.
Jag mötte den äldre herrens blick och fick ett långfinger som svar.
Som tur var stannade det där.

Nåja. Det var långt ifrån det galnaste som hände den här eftermiddagen. Alla resultat som kunde gå Växjös väg gick Växjös väg och plötsligt var vi mitt i ett glädjefnatt på isen.
Som sportjournalist är man oftast så fokuserad på sitt jobb och så inne i att tänka vinklar att man missar skogen för alla träd.

Men i går passade jag på att stanna upp och njuta.

Tränaren Janne Karlsson grät, spelare och fans hade kramkalas, Fotograf-Jimmy fick några tacklingar när spelarna hoppade in i sargen där klacken stod – och jag bara ställde mig på avstånd och njöt.
Det här är verkligen idrott när det är som allra bäst!

– Hur fan ska vi fira det här? sa sportchefen Henrik Evertsson till lagkaptenen Johan Markusson.
– Det löser vi nog, svarade Markusson.

Därefter väntade jobbet på riktigt för Sportbladets utsända. Samtidigt som spelarna festade i bussen hem till Växjö brände jag och Jimmy dit med bil (att skriva artiklar under den krokiga sträckan Örebro–Växjö är inte att rekommendera).
– Va fan, har ni följt efter oss ända hit?! utbrast Nils Andersson när Växjös spelare klev ur bussen.
Det blev sedan ett sanslöst party på restaurang PM & Vänner. Janne Karlsson höll tacktal, fansen skanderade ”Vi har Oskar Alsenfelt – vem fan är Viktor Fasth?” och lagkaptenen Johan Markusson var ett enda stort leende.

Vi lämnade dock festen i förtid. Efter att ha lämnat alla texter och bilder vid halv tre-tiden i natt satte vi oss i bilen och körde till Scandic i Jönköping för att ha kortare resväg i dag.
På sträckan mellan Växjö och Jönköping insåg jag hur mycket jag trots allt älskar det här jobbet.
Jag fick vara med om en historisk händelse på plats.
Tack Växjö!

Nu väntar en ny dag. Förhandsartiklar inför Färjestad–Skellefteå i morgon.
Wow!

/Emil

Jag fick nyss besked om att Djurgårdens supertalang Mika Zibanejad hade brutit handleden under dagens J20-kvartsfinal mot Modo.
Men ”Galler-Mika” hade tur i oturen.
– Jag har varit och röntgat handleden på akuten och inget är av. Det vara ”bara” en rejäl stukning, svarade Mika när jag fick tag på honom.
Händelsen inträffade i första perioden, vid ställningen 1–1.
– Jag fick en tackling av två av deras spelare bakom målet. Handen hamnade i kläm och då vek sig handleden.
Djurgården vann till slut med 5–2. Nu återstår att se om Zibanejad kan spela semifinalen nästa lördag.
– Jag tar det från dag till dag och ser hur det känns. Förhoppningsvis är det ingen fara.

Djurgården, Frölunda och HV71 är klara för semifinal. I morgon avgörs vilket lag av Skellefteå och Malmö som tar den sista semfinalplatsen.

/Emil