Nyss hemkommen tlll Stockholm efter en galen resa till Örebro och Växjö.
Jag och fotograf Jimmy Wixtröm åkte i går till Behrn Arena i Örebro, en hockeylada så omodern att det förde tankarna tillbaka till när jag spelade i Norvalla ishall i Vålberg på 90-talet.

Jimmy fick fota från pressläktaren och plötsligt blev en äldre herre (som tydligen är yrkesinspektör!) rasande för att Jimmy skymde sikten och hotade med stryk om han inte flyttade på sig.
Jag mötte den äldre herrens blick och fick ett långfinger som svar.
Som tur var stannade det där.

Nåja. Det var långt ifrån det galnaste som hände den här eftermiddagen. Alla resultat som kunde gå Växjös väg gick Växjös väg och plötsligt var vi mitt i ett glädjefnatt på isen.
Som sportjournalist är man oftast så fokuserad på sitt jobb och så inne i att tänka vinklar att man missar skogen för alla träd.

Men i går passade jag på att stanna upp och njuta.

Tränaren Janne Karlsson grät, spelare och fans hade kramkalas, Fotograf-Jimmy fick några tacklingar när spelarna hoppade in i sargen där klacken stod – och jag bara ställde mig på avstånd och njöt.
Det här är verkligen idrott när det är som allra bäst!

– Hur fan ska vi fira det här? sa sportchefen Henrik Evertsson till lagkaptenen Johan Markusson.
– Det löser vi nog, svarade Markusson.

Därefter väntade jobbet på riktigt för Sportbladets utsända. Samtidigt som spelarna festade i bussen hem till Växjö brände jag och Jimmy dit med bil (att skriva artiklar under den krokiga sträckan Örebro–Växjö är inte att rekommendera).
– Va fan, har ni följt efter oss ända hit?! utbrast Nils Andersson när Växjös spelare klev ur bussen.
Det blev sedan ett sanslöst party på restaurang PM & Vänner. Janne Karlsson höll tacktal, fansen skanderade ”Vi har Oskar Alsenfelt – vem fan är Viktor Fasth?” och lagkaptenen Johan Markusson var ett enda stort leende.

Vi lämnade dock festen i förtid. Efter att ha lämnat alla texter och bilder vid halv tre-tiden i natt satte vi oss i bilen och körde till Scandic i Jönköping för att ha kortare resväg i dag.
På sträckan mellan Växjö och Jönköping insåg jag hur mycket jag trots allt älskar det här jobbet.
Jag fick vara med om en historisk händelse på plats.
Tack Växjö!

Nu väntar en ny dag. Förhandsartiklar inför Färjestad–Skellefteå i morgon.
Wow!

/Emil