Jag börjar med att konstatera att Luleå skulle behöva Thomas ”Bulan” Berglund på isen i stället för i båset i dag…

Okej, nu ska vi se här.

Luleås Cam Abbott stängs av två matcher för sin sparkrörelse mot Mika Zibanejad:

DISCIPLINNÄMNDENS MOTIVERING:
”Disciplinnämnden gör, efter att bl.a. ha granskat filmsekvenserna, bedömningen att Cam Abbott riktar en spark mot baksidan på benet på Mika Zibanejad som träffar med ovansidan av skridskon. Av filmsekvenserna framgår att sparken är medveten. Mot bakgrund av de stora risker för skador som spark med skridsko för med sig ska avstängning regelmässigt ske vid denna typ av förseelse. Sammantaget finner nämnden att Cam Abbott ska ådömas avstängning motsvarande två matcher.”

MIN KOMMENTAR: Fel beslut. Abbott borde ha friats.
Motivering: Beslutet är rätt fattat – enligt regelboken. Men då måste nämnden vara konsekvent i sin bedömning.
LHC:s Jaroslav Hlinkas spark mot Timrås Johan Andersson 2009 (de är för övrigt lagkamrater numera) anser jag är betydligt värre än Abbotts mot Zibanejad. Hlinka friades helt den gången när han medvetet sparkar på en liggande motspelare. I Abbotts fall tycker jag det mest ser ut som att han är övertänd och tappar balansen. Ni får bedöma själva…

***

Djurgårdens Jimmie Ölvestad stängs av två matcher, samt får betala 15 000 kr i böter, för sin armbågstackling mot Sebastian Enterfeldt:

DISCIPLINNÄMNDENS MOTIVERING:
”En granskning av åberopade filmsekvenser från match-DVD:n visar enligt Disciplinnämndens bedömning att Jimmie Ölvestad tar fart och hoppar in en tackling med kraft mot huvudet på Sebastian Enterfeldt. Nämnden ser allvarligt på denna typ av förseelser och de ska enligt praxis leda till avstängning. Sammantaget finner nämnden att Jimmie Ölvestad ska ådömas avstängning motsvarande totalt två matcher samt böter motsvarande en match.”

MIN KOMMENTAR: Ölvestad borde ha friats.
Motivering: Visst, tacklingen är stenhård och är värd en tvåa. Men den ser nog värre ut än vad den är. Ölvestads skridskor lämnar isen först när han har träffat Enterfeldt och en tackling ser alltid värre ut när hjälmen åker av på motståndaren. Enterfeldt verkar inte ha lärt sig knäppa hjälmen, för den har åkt av tidigare i matchserien också. Men den gången – när Enterfeldt manglades av Printz i mittzonen – tycker jag att tacklingen var värre. Kanske borde Printz ha haft en avstängning den gången i stället.

***

Djurgårdens Marcus Nilson frias helt för sin armbågstackling mot Chris Abbott.

DISCIPLINNÄMNDENS MOTIVERING:
”Tacklingen är på icke puckförande spelare, från den blinda sidan och riktad med armbåge mot huvudet. Det blir en rejäl smäll mot huvudet vilken Chris Abbott känner av under och efter matchen.
Disciplinnämnden finner efter en granskning av filmsekvensen att den anmälda händelsen visserligen skulle kunnat föranleda en utvisning men att den inte är av sådan karaktär att den motsvarar ett match penalty. Mot denna bakgrund ska anmälan lämnas utan bifall.”

MIN KOMMENTAR: Rätt beslut. Nilson ska frias.
Motivering: Tacklingen är ful och borde definitivt ha gett två minuter, kanske till och matchstraff i den matchen. Men jag tycker inte att den är så ful och gör sådan skada att den ska innebära avstängning i ytterligare en match.

Jag förespråkar inte våldshockey. Men det är så här jag känner inför de här besluten.

/Emil

Jag fyller 30 år i augusti och det är nu dags att bekänna en sak.
När jag var barn var Djurgården laget jag avskydde mest av allt.

Jag är från Karlstad och ett av mina första idrottsminnen är när Färjestad fullständigt förnedrades med 13–0 av Djurgården hösten 1987.
Jag var sex år, satt i farsans knä på sektion H, plats 365, och grät som… ett barn.

Jens Öhling hängde fem kassar i den matchen minns jag. Jag minns egentligen inte vem som vaktade kassen i Färjestad, men har fått återberättat att det var Christer Thåg.
Tränaren Pelle Bäckman lät 19-årige Thåg stå kvar matchen ut. Han skulle väl härdas, antar jag.
Kollar man Thågs stats på eliteprospect kan man dra slutsatsen att han aldrig kom igen efter den torsken.

I alla händelser: Färjestad vann SM-guld framåt vårkanten, men Djurgården fortsatte att göra livet surt för mig och min omgivning.
Djurgården var till att börja med från stora, stygga Stockholm. Bara en sån sak.
Jag drömde – och här är jag fullständigt ärlig – mardrömmar om Håkan Södergren och Thomas Eriksson.
Djurgården vann de tre följande säsongerna SM-guld. Två av gångerna efter finalseger mot Färjestad (Peter Hasselblad tog en idiotisk utvisning ett av åren har jag för mig, men det kan jag fantiserat ihop i efterhand).
Jag kände mig maktlös.
Jag avskydde verkligen Djurgården.

Sedan växte jag upp och blev vuxen (i alla fall på pappret). Jag slutade hålla på ett specifikt lag och Djurgården slutade vara äckligt överlägsna.
Jag blev med tiden sportjournalist och lärde mig stänga av känslor.
Mitt liv kunde gå vidare.

Men i dag kan jag någonstans känna med Luleå-lägret. Eller… ”känna med” är kanske fel ord, men jag kan förstå HUR de känner sig.
Den där känslan av avsky i kombination med maktlöshet.

De har tappat 3–0 till 3–3.
De har blivit överkörda på isen.
De har, anser de själva, haft domarna emot sig.
Och de är på väg att få sin stjärna avstängd.

Nu tar Luleå till alla medel som finns. Asstränaren Thomas ”Bulan” Berglund – som under sin spelarkarriär var ett pain in the ass för motståndarna – kastar Jonas Rönnqvists disciplinmantra i Östersjön och går till motattack genom att anmäla Marcus Nilson och Jimmie Ölvestad.
Därmed bryts den heliga överenskommelsen att elitserieklubbar inte ska anmäla varandra. Ett krig är startat.
– Saker och ting har kommit i en ny dager. Går man som Järlefelt (Janne, Djurgårdens sportchef) ut och kräver flera matchers avstängning hamnar saker i och ting i ett annat läge. Då gäller inga överenskommelser, säger Bulan till min bloggkollega Abris.

Jag kan bara konstatera att nu är det äntligen slutspel på riktigt!
Det kommer att bli en minnesvärd batalj på isen i morgon, förmodligen ännu mer minnesvärd än ”The big brawl” från 2000.

Jag VET inte hur detta slutar.
Men jag TROR att Djurgården vinner.
Så var det i alla fall alltid när jag var barn.

/Emil

Ni kanske minns det här inlägget som jag skrev inför slutspelet…

Nu har äntligen Luleå–Djurgården hettat till och Thomas ”Bulan” Berglund har hittat sitt temperament från 2000.

Den gången vräkte Bulan ur sig:
– Det är deras, jag vetifan vad han heter, nån nykomling som de har, som åkte in i honom (Jarmo Myllys) och försökte vara kaxig. Går man på vår målvakt, då måste man få stryk alltså, så är det bara!

Nu säger Bulan, som i dag är asstränare i Luleå, till bloggkollega Abris:
– På video har vi sett tolv tacklingar mot huvudet som Djurgården har gjort under den här matchserien. Det har skett alldeles för många gånger för att det ska vara en tillfällighet.

Och:
– Att han (förbundets tävlingschef Mikael Lundström) gör en anmälan beror naturligtvis på påtryckningar från Djurgården. Deras sportchef (Jan Järlefelt) var ju ute och uttalade sig. Men de glömmer att städa framför sin egen dörr. Håller de på med sådana här grejer får de vara beredda att stå upp för det på isen.

Nu återstår att se om Cam Abbott blir avstängd för sparkrörelsen mot Mika Zibanejad.
Oavsett vilket kan vi räkna med ett krig i Coop Arena i morgon.

/Emil

Det känns väl spontant som att dagens artikel om målsnåla Luleå var hyfsat vältajmad…

Dock vill jag inte på något sätt säga att kvartsfinal sex mellan Djurgården och Luleå var tråkig.
Tempot var högt, stämningen på läktarna magisk och spänningen på topp.

Men målen?!

Det görs knappt några mål och det beror givetvis på duktiga målvakter och ett defensivt tänk, men framför allt – skulle jag vilja påstå – på inkompetenta forwards.
Svensk hockey har brist på de där spelarna som har det där lilla extra, som kan göra det oväntade, dra en gubbe och hänga upp pucken i taket.
Ty, det finns inget ogenomträngligt försvar – det finns bara fantasilöst anfallsspel.

***

Efter att ha sett Jonas Berglund lägga in 3–1 i tom kasse i den tredje matchen var jag bergis på att Luleå skulle ta detta i fyra raka.
Nu står det 3–3 i matcher och jag står här med dumstruten på (som så många gånger förr i detta slutspel).
Nu är jag lika säker på att Djurgården tar detta och blir historiskt som det första lag i SM-slutspelets historia som vänder 0–3 i matcher till 4–3.

Varför? När Cam Abbott tog en idiotisk utvisning i slutskedet – och Fredrik Styrman tog lagets första tiominutare för dåligt uppförande på 61 matcher den här säsongen – visade de att Luleå har tappat sitt koncept, där ordet disciplin har varit ledordet.
Luleå har hela säsongen besegrat på pappret bättre motståndare tack vare en djävulsk disciplin, där ingen spelare har varit större än laget. Nu visade sig laget sårbart.

När dessutom knäskadade backstjärnan Janne Niinimaa har så ont att han blir lika rapp i vändningarna som en Finlandsfärja kan jag inte dra någon annan slutsats än att Djurgården tar detta.
Men som sagt, jag har stått i skamvrån med dumstrut på huvudet förr…

***

Mark Owuya har hållit nollan i 135 minuter och fyra sekunder. Imponerande!

***

Pierre-Edouard Bellemare blev skadad, tuffingen Martin Laumann Ylven fick matchstraff och enligt regelboken är domarnas bedömning korrekt.
Men i min bok är inte det där matchstraff.
Fransmannen är i obalans och sitter ganska lågt samtidigt som norrbaggen har påbörjat en tackling. Jag skulle vilja påstå att det är olyckliga omständigheter som gör att Bellemare skadas, snarare än medveten ondska från Laumann Ylven.
Men regler är regler och regler är till för att följas.
Däremot tycker jag att den här regeln borde skrivas om.
Nu hoppas jag att allt är väl med Bellemare.

***

LHC:s Erik Andersson är inte bara elitseriens smartaste spelare. Han är även synsk.
När han intervjuades inför tredje perren i kväll sa han att Jan Hlavac skulle avgöra.
Det kändes nästan skrämmande när Hlavac la in 3–2 med en backhand.

***

Jag trodde på 4–3 i matcher till LHC inför kvartsfinalen och står fast vid det.

/Emil

FOTO: TV4 SPORT.

Djurgårdens trotjänare Christian ”Fimpen Eklund” är en skön lirare med självdistans. Nu har han – med hjälp av ”frisören” Patrick Cehlin – skaffat sig en gubbkrans.
– Alla har ju slutspelsskägg, så jag tänkte att jag skulle ha en slutspelskrans. Ju längre vi tar oss, ju snyggare blir den. Och blir det guld så behåller jag kransen över sommaren, sa Fimpen när jag inte kunde undgå att påpeka hans hemska frisyr.
– Ungarna tycker att det är en gubbfrilla. De får nog höra lite gliringar i plugget, men de förstår nog att jag inte kommer se ut så här för all framtid…
Själv är jag spänd av förväntan hur den här frisyren kan arta sig över en sommar…

***

Andreas Egerup som Bernst-Gunnar i säsong 3 av Byhåla.

Sportbladets hockeyexpert/nyhetschef Tomas Ros går i dagens tidning, och i senaste avsnittet av ”Jenny Calling”, till våldsam attack mot Luleås ”tråkhockey”.
Själv vill jag ha Luleå kvar av den anledningen att jag ska få chansen att se Andreas Egerup igen. Vem fan är Andreas Egerup undrar ni.
Jo, han är den som sköter intervjuerna i Fans Corner i Coop Arena – men framför allt är han den som spelade den sliskige yuppien Bernst-Gunnar i tv-serien ”Byhåla” i början på 90-talet.
Är inte det sjukt stort?! Ronny & Ragge i all ära, men för mig var Bernst-Gunnar karaktären som lyfte hela serien!

***

Själv ser jag kvällens matcher hemifrån då jag har åkt på feber de luxe.
Jag har så hög feber att lägger du ett ägg på min panna får du tillbaka det färdigstekt på en minut.
Slänger du mig i vattnet från Birkafärjan så smälter hela Östersjön.
Häpna professorer hävdar till och med att min kropp är hetare än lavan från Eyjafjallajökull.

Jag siktar dock på att klämma ur mig ett blogginlägg senare i kväll, betydligt mer seriöst än detta inlägg som mest var flams och trams. Jag skyller på feberyra…

***

Till sist: Min mor och far har hört av sig och vädjar om att jag ska raka mig, vilket i så fall betyder att jag förlorar vadet.
Vad säger ni? Får jag raka av mig skiten eller?

/Emil

På den tiden jag jobbade på Värmlands Folkblad brukade vi hjälpa Norrländska Socialdemokraten med texter när Luleå spelade i Löfbergs Lila Arena.
En gång, jag tror att året var 2003, så satte jag en etta i betyg på Luleålegendaren Stefan ”Skuggan” Nilsson.
Döm om min förvåning när jag fick tidningen i handen och såg att alla betyg som jag satt var korrekta utom betyget på ”Skuggan, som var ändrat till en fyra.
Jag ringde till NSD och fick svaret att det hade begåtts ett misstag.

Där kunde historien ha dött.

Men några år senare frontade jag Daniel Bergeman, som vid den aktuella tidpunkten var reporter på NSD, och fick det som jag trodde bekräftat – att de medvetet hade ändrat betyget.
– Vi såg matchen på tv. ”Skuggan” var ju en fyra, slog Bergeman fast.
När jag inför kvällens match stötte ihop med ”Skuggan” i Coop Arenas korridorer var jag bara tvungen att återge anekdoten.
– Hahaha, du sätter inte en etta på mig i Luleå, skrattade ”Skuggan” och fortsatte:
– Men Bergeman minns jag mycket väl. Jag skällde ut honom efter noter för en artikel han hade skrivit. Sedan var han inte så kaxig längre…

Jag ringde till Daniel Bergeman för att få storyn bekräftad.
– Vilken gång menade han? Vi hade en hel del duster, sa Bergeman och skrattade lika gott som ”Skuggan”.
– Men vi hade även fina stunder tillsammans, la Bergeman till för säkerhets skull.

/Emil

Jag sitter här med hakan ner till marken.
Nykomlingen AIK slår alltså ut regerande mästarna HV71 med 4–0 i matcher och senaste gången jag kände mig lika stum och förvånad var fan efter Vitrysslandsmatchen 2002.
Enda skillnaden är väl att den gången kändes det som en slump. Nu har AIK brutit ner HV i fyra matcher och det kan ingen kalla för en tillfällighet.

Efter att ha sett HV71 spela bländande på försäsongen – trots att man i vissa matcher saknade nio spelare – tänkte jag; det finns INGET lag som kan rubba HV71 från att bli svenska mästare.
Hade någon sagt ”Jo, AIK” så hade jag kallat in män i vita rockar.
Nu är det nog snarare jag som skulle behöva att Beckomberga, som lades ner 1995, återuppstår. Det här slutspelet gör mig knäpp på riktigt.

Nu sitter jag här – med ett växande skägg som snart kommer att göra mig misstänkt lik Leif Pagrotsky.
Som jag har berättat tidigare fick vi på redaktionen välja ett lag inför kvartsfinalerna och det är inte tillåtet att raka sig förrän ens ”eget” lag har åkt ur.
Jag valde AIK i tron att HV skulle vinna med 4–0 i matcher.
Joråsåatte…

***

Apropå slutspelsskägg: Slår ni de här galningarna? Skicka in ditt bidrag till webbsport@aftonbladet.se

***

Nu ska jag inte på något sätt övervärdera den här bloggen, men Djurgårdens assisterande tränare Tomas Montén muttrade något om att han hade läst att jag skrev att luften gått ur Djurgården.
– Tack för tändvätskan, sa Montén efter att Djurgården reducerat till 1–3 i matcher.
Jag betvivlar starkt att spelarnas tändning i går, eller i morgon, beror på den här bloggen, men för Monténs skull skriver jag det igen: Luleå vinner i morgon.

***

Djurgårdens backtuffing Josef Boumedienne har ju tagit några, i mitt tycke korkade, utvisningar på slutet. Men jag gillar Bom-Bom.
Han gömmer sig aldrig, står alltid upp och svarar, och ifrågasätter när man kommer med ett påstående han inte håller med om.
Jag bjussar här på ett citat han sa efter senaste matchen:
– Det finns inga dumma utvisningar, det finns bara dåligt box play.
Undrar om Hardy skriver under på den…

/Emil

Så, då är jag tillbaka i Stockholm efter en ny utflykt till Luleå.
Jag lär återvända snart, men förmodligen inte redan på onsdag. Jag tror nämligen att luften har gått ur Djurgården och att Luleå gör processen kort i morgon.
Djurgården körde skiten ur sig i går och lyckades inte vinna trots det. Dessutom verkar det gå en förkylning i laget.

***

Norrlandstidningarna verkar ha inspirerats av Arne Hegerfors. Eller hur ska man annars tolka den ordvitsande rubriken från Norrländska Socialdemokraten…?

Eller den ordvitsande från Norrbottens-Kuriren…?

***

Stämningen i Djurgården verkade dock vara god på dagens träning.
Mario Kempe och John Norman skojbråkade, som ni kan se här. Tror jag. Min iPhone-kamera är rätt usel.
Man skulle kunna ha dammat till med rubriken ”Vilt slagsmål på Djurgårdens träning”, men nja, det känns som en hyfsad gangstring.

***

På planet hem hamnade jag precis bakom Djurgårdens trupp.
Noterat:
* Nästan alla läste Sportbladet (förmodligen eftersom Aftonbladet delades ut gratis på flygplatsen).
* Hardy Nilsson läste DN.
* Mathias Tjärnqvist läste en bok.
– Hundraåringen som klev ut ur fönstret och försvann av Jonas Jonasson. Väldigt intressant bok, sa Tjärnqvist.
– Handlar den om dig i slutspelet eller? kontrade jag och kom sedan på att Djurgården ligger under med 3–0 i matcher och att jag föddes utan tajming.
Den gode Tjärnqvist kunde dock ta skämtet. Han till och med log.

***

Till sist: Ni kanske minns vadet jag berättade om som innebär att jag inte får raka mig förrän AIK åker ur slutspelet.
Nu måste jag snart vika mig.
Det ryktas att folk gråter när de ser mina bäbisfjun…

/Emil (som snart är len som en barnrumpa i ansiktet)

Övertänd.

Slå upp ordet i en ordbok och du kommer förmodligen att hitta en bild på Teemu Laine.
Eller Andreas Falk.
Eller Johan Davidsson.
Eller… Valfri spelare i HV71.

Herregud, spelarna var så övertända att de snudd på tuggade fradga redan från första nedsläpp.
Laine skällde som en bandhund och lagkamraterna ville inte vara sämre.
Det blev en kollektiv felfokusering där ingen koncentrerade sig på det man skulle göra – vinna en ishockeymatch.

Jag har aldrig tidigare sett den gode Davidsson så arg som när han intervjuades i den första perrepausen.
Davidsson var förbannad på att Falk fick matchstraff efter tacklingen i ryggen på MacNevin. Det kan vara så att Davidsson har rätt, det kan vara så att han har fel – jag lägger ingen värdering utan gör som Arto Blomsten och säger ”å ena sidan, å andra sidan” – men det är oväsentligt.
Rinkens riddare Davidsson måste i det läget hålla sig kall och inte jaga på sina redan uppjagade lagkamrater utan i stället, med sin rutin, mana till lugn.

Nu tappade HV:s spelare huvudet fullständigt och då vinner man inga matcher.
Samtidigt var AIK-spelare beredda att offra alla tänder, plus att Viktor Fasth – det börjar bli tjatigt att säga det – var magnifik.

HV71 är ju ett i grund och botten bättre hockeylag. Men AIK leder med 3–0 i matcher.
Och jag fattar inte ett smack.
Jag väntar dock med att säga att motivation och hjärta slår klass och pengar tills AIK har gått vidare…
Är det något lag som har kapacitet att vända 0–3 i matcher så är det just HV.

***

På jobbet har redigeraren Calle Bjäreborn dragit igång ett vad.
I måndags fick vi välja ett lag i slutspelet och det är inte tillåtet att raka sig i ansiktet förrän ens ”eget” lag har åkt ur.
Jag valde AIK, helt säker på att det skulle bli 4–0 i matcher till HV.
Snart ser jag ut som Robert Laul. Det känns sådär…
Heja HV!

***

Till sist: Grymt bra intervju med Fredrik ”Linkan” Bremberg av Boork i Canal plus. Besvikelsen syntes i Linkans ögon när han berättade hur förvånad han är över att han inte platsar i någon av HV:s två power play-femmor.
För HV:s skull kanske det är bäst att jag också intervjuar Linkan.
Förra gången jag gjorde en långintervju med honom svarade han med att dagen efter hänga tre kassar.

/Emil

Klockan är 02.57 och jag har precis avslutat en lååång arbetsdag med en trött ensamburgare på Max. Snålt med blogginlägg i dag, jag ber om ursäkt för det.
Men nu är det dags för en sammanfattning:

* HANNULA-GATE:
Djurgårdens forward stod över träning och värmning och jag ville veta varför. Enligt asstränaren Tomas Montén var det ”inget hockeyrelaterat” medan det enligt sportchefen Jan Järlefelt var en ”upper body-injury”.
Sedan kom Mika Hannula till spel ikväll och var bäst i ett blekt Djurgården, men försvann efter matchen lika fort som min lön brukar göra första helgen efter den 25:e.
Jag frågade Djurgårdens lagläkare Bengt Gustavsson.
– Mika har haft nackspärr, men han spelade ju i kväll. Men det är ingen som har frågat mig. Ring till mig nästa gång så får ni besked, snäste Gustavsson och där stod jag med dumstrut på.
Bengt Gustavsson–Emil Karlsson 1–0, typ.

* DJURGÅRDENS MÅLTORKA:
Djurgården har på två matcher bara gjort två mål, varav det ena var en lyftning från mittzonen.
Luleås hårt arbetande forwardar stressar Djurgårdens tröga backar i uppspelsfasen så att de tvingas slå blindpass till icing eller till stillastående spelare.
Forwarden längst fram styr ut Djurgårdens uppspel mot kanterna där lagkamraterna täpper igen fullständigt. De gånger Djurgården tog sig igenom mittzonen i kväll försökte forwards dumpa pucken rakt ner i stället för diagonalt, men Luleås backar läste spelet, ”tjuvade”, och var först på nästan alla puckar.
Nu är det upp till bevis för Hårde Hardy. Han måste hitta en nyckel, annars kan detta bli 4–0 i matcher.

* LULEÅS ÄCKLIGA DISCIPLIN:
Luleå har inte på hela säsongen dragit på sig ett enda matchstraff eller tiominutare och har överlägset minst utvisningsminuter. Jonas Rönnqvist har infört en sån djävulsk disciplin att jag nästan blir rädd för vad som händer i det där omklädningsrummet när dörren är låst.
I kväll startade Christian ”Fimpen” Eklund en fajt med Fredrik Styrman i slutskedet, väl medveten om att Janne Niinimaa åker runt med ett trasigt knä och att Pierre Johnsson utgått skadad.
Med Styrman avstängd hade Luleå haft backkris på lördag – men Styrman tog smällarna i ansiktet för laget, utan att gå i fällan och kasta handskarna.
– Vi låter dem slåss och så spelar vi hockey och vinner matcherna, sa Styrman pudelklokt.

* DAGENS BÄSTA CITAT:
– Publiken på Hovet har rätt. Vi är en jävla massa bönder.
(Fredrik Styrman om publikens ramsor)

* VÄRDIG SORTI?
Jag har svårt att se att Brynäs ska ta en enda match mot Färjestad efter kvällens sudden-förlust. Nu återstår att se om någon i Brynäs gör som 2002, då Färjestad vann kvartsfinalserien med 4–0 i matcher. Den gången hade Rickard Wallin retat gallfeber på Brynäs och när matchserien var avgjord rann sinnet över på Tommy Sjödin, som satte en armbåge i fejjan på Wallin med fem minuter kvar. Domaren Christer Lärking hann knappt blåsa i pipan innan Sjödin befann sig i omklädningsrummet. ”Ska man förnedra oss så ska det fan kännas”, resonerade säkert Sjödin.

* HETASTE MATCHSERIEN:
Jag har inte sett matcherna själv eftersom jag har följt Luleå–Djurgården, men Skellefteå–Linköping verkar ju har utvecklats till ett riktigt hatmöte med heta känslor och ordkrig hit och dit. Dessutom jäkligt underhållande hockey. Härligt! Jag tror på sju matcher och att Andreas Jämtin avgör.

Nu väntar en nästintill ledig fredag (jag ska träna fotboll i stället för att gå på Luleås och Djurgårdens träning).
Men jag kan nog inte hålla mig ifrån att se HV–AIK på kvällen.
Enligt uppgift ska Abris ha ett rykande färskt blogginlägg på gång.

/Emil