Brynäs gästade ikväll AIK på Hovet, och matchen är väl inget som går till historien precis. Tusen målchanser genererade endast vars ett mål, och AIK verkar lida av samma sjuka som Djurgården – den korta stubinen. När fem målchanser runnit ut i sanden och publikens susningar avtagit tappar man tålamodet och därmed pucken. Och i många fall även matchen.

Hovet-syndrom?

Vid det här laget har ni säkert läst allt om Brynäsmålet som ogiltigförklarades med motivationen ”spelare i målgården”, och videogranskningen tog sin tid. Åskådarna hann ungefär hem och tillbaka innan domen kom, och Brynäsbänken hade redan tömts i segereufori.

Men då washades målet, och istället vann hemmalaget på straffar. Brynäs trodde de hade segern som i en liten ask, men det visade sig vara Pandoras dito.

* * *

Efter matchen riggades den portabla studion upp, och inspelningen var inte lika skräckinjagande som jag förväntade mig. Förvisso har klippet inte kommit upp än, och det finns en stor risk för att man låter mindre intelligent än man faktiskt är i verkligheten… Men en första gång är en första gång, som man säger.

Tomas Ros envisas förresten med att kalla mig Bella eller Bolt trots att jag ungefär fyra gånger i timmen påminner om att jag varken är en Twilightfigur eller löpare. Han är envis, den där karln.