Årets JVM har gått av stapeln, och Juniorkronorna har precis plöjt över Tjeckien med 4-1. Rakell, Vikstrand och Collberg har varit tongivande i den blågula truppen, och alla fortsätter julefriden med segern färskt i minne.

Men det är något som fattas. (Mer än tre dominanta backar, då…)

För vad är det som gjort att JVM är så mycket mer populärt än senior-VM? Den personliga touchen. Tidigare år har man kommit nära juniorlandslaget, och de har njutit av sin stund i rampljuset på ett sätt ruttigubbar som Kronwall och Zäta kanske inte gör. De är naiva och frispråkiga, och inte alltid helt medievana, vilket gör att man som tittare lär känna dem.

Ett lysande exempel: klippet då Anton Lander snaggade SVT:s David Fjäll.

För oavsett om man tycker det är trams eller humor så behövs det för personifieringen. Man kommer in i laget, blir ett med killarna och skapar sig en kontakt (ensidig, åtminstone) som gör att det blir mycket roligare att kolla på matcherna. Och om Tom Nilsson ska lyfta segerbucklan kan det vara en fördel om någon utanför Mora vet vem han är.

Viasat har förbaskat bra sändningar med Jihde, Tornberg, ”Foppa” och Södergren med flera. Analyser får man så det räcker och blir över, men jag hoppas att de under turneringens gång anammar SVT:s reportage och ”behind the scenes”-känsla lite mer. Det är trots allt spelarna man vill se och höra, inte kostymklädda herrar med taktiktavlor. De gör jobbet fantastiskt på Viasat Hockeys matcher från Allsvenskan, men frågan är om man måste skicka sprudlande Jihde till Ufa för att få liv i sändningarna?

* * *

För övrigt – så enerverande att Lassinantti inte fick hålla nollan denna eftermiddag. Sånt där kan störa mig lika mycket som ett illvilligt myggbett på fotsulan…