Sen middag, mycket sen… med vår korre Per Bjurman.
Vi är på legendariska krogen Elaines som han gjort till sitt vardagsrum. Han skildrar det underhållande titt som tätt i sin lördagskolumn på Nöjesliv.
Tant Elaine har i New York gjort för det sena 1900-talet vad Gertrude Stein gjorde för det tidiga 1900-talet i Paris:
Varit morsa åt vinddrivna unga män som varit uppfyllda av sig själva och sin talang. De unga männen har sedan växt upp till några av de mest uppburna berättarna om Amerika.
Norman Mailer. Woody Allen. Mario Puzo. Frank Sinatra. Michael Caine…

Alla har fortsatt hylla och komma till tant Elaine sedan de blivit stora män och bedyrat att de inte skulle överlevt utan henne.
Elaine sätter sig vid vårt bord en stund. Berättar hur Mick Jagger var där med en ung kvinna som glatt berättade att hon fått en filmroll. Mick orkade lyssna i tre minuter innan han var tvungen att avbryta och berätta för Elaine om sitt stooora kommande filmprojekt.
– Jagger skulle inte vara Jagger om han skulle sluta kräva all uppmärksamhet, mullrar Elaine.
Oh, my Golly.