The Onion är en gratistidning som hittar på och driver med nyheter. En succé på papper sedan många år. I detta nummer driver de hejdlöst med en överklasskille Charles Wentworth som greps för fyllekörning, man slapp undan. Rubriken:
”Rik tonåring nära att få uppleva en konsekvens.”
Det är svåröversatt. Men tidningen låter berätta att om han haft föräldrar som bara varit lite mindre inflytelserika hade situationen kunnat slutat illa. Han hade kunnat tvingats köra en billigare bil i fortsättningen, eller till och med fått ta ansvar för sina handlingar. Något som kunde ha skadat hans världsbild för alltid. Hans pappa säger stolt i artikeln:
– Många ungar i Charles situation hade gett upp och erkänt. Men min son är stark. Han skulle aldrig vika ner sig och tvingas inse hur saker och ting fungerar i den riktiga världen. Den riktiga världen är värdelös. Min son har visat att han vet det och att han vägrar sjunka ner i den utan en rejäl fight.
Det  är glimrande humor över samtida händelser. Tidningen vågar till och med i en grafik skämta om hur museet bör se ut över terrorattacken 11 september. The Onion är en tidning som visar att de som säger att ironi inte fungerar i tidning egentligen bara säger att de inte vet hur man gör.
Det är en typ av humor som inte finns i Sverige. I vart fall inte i text. Om den fanns skulle den passa fantastisk bra i en modern kvällstidning. Som jag ser det. Det är inte säkert ni skulle hålla med.
Moralpanik är en klassisk genre i svensk kvällstidning. Faktiskt den enda del jag själv har svårt för med min egen genre. Men det är ett svenskt kvällstidningsarv att vårda, tror jag. Hela vägen från motorsågsmassakern till mobbnings-tv.

I kväll sänds ett program i Kanal 5 där komikern Magnus Betnér skämtar med Aftonbladet med Aftonbladets redaktionsledning som publik.
En del på tidningen har undrat varför i hela världen vi ställde upp på det.
Informationschefen Niklas Bodell gör en intervju med mig:

• Hur kommer det sig?
– Vi fick en förfrågan från ett program vars idé är att skämta med människor som de tror saknar humor. Vi kände att vi kunde bjuda på det. Vi var också lite nyfikna, formatet lät ganska spännande.  

• Var det verkligen smart?
– Jag vet inte. Men jag tror att det ibland är bättre att vara nyfiken än smart. Vi begär att människor ska ställa upp i alla möjliga sammanhang för oss. Det kan vara lärorikt för oss att ställa upp i ett sammanhang där vi faktiskt riskerar något också. Aftonbladet är en så bra tidning och en så tydlig röst att vi tål skämt. Det är jag övertygad om och känner stolthet för.

• Skadar inte det här bilden av Aftonbladet?
– Jag tror att uppfattningen om Aftonbladet som en sluten plats skadar oss. Att Magnus Betnér inte gillar kvällstidningar känns lika överraskande som att vatten är vått. Magnus Betnér gillar ingenting och är arg på allt. Det är hans något tröttsamma karrirärval. Men ibland är han ganska rolig och träffsäker. Jag föredrar kvällstidningskritik som försöker vara rolig än slentrianmässigt gnäll.

Saknar vi humor på Aftonbladet?
– Nej, absolut inte. Men humor i kvällstidning är oerhört svårt. Vi vet, vi har försökt… Vi är ett folkligt breddmedium, humor måste nästan alltid vara smalt och provocerande för att vara roligt idag. Förr tyckte man Gula Hund och räliga grodor och sånt var kul. Så är det ju inte riktigt i dag. Nästan all humor i dag bygger på elakheter, grova sexskämt eller något annat som känns provocerande. Det går på det viset att kritisera modern humor liksom man okunnigt kritiserar kvällstidningar om man så vill; ytlig och rå.  Det är tecken i tiden. Bra humor är samtida, liksom bra kvällstidning.