Hemma har vi gjort ett fasansfullt misstag.
Vi har blandat ihop två rubriker i tidningen i en granskning av bankernas säkra och osäkra konton. Det gör att hela granskningen blir exakt 180 grader fel. De säkra kontona beskrivs som de osäkra och tvärtom… Katastrof. I känsliga tider som nu är korrekt information om ekonomi central.
Vi rättar omedelbart på nätet och skriver en ursäkt.
Vi gör extraupplaga med korrekt version i Stockholm och Göteborg. Dagen efter rättar vi på helsida och ber om ursäkt. Bra och kraftfullt utrett av Lena Mellin.
Ändå, platt fall på en detalj. Så hårda och tråkiga kan journalistikens villkor vara.
Men en sak hörni, jag förstår att ni vill skälla ner oss när vi klantar oss på det här viset. Men tonen i ganska många läsarmail är faktiskt så hätsk och hatisk att jag undrar hur det är ställt med några av er.

Reflektion efter möte med Kakul Srivastava på Flickr:
Det stora som hänt sedan digitala fotot bröt igenom är ett konstant dokumenterande av vardagsliv och triviala händelser. Det har skapat en bildström som konstant kartlägger våra liv.
Tidigare åkte kameran bara fram när barnen fyllde år och farfar fyllde jämt.
Flickr får inte över tre miljoner bilder varje dag från jordens alla hörn.
Det är coolt. Men jag har fortfarande svårt att förstå fascinationen över Flickr som tjänst.