Skitintervju i P1 Medierna, del 2.

I huvudsak handlar intervjun om att P1-reporterna pratat med två av de ungdomar vi pratat med. Nu påstod ungdomarna att vi gett en felaktig bild. Ett 20-tal brandattentat mot bilar, upplopp och stenkastning mot polis och brandkår ska alls inte ses som någon krigsförklaring mot samhället.

I radioinslaget nämns brandattentaten knappt alls. Man får en känsla av att de knappt finns. En elak kvällstidning är vad som finns. En kvällstidning som inte alls haft ambitionen att låta de unga komma till tals, utan en kvällstidning som vill ljuga fram en bild av ett problem som knappt finns bortsett från några hormonstinna tonårsgrabbar utan fritidsgård.

I sak anges följande: Ungdomarna var felciterade. Detta hävdas trots att de fått läsa sina citat i förväg. När de i efterhand klagat utan att kunna precisera sig har vi erbjudit dem en debattartikel. Den kom sent omsider in till oss och var dubbelt så lång som normalt går att hantera på en debattsida. Artikeln är fortfarande aktuell för publicering, men de måste anpassa den till formatet på debattsidan. Det är ingen ovanlig diskussion för debattredaktionen.

Inget av detta kände jag dock till då intervjun gjordes. Jag hade naturligtvis lätt kunnat ta reda på de uppgifterna om jag vetat om Mediernas frågor. Men det anses inte fint att be om frågorna i förväg så att man kan förbereda sig. Som makthavare ska man tåla granskning utan förberedelse. Jag har inget att säga om det, vi tillämpar själv metoden i stort sett dagligen. Mitt nuvarande uppdrag ger mig bara en intressant möjlighet att befinna mig på andra sidan då och då. Och nu känner jag tydligt smaken i munnen av min egna medicin. 

Istället svarar jag nu att vi visst kan tänka oss en debattartikel, men jag har inte sett att någon kommit in. Det var ett sant svar då. Man kan tycka att det är dåligt av mig. Men det är faktiskt helt omöjligt för mig att hålla koll på opublicerade artiklar. Det räcker gott att vara ansvarig utgivare för det vi faktiskt publicerat.

När radioinslaget sänds är detta bortklippt. Varken påståendena om felcitering eller den ”stoppade” debattartikeln är med.

Cliffhanger, del 3: Tåget går och jag trampar riktigt snett i intervjun…