Var det rätt att namnge de svenskar som greps i Pakistan misstänkta för terrorverksamhet? Frågan har diskuterats i en rad debatter och kommer ikväll att göras ytterligare aktuell via en granskning av SVT:s program Uppdrag granskning.

Själv kommer jag att missa programmet då jag tänker kolla in matchen istället. Men låt mig här förklara min grund för att namnge de terromisstänkta svenskarna:

Den gemensamma historien. Mehdi Gehzali satt fängslad på Guantanamo misstänkt för terror. Safia Benaouda och Munir Awad greps i Somalia och fängslades i Etiopien misstänkta för terrorverksamhet. Såvitt känt har dessa tre inte haft någon kontakt tidigare. De satt fängslade i olika delar av världen på grund av varandra helt oberoende orsaker. Nu greps alltså dessa tre ihop i en bil i ett område i Pakistan som det är förbjudet att vistas i utan tillstånd och som anses gömma talibanfraktioner och fästen för al-qaida.

Detta var så pass anmärkningsvärda omständigheter att allmänintresset var stort. Det hade inte varit möjligt att berätta historien om att en före detta svensk guantanamofånge var gripen i Pakistan utan att peka ut Mehdi Gehzali. Safia Benoudas fall är mindre känt, men hon hade för en krets blivit indirekt utpekad om vi berättat en rad detaljer utan att nämna hennes namn.

Detta var min grund för att göra de gripna svenskarnas identiteter kända. Det var inget lätt beslut. Det är namn och bildpubliceringar i samband med brottsmisstankar aldrig.

Det finns bland mediaforskare inte sällan en bild av att media slår fast att de misstänkta är skyldiga bara på grund av det faktum att vi skriver om fallet. Upprördheten tilltar om vi namnger de vi skriver om. Jag tycker att den kritiken för ofta framförs slentrianmässigt. På vilket sätt blir de misstänkta mer skyldiga om vi berättar vilka personer anklagelserna rör? Är det rimligt att media väntar med att rapportera om att tre svenska medborgare är gripna i Pakistan misstänkta för terrorbrott till dess att misstankarna är bevisade?

Det är inga lätta frågor. Jag menar att själva publicerandet av namn och bild inte självklart ökar intrycket av att de misstänkta är skyldiga. För den som läst vår rapportering av pakistanfallet har det av texterna framgått tydligt att detta inte är ett solklart fall. Tvärtom. Vårt team i Pakistan som sökte klarhet i fallet lämnade gång på gång rapporter om att anklagelserna och omständigheterna i fallet är ytterst oklara.

På grund av det svåra läget med källor i Pakistan beslöt vi att inte ge oss förrän vi fick prata direkt med inrikesminister Malik. Det lyckades också till slut och en  annan bild om misstankarna till de tre gripna kom fram. Det förelåg inga styrkta misstankar om terrorverksamhet mot de tre.

Ett riktigt klavertramp gjorde vi i en rubriksättning, det medges utan omsvep. Vi kallade de tre gripna för terrorsvenskarna. Det går inte att försvara, det var en olycklig formulering i nyhetsnattens hetta.

På ett djupare plan går det att diskutera en hel del kring Aftonbladets och andra medias bevakning av de tre gripna i Pakistan.

En bra startpunkt är den kolumn Jan Guillou skrev i Aftonbladet under rubriken ”Medierna har helt enkelt blivit tokiga”. Guillou är mycket kritisk och menar att det finns en förskjutning i våra bedömningar av terroristanklagelser efter den 11 september och införandet av terrorlagar som kringskär demokratin.

Har Guillou rätt? Var det rätt av oss att publicera namn och bild på de gripna? Jag menar att det är möjligt att svara ja på båda frågorna.

För dig som inte orkade kolla Uppdrag granskning ikväll fick jag ett mail med mina och Guillous citat från SVT:s redaktion som du kan läsa här:

Speak: Även uppgifterna om Safia Benaouda går isär, ibland oskyldig, ibland – som på aftonbladets löpsedel – misstänkt Al Qiada terrorist.

Synk

Jan Guillou, Författare och fd ordf. publicistklubben

– Jag vill visa ett löp från den tidning som du själv skriver i Vad tycker du om det?  

– Att det är skandalöst naturligtvis, och man behöver bara göra tanke experimentet att hon skulle ha utpekats för att vara Hells angels eller narkotikalangare eller nåt nästan lika allvarligt som det här. Så förstår man med detsamma att det är omöjligt att göra på det där sättet.

Synk

Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet

– Vid den tiden när vi skrev det så var ju misstankarna sådana formulerade av polismyndigheterna i Pakistan och det var därför vi återgav dom så att dom är korrekta i den mening att det finns en vederhäftig källa som säger detta.

– Det finns inget som hjälper om man anonymiserar

– Tror du hon håller med om att namnpubliceringen stärker och hjälper henne?

– Det är jag inte säker på men det är min bedömning på hur läsarna tar emot den här informationen. Det blir omedelbart en skummare figur om du är anonym.

Speak:

Det är den 28 september. SVT:s korrespondent stoppar den pakistanske inrikesministerns konvoj – och får nu en av de få regeringskommentarerna. Historien får en vändning.

Arkiv:

Ur Aktuellt, SVT (28/9)

–          Ja det finns inga konkreta bevis om terrorkopplingar…

 Synk

Rehman Malik, inrikesminister Pakistan

–          She is not in the arrest, she is in a kind of protected custody with her child and the consular access was given to her by the Swedish embassy and they have also confirmed that she is happy – but according to our information she has stated that she does not want to leave without the husband.

Synk

Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet

–          Vad är en terrorsvensk?

–          Det begreppet skulle jag säga är en olycklig rubriksättning i det här sammanhanget för den för associationerna till något som alls inte är bevisat. Du sitter och jobbar i ett snabbt nyhetsflöde, det här är en unik nyhetshistoria. Du har Mehdi Ghezali som har suttit på Guantanamo, du har ett par som greps i Somalia och satt fängslade i Etiopien misstänkta för terrorbrott. Det är ur det här det här kommer. Det är när de här tre plötsligt grips i ett område i Pakistan där man vet – där det sägs att grogrunden för Al Qaida väldigt mycket finns, det är klart att då spektakulär historia. Men just det ordet som jag vet att vi använt i en rubrik är fel.

Synk

Jan Guillou, författare fd ordf. publicistklubben

– Hur tycker du att svensk media har hanterat de gripna svenskarna i Pakistan?

– Mycket annorlunda från vad som skulle ha blivit fallet än för en så där åtta år sen. Efter 11 september så förändras våra lagar, våra attityder, vårt psyke, vår inställning. Och det gäller även medierna.