Något pyr under ytan i Littorinaffären. På distans blir en del självklarheter mer uppenbara. Under veckan har jag följt historien via samtal med Lena Mellin* och via mobiltelefon på semester i Spanien.

Under några veckors tid har Aftonbladet undersökt uppgifter som handlar om att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin brutit mot sexköpslagen och köpt sex. I början på denna vecka hade vi tillräcklig substans i uppgifterna kring ett fall för att konfrontera Littorin med dem för en kommentar eller dementi.

Den 30-åriga kvinnans berättelse är trovärdig. Hon har ingen vinning av att berätta det hon berättar. För ovanlighetens skull finns också ett antal tekniska omständigheter  vad gäller datatrafik och telefonnummer som styrker hennes berättelse. Det finns i detta läge inget skäl att tro att hon inte talar sanning. Men hennes historia är en anklagelse om brott mot en minister och det är självklart helt grundläggande pressetik att Littorin får bemöta dem.

Aftonbladet konfronterade Littorin på flygplatsen i Visby i tisdagskväll. Han har alla möjligheter att redan där kommentera eller dementera våra uppgifter. Istället springer han ifrån Aftonbladets reporter och upprepar: Inga kommentarer.

Redan det är ett anmärkningsvärt beteende. Men sådant händer. Littorin kan ha haft en dålig dag, andra omständigheter som vi inte känner till kan ha påverkat hans uppträdande. Vi beslutar att ge Littorin andrum och gör med statsrådsberedningens presschef upp om en intervju dagen efter. Enligt de pressetiska reglerna behövs egentligen inte detta. I och med mötet på Visby flygplats har Littorin getts möjlighet att kommentera i formell mening. Vi hade kunnat publicera på tisdagen. Det är bara mänsklig hänsyn som gör att vi inväntar det avtalade mötet.

Mänsklig hänsyn… Jag hör redan hur belackarna kastar sig in i kommentarsforumen. En kvällstidning vet väl inget om mänsklig hänsyn. Jag är inte mycket för att be läsare skärpa sig, man får tycka som man vill och ramarna är vida i Aftonbladets kommentarsforum. Men denna gång borde faktiskt de av er som kallar detta ”hyenajournalistik” ta och besinna er. Den här typen av invändningar i detta sammanhang är faktiskt direkt korttänkta. Vad menar ni är journalistikens roll i en demokrati?

Det finns ingen tydligare uppgift för medias roll i en demokrati än att granska makthavares lagöverträdelser. Det finns inga tydligare makthavare än regeringsmedlemmar. Så länge Sverige har en sexköpslag och så länge Moderaterna som parti driver hårdare tag mot sexförbrytelser så får moderata ministrar vara så goda att hålla sig inom lagen. Om det finns uppgifter om att de inte gör det är de av det mest uppenbara allmänintresse som går att uppbåda.

Att sexköp är skambelagt av inflytelserika debattörer i Sverige är en helt annan fråga och ska inte tas hänsyn till här. Om sexköpslagen är rätt eller fel är också en helt annan debatt. Finns sexköpslagen ska den efterlevas, alldeles i synnerhet av lagstiftare. Så cut the crap om hyenajournalistik vad avser detta, tack.

Tillbaka till Gotland onsdagmorgon. Det blir ingen intervju. Istället för att komma till avtalat möte med vår reporter kallar Littorin till presskonferens. Han meddelar där tre saker av betydelse för dramaturgin i denna historia:

1. Han avgår.
2. Han tänker inte svara på några frågor.
3. Avgången beror på att hans barn far illa av medias bevakning.

Aftonbladet har således fortfarande inte fått någon kommentar eller dementi på uppgifterna om att Littorin brutit mot sexköpslagen och betalat för sex. Det är nu för oss uppenbart att Littorin inte berättat hela sanningen på presskonferensen. Bara dagen före har han i en intervju med Expressens Niklas Svensson förklarat hur roligt han tycker det är att vara arbetsmarknadsminister och att han ser fram emot en period till om Alliansen vinner valet.

Vad sker under det dygn som förflyter mellan den intervjun och hans avgång? Drabbas Littorin av en plötslig insikt om att hans barn far illa på grund av att media granskar hans skilsmässa så hårt att han måste kasta in handduken tio veckor före ett historiskt val? Och dessutom resa till Almedalen på Gotland för att göra det? Naturligtvis inte.  I synnerhet som det inte skrivits en enda artikel om skilsmässan på länge och definitivt inte under detta dygn.

Aftonbladet har skrivit tre artiklar om skilsmässan totalt, utöver det har Littorin själv berört den i en söndagsintervju som i huvudsak handlade om annat. Den senaste är publicerad i april. En av artiklarna hade politisk relevans då Littorin i strid med moderaternas familjepolitik hävdade att hans jobb inte gjorde det möjligt att fullt ut ta ansvar för barnen. De andra två var tämligen ordinära nyhetsartiklar.

Jag minns nu inte på rak arm vad andra medier gjort tidigare. Men knappast något som nu helt plötsligt motiverade en avgång med alla problem och frågor det virvlar upp för regeringen inför ett val.

Men under en känslofylld presskonferens på onsdagsmorgonen är skilsmässan, barnen och medierna vad Littorin hänvisar till som skäl för sin plötsliga avgång. 

Det är utan tvekan en uppslitande process att gå igenom en skilsmässa och en vårdnadstvist. Men att som minister ställd inför uppgifter om lagöverträdelser gömma sig bakom sina barn och skylla på media anstår faktiskt inte.

De uppgifter Aftonbladet delgett honom och sökt honom för har inget med skilsmässan att göra. Än mindre med hans barn. Det är naturligtvis katastrofal medierådgivning som gör att Littorin uttrycker sig som han gör på presskonferensen. Det är för uppenbart att detta inte är förklaringen till hans avgång. Littorin behöver ju inte ljuga för det. De skäl han anger kanske gör att han inte orkar fortsätta.

Men tidpunkten han väljer för sin avgång tar bort all trovärdighet ur förklaringen. Det är tio veckor kvar till ett historiskt val i Sverige. Om de skäl han angett skulle vara grund för att lämna ämbetet som Sveriges arbetsmarknadsminister hade rimligen Littorin kontaktat sin statsminister och meddelat att han inte orkar längre. Därpå bett om en undanskymd roll i valrörelsen och tagit bakdörren ut efter valet.

Vi har istället med all sannolikhet att göra med en unik och exceptionell situation: Sveriges arbetsmarknadsminister har avgått på ett avslöjande av Aftonbladet som ännu inte är publicerat.

Vi har således alla skäl att fortsätta att söka Littorin för att få våra uppgifter om sexköp förklarade. Littorin känner i allt väsentligt till vad vi vill fråga honom om, det har han fått klart för sig på Visbys flygplats. Men han kan naturligtvis inte veta hur mycket vi vet. Möjligen är det därför han gömmer sig under onsdagen, trots att vi söker honom på alla upptänkliga ställen.

På onsdagkväll beslutar vi därför att göra en mycket ovanlig publicering. Vi beslutar att säga a, men inte b. Den ovanliga publiceringen har två syften:

1. Berätta att det finns en annan möjlig förklaring än den som Littorin själv gav på presskonferensen.
2. Tydliggöra att vi alltså fortfarande jobbar med historien och behöver Littorins förklaring.

Hela tiden fortsätter vi oförtrutet att söka Littorin. Det kan efter torsdagens publicering inte råda någon som helst tvivel om att vi fortfarande söker Littorin för att han ska kommentera våra uppgifter. 

Han är förvisso inte längre en offentlig person, Lena  Mellin och jag har en hel del diskussioner kring det. De landar i att orsaken till varför en minister avgår är viktig historieskrivning och ostridigt av mycket starkt allmänintresse.

Vi beslutar att söka Littorin ytterligare hela fredagen. Det finns nu inte skuggan av en möjlighet att Littorin inte kunnat samla sig för att kommentera eller dementera våra uppgifter. Om våra uppgifter inte stämmer är det komplett obegripligt att Littorin under de tre dygn han känt till dem inte har dementerat dem.

Den rimliga slutsatsen är att våra uppgifter är korrekta, eller att Littorin döljer något han är orolig ska komma fram om han svarar på Aftonbladets frågor.

Vi har återigen gått utöver vad pressetiken kräver för att ge Littorin möjlighet att kommentera. På fredagkväll beslutar vi därför att gå ut med det vi har under lördagen.

Efter Aftonbladets publicering kallar statsminister Fredrik Reinfeldt på lördagmorgonen till pressträff. Återigen har tre saker betydelse för historiens utveckling:

1. Littorin har sagt till statsministern att Aftonbladets uppgifter inte stämmer redan i tisdagskväll.
2. Reinfeldt själv säger att han inte kan avgöra sanningen i Aftonbladets uppgifter.
3. Statsministern bekräftar att Littorins avgång bland annat berodde på Aftonbladets frågor.

Det finns ingen grund för att tro annat än att Reinfeldt säger exakt det han vet. Det oväntade är att han öppnar för att Littorin faktiskt ljugit för honom och så tydligt tar sin hand ifrån Littorin genom att inte uttala förtroende för Littorins utsaga till honom som statsminister. Möjligen spelar det roll att Fredrik Reinfeldt är bränd sedan tidigare erfarenheter av detta då Ulrika Schenström undanhöll väsentlig information för honom i samband med fyllehistorien med TV 4-reportern Anders Pihlblad. Men det är en psykologiserad förklaring utan bäring på någon faktisk omständighet i detta fall. Mer sannolikt är kanske att han helt enkelt inte längre har några skäl att uttrycka förtroende för Littorin eftersom han nu lämnat regeringen.

Men man behöver inte vara mycket till analytiker för att komma fram till att Reinfeldts exceptionellt snabba avveckling av Littorin och de svala kommentarerna efteråt tyder på att regeringen hanterat en hotande kris kring något vi inte fullt ut känner till.

På lördagkväll dementerar slutligen Littorin via sin advokat, via TT.

Han har då haft fyra dygn på sig att kontakta Aftonbladet och svara på våra frågor eller dementera de uppgifter han visste att vi hade. Men inte förrän vi publicerat uppgifterna dementerar han.

Hur trovärdigt är det? Den frågan kräver ingen större betänketid för att besvaras. Det är inte trovärdigt alls.

Varför avgick Littorin? Det är fortfarande en relevant journalistisk uppgift att söka svar på den frågan.

* Lena Mellin är under min semester ansvarig utgivare för Aftonbladet till den 25 juli. Hon har hållit mig helt uppdaterad på våra publiceringar och sina beslut och självklart har vi rådgjort under dessa dagar och är helt eniga i Aftonbladets agerande i denna komplicerade utgivarfråga.