Aftonbladet inleder ett samarbete med Wikileaks. Vid två tillfällen har jag träffat Wikileaks utgivare och talesman Julian Assange. I går kom vi överrens om att inleda ett samarbete.

Julian Assange kommer att skriva kolumner i Aftonbladet ungefär varannan månad. Hur han skriver har jag absolut ingen aning om, men han är garanterat den mest spännande hjärnan i världen just nu vad gäller yttrandefrihetsfrågor. Extremt mäktiga krafter vill stänga ner Julian Assange nätverk Wikileaks. Bara det gör det angeläget att lyssna till Assange.

Det är nu ingen slump att Julian Assange väljer Aftonbladet, trots att hans samarbetspartners i media hittills varit några av världens största tidningar såsom New York Times, Der Spiegel och The Guardian. Aftonbladet har naturligtvis inte samma röst i världen som dessa tidningar. Men även om vi är små i detta sammanhang har vi några saker som gör oss intressanta. Att Aftonbladet är det ledande digitala mediehuset i Sverige på ett sätt som rönt viss uppmärksamhet internationellt är möjligen av någon betydelse, men inte det viktigaste. Viktigast är det faktum att vi ligger i Sverige. Vår tryckfrihetslagstiftning är den juristiktion i världen som bäst skyddar källor. Det är enligt svensk lag förbjudet för en myndighet att efterforska källor. En intressant omständighet om du som publicist till exempel har pentagon efter dig för att ha avslöjat och offentliggjort tiotusentals hemligstämplade dokument om kriget i Afghanistan.

Aftonbladet bistår nu Wikileaks i arbetet med att få ett svenskt utgivningsbevis och ge Julian Assange formell status som ansvarig utgivare i Sverige. Aftonbladet kommer dock inte att vara ansvarig utgivare för Wikileaks. Det vore en orimlig konstruktion. Julian Assange talade själv i Stockholm i dag om att Sverige blivit ett ”asylland” för nya, globala publicister. Det är en intressant omständighet. Intressant är också diskussionen kring effekterna av Wikileaks massiva publiceringar.

Dagens Nyheter instämmer i dag i kritiken från Amnesty och Reportrar utan gränser som menar att Wikileaks riskerar livet på civila i Afghanistan som lämnat uppgifter till de krigförande natostyrkorna i Afghanistan. Det är en intressant diskussion, men förefaller i sak vara en okunnig kritik. Hittills har Wikileaks avstått från publicering av cirka 15 000 dokument om kriget i Afghanistan av just skälet att människor skulle kunna komma till skada om deras identitet blir känd. Just nu arbetar Wikileaks med att göra de dokumenten tillgängliga, utan att informatörer kommer till skada. Hur de lyckas återstår att se.

Den krigsmakt som Wikileaks gör transparent med sina publiceringar har dock ostridigt ett tungt ansvar för ett mycket stort antal civila dödsoffer i Afghanistan. Balansen mellan denna granskning, eller genomlysning, av krigsmakten och risken som den nya offentligheten kan utgöra för oskyldiga är ohyggligt komplex. Jag kan inte se en viktigare diskussion om yttrandefriheten i världen just nu. Wikileaks är skickligast i världen på att använda och navigera i våra nya medier. Det är ett nätverk av verklighetens Lisbeth Salander som skakar världens mäktigaste strukturer.

Kraften i Wikileaks blev uppenbar när vi i våras fick vår tids motsvarighet till Vietnambilderna. Amerikanska soldater som mejar ner Reutersfotografer och civila på öppen gata. Filmen visades i all världens media och har över sju miljoner visningar bara på Youtube. I en artikel på Aftonbladet Kultur av Johannes Wahlström sammanfattar Julian Assange motivet till att han tillsammans med kinesiska dissidenter grundade Wikileaks för tre år sedan:

”Viss information skapar förändring, den avgör om världen ska kunna bli en rättvisare plats. De som kontrollerar den informationen förstår det så klart, och det är just därför de försöker hemlighålla den. Vår uppgift är däremot att systematiskt leta fram och publicera just den typen av information.”

Det är ett publicistiskt statement som de flesta journalister kan ta till sitt hjärta och säkert vill leva och verka efter. Men också journalister har en hyra som ska betalas och ägare som ska ha avkastning varför det dagliga arbetet inte i varje stund präglas av ljuset från den ledstjärna som Assange tänder. Det finns en kraftfull idealism i Wikileaks. Möjligen är det därför som media som kämpar för sin överlevnad i en svår strukturomvandling är tvehågsna inför nätverket. Wikileaks påminner obarmhärtigt om en drivkraft förutan vilken journalistiken blir till en kommersiell meningslöshet.

En del menar att detta klär av journalistiken som något som gått ur tiden. Inget mediehus är lika skickliga som Wikileaks på ta fram enorma mängder material och göra dem tillgängliga för alla. Det är sant. Men slutsatsen om journalistiken är helt fel. Wikileaks är ogenomträngligt utan journalistik. De enorma mängder rådata Wikileaks offentliggör är omöjliga att få något vettigt ur för den som i och för sig vill veta något nytt om världen, men också har annat att göra om dagarna.

Wikileaks utmanar journalistiken på ett bra sätt. Journalistik som bygger på Wikileaks material blir kontrollerbart för alla och envar. Har journalisten valt rätt vinkel? Gjort en rimlig analys? Återgivit grundmaterialet korrekt?  Wikileaks lägger sig på så sätt mellan granskarna och det som ska granskas. Wikileaks gör det möjligt att granska såväl journalistiken som krigsmakten i fallet Afghanistan. Det är unikt och visar vägen för en intressant utveckling för journalistiken; att göra bakgrundsmaterialet fullt tillgängligt.

Vi har mycket att lära i ett samarbete med Wikileaks. Och i sinom tid hoppas vi kunna presentera journalistik som resultat av samarbetet mellan Wikileaks och Aftonbladet.

Jag hälsar Julian Assange välkommen som kolumnist till Aftonbladet och ett samarbete som ska göra honom till ansvarig utgivare i Sverige.