Kampanjen ”Vi gillar olika” blev en omedelbar succé. Över 100 000 läsare ställde sig bakom uppropet bara under gårdagen. Över 35 000 har också hittills gillat kampanjsidan på Facebook. Det är en rekordsnabb uppslutning bakom en kampanj som nu blir viktigare än någonsin. Men vi behöver nu bli ännu fler som säger ”Vi gillar olika”.

Skälet är uppenbart. I natt fick Sverige för första gången ett nationalistiskt parti i riksdagen.

När bedrövelsen lagt sig över detta kommer en viktig diskussion. Hur kommer det sig att 328 619 svenskar röstade på ett parti med rötter i nazismen och den nationella rörelsen? Det är 169 073 personer fler än förra valet.

Jag tror att den analysen kommer att visa hur främlingsfientliga krafter förstod hur de skulle förena sig med människor som hamnat utanför i Sverige. De har förenats i ett hat mot allt som kan beskrivas som etablissemang. Politiskt etablissemang. Medialt etablissemang.

Här finns självkritik att göra både för politiker och media. Vilka var det vi inte såg? Hade vi kunnat föra en debatt som hindrat främlingsfientlighetens intåg i riksdagen om vi sett och förstått?

Min mail domineras i natt av människor som stöder kampen för mångfald i det svenska samhället. Men där finns också en hel del hatiska och hånfulla mail från människor som nu tycker att vi fick vad vi förtjänade. Vi i meningen etablissemanget som inget begriper om hur illa det gått med invandringen i Sverige.

Jag tror den viktiga debatt om Sverigedemokraterna som nu måste föras måste inse vad partiet står för. Sverigedemokraterna har förvisso sina rötter i skinnskallenazism. Men partiet i dag är ideologiskt betydligt mer genomtänkt. Den som läser partiprogram och debattinlägg av partiets ideologer på deras egna forum hittar en durkdriven nationalism.

Nationalism är ett komplext begrepp, men i grunden bygger det på att ett land bara kan bestå av en kultur. En likformig kultur som innebär att alla måste vara svenska på samma sätt för att uppgå i den svenska nationen.Om den idén får fäste i ett land kan det blir riktigt obehagligt. Det finns inga exempel på lyckliga slut där nationalism fått grepp om multietniska samhällen. Men det finns en svart rad av exempel där det slutat i mänsklig katastrof.

På detta måste Sverigedemokraterna svara. Exakt hur ska de göra en enhetlig nation av det sedan länge multietniska Sverige?

På den punkten har de lämnats i fred. Istället har det i media i huvudsak debatterats om medias roll för Sverigedemokraternas framgångar i opinionen. Inflytelserika opinionsbildare verkar på riktigt ha trott att de skulle kunna tigas ihjäl. Jag gjorde för ett år sedan bedömningen att vi var förbi den punkten. Partiet hade då haft en långvarig uppgång i opinionsundersökningarna som pekade mot det valresultat vi såg i natt.

Jag beslöt att ha en publicistisk hållning gentemot dem som bestod av två punkter:

• Jag tänker använda min yttrandefrihet genom att inte bli en del av Sverigedemokraternas propaganda genom att publicera deras reklam. Deras reklam har hittills syftat till att avhumanisera muslimer för att förklara det mesta som är ont i samhället. Resonemanget vilar på en konspirationsteori som säger att Islam håller på att ta över västvärlden. Den konspirationsteorin har tidigare haft antisemitiska förtecken i Sverigedemokraternas led. Nu är propagandan densamma, men förtecknen är bytta till Islam. Jag tänker inte bedöma sådan propaganda från fall till fall. Jag tänker inte publicera den. Inte i mitt namn.

• Jag tänker dock inte stoppa deras åsikter. Det är en viktig publicistisk uppgift att tydliggöra deras värdegrund. Därför har vi självklart nyhetsbevakat dem och därför publicerade jag bland annat en omdiskuterad debattartikel av Jimmie Åkesson som ställde deras värderingar i naket ljus. I den sades bland annat rakt ut att Islam är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget.

Vi står inför inför ett osäkert parlamentariskt läge i svensk politik efter detta val. Hur det ska lösas kommer att dominera nyheterna närmsta dagarna. Parallellt med den rapporteringen kommer vi att ta oss an en allt mer angelägen publicistiskt uppgift:

Att fortsätta ge den tysta majoriteten röst för mångfald i det svenska samhället. Vi gillar olika.