I dag släpps boken som hela Sverige nu pratar om.

Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken.

Det är en skandalbok av tre journalister med ett seriöst anslag som går längre än någon gjort tidigare. Journalisterna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer skildrar en människa som vill vara någon annanstans än på Sveriges tron. Och en kung som påstås ha haft älskarinnor och festar i slutna sällskap i tveksamma miljöer.

Mycket av det som påstås i boken är rykten som gått i många år, men som inte gått att kontrollera. Annat är nytt.

Är det sant?

Det kan vi inte veta. Men de tre journalisterna och deras förläggare står för uppgifterna och säger att de välkomnar en förtalsrättegång för att reda ut den saken.

Är det relevant?

Ja, boken har redan före den kommit ut startat en debatt i Sveriges samtliga stora medier. Monarkin är ett personfixerat statsskick där ämbetet ärvs. Det är relevant att ge allmänheten kännedom. Inte bara om att Sveriges statschef anklagas i en ny bok, utan även för vad. Därför har Aftonbladet publicerat ett antal påståenden ur boken, gett perspektiv på dem via kunniga skribenter och börjat granska påståendena i boken.

Det är ett viktigt nyhetsarbete att nu granska boken som är föremål för debatt. Det journalistiska arbetet bör inte stanna vid att bara debattera lämpligheten i utgivandet av boken, utan att också granska dess påståenden. En vanlig metod från vissa medier i den här typen av historier är att använda sig av kvällstidningsförakt som metod. Man bjuder in vältaliga gäster som förfasar sig. Det blir en fasad för att få  publicera och diskutera de frågor som engagerar, men som man av olika anledningar anser sig för fin för att beblanda sig med.

Om kungens liv och leverne utanför de officiella uppdragen anses vara intressant – var god granska vad som nu påstås i den omdebatterade boken. Eller knip igen. Det är ett fullt respektabelt alternativ. Men det kan ju inte vara något att debattera att det kommit ut en bok, om man anser att innehållet i den saknar nyhetsvärde.

Hur långt vi kan gå i denna granskning bör som vanligt styras av pressetiska regler och Sveriges lagar om förtal.