Littorinaffären är inte längre en fråga om Sven Otto Littorin. Han har avgått och nu slutligen bekräftat de bakomliggande skälen. Hans del i denna historia är nu över.

Frågan nu är: Vad visste regeringen?

För exakt ett år sedan avgick Sveriges arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. Orsaken var att Aftonbladet ställt frågor om sexköp. Uppgifterna var inte publicerade. Ändå avgick han. Senare skulle han via mail till Dagens Nyheter säga att det inte var sant. Han hade aldrig köpt sex. Med Aftonbladet pratade han aldrig.

Således: Ministern hade avgått på grund av ett avslöjande som inte var publicerat och som han påstod inte var sant.

Detta under spektakulära former två månader före ett val. Under en känslosam presskonferens angav han sin familj som skäl. Statsministern intygade att Littorin sagt detsamma till honom och att han trodde på hans skäl. Det kom att bli en av de märkligaste politiska skandalerna någonsin.

Aftonbladet sökte Littorin i ytterligare tre dagar för en kommentar innan vi publicerade en kvinnas vittnesmål om att hon sålt sex till Littorin. Efterspelet redde inte precis ut saker och ting. Aftonbladet begick avgörande misstag. Regeringen valde att spela ett spel genom att läcka en bandinspelning till vår konkurrent Expressen. Inspelningen skulle visa att de dementerat uppgifterna, men att Aftonbladet valt att publicera ändå.

Vi hade aldrig fått prata med Littorin. Dementin framfördes via ombud före hans avgång. Vad hade hänt mellan dementin och beslutet om hans avgång? Varför var regeringen så angelägen att lägga skuld på Aftonbladet?

Bara en sak var klar för oss i detta spel inlett av regeringen – vi förlorade. Regeringen var skickligare än Aftonbladet i mediespelet. De lyckades dels få frågan av dagordningen med bara två månader kvar till valet. Dels få det att se ut som att historien i huvudsak var Aftonbladets problem.

Av alla frågor som hopade sig kvarstod den väsentliga obesvarad: Varför avgick arbetsmarknadsministern?

Reportrarna Mattias Carlsson och Richard Aschberg har aldrig släppt frågan och rätt så. Att granska hur en minister skött sitt ämbete hör till de mest självklara och viktiga journalistiska uppdragen. Att klarlägga orsakerna till en ministers avgång är viktig historieskrivning. Dessutom hade vi lämnat de läsare som faktiskt undrade vad som hänt i sticket.

För en tid sedan gjorde de ett par avgörande genombrott i sin research. En källa kunde visa ett beteende på nätet av arbetsmarknadsministern som avgjort var en allvarlig säkerhetsrisk för Sveriges regering. Här låg pusselbiten som saknades.

Richard och Mattias började följa upp vilka kontakter Sven Otto Littorin haft på nätet. Fram växte en helt annan historia än den som gavs som förklaring till hans avgång. Ministern hade sexchattat – om än ovetandes – direkt med en utpressare och kommit att sätta sig i direkt kontakt med en förmedlare av barnsex.

Sannolikt en av de allvarligaste säkerhetsriskerna en svensk regering utsatts för i modern tid. Littorins beteende var förvisso inte olagligt, men djupt olämpligt för en förtroendevald minister.

Frågan nu är vad regeringen visste om detta för ett år sedan. Aftonbladets research visar att Littorin medgav till statsministerns närmsta man att han ägnat sig åt sexkontakter på nätet natten före han avgick. Ett uppenbart högriskbeteende.

Vad gjorde regeringen med den uppgiften?

Utredde de vilka kontakter ministern haft?

Har man säkrat att utpressning inte förekommit?

Eller han man inte brytt sig om att ta reda på vad Littorins medgivande innebar?

Aftonbladet har erbjudit statsrådsberedningen att ta del av allt material före publicering för att kunna kommentera det. De har avböjt. Vi kommer imorgon att göra en annorlunda uppföljning i form av ett ovanligt reportage. Det är ett försök att visa inifrån hur Aftonbladet hanterade Littorinaffären och vara öppna med misstagen vi begick.

Imorgon startar åter Almedalsveckan. På måndag är jag i Aftonbladets tält tillsammans med Lena Mellin för en debatt om Littorinaffären ett år efteråt.