Kungavännen Anders ”Aje” Philipson försöker göra äpple till päron på ett köpt annonsutrymme i Svenska Dagbladet i dag. Det går inte så bra.

De rika och evigt festande kungavännernas ansträngningar att rentvå sig från olämpliga kontakter har dock ett visst underhållningsvärde.

Saken:

Aftonbladet avslöjade att Anders Lettström, en av kungens närmsta vänner, sökt kontakt med maffian i form av Daniel Webb och Milan Sevo. Syftet var att köpa sig en dementi av famösa uppgifter i boken ”Den motvillige monarken”. I paketet ingick också att bilder på kungen i påstått komprometterande situationer skulle försvinna.

På oklar väg hade den inte helt vederhäftige porrklubbsägaren Mille Markovic kommit i besittning av sådana bilder.

Den senaste tiden har bildernas äkthet ifrågasatts. Det är naturligtvis rätt och rimligt, men har egentligen aldrig varit den intressanta frågan. Det intressanta är varför vänkretsen närmast kungen var så övertygade om att sådana här bilder fanns att de tog kontakt med organiserad brottslighet för att få hjälp att undanskaffa dem.

Och hur de alls fick kontakt. Maffian står ju inte direkt i telefonkatalogen. Många tänkte nog liksom jag före detta blev känt; att Sveriges societet och juggemaffian levde i olika världar och att Snabba Cash var en fiktiv roman.

Naivt, skulle det visa sig.

Kungavännernas inblandning med Daniel Webb och Milan Sevo är sällsynt väl belagd.

Det styrks av bandinspelningar, mail från advokat Björn Rosengren, namn på faktura och avtal mellan kungavännerna och Sevo/Webb som Aftonbladet kan publicera i dag.

Mot detta anför Anders Philipson i sin annons en fällning av Aftonbladet i Pressens opinionsnämnd för en felaktig rubrik. Fällningen i sig får vi leva med. Vår källa ville vid denna tidpunkt vara anonym och vi kunde inte utan att röja honom presentera alla belägg för Anders Philipsons inblandning.

Pressens Opinionsnämnd kunde kort sagt inte veta bättre och har en poäng i att vi vid tillfället borde gjort en mindre kategorisk rubrik.

Nu är situationen annorlunda. Källan har trätt fram. Materialet visar att det finns goda skäl till att påstå att Anders Philipson är inblandad i denna affär.

I Anders Philipsons annons framställs sökandet efter sanningen om statschefens vänners kontakter med organiserad brottslighet som ett ”sanslöst kvällstidningsdrev”.

Det är ju ett sätt att se på saken. Ett annat är att konstatera att vad som pågår är relevant journalistisk granskning.

Anders Philipson hävdar också att Aftonbladet ”lätt hade kunnat kontrollera” att han inte var inblandad i denna soppa. Det är exakt vad vi gjort. Utfallet har bara inte varit till belåtenhet för Anders Philipson.

När vi ringt Anders Philipson i ärendet har han inte svarat på våra frågor. Istället har han med utsökt förakt kastat på luren upprepade gånger. Och inte heller antagit vårt erbjudande om ett genmäle.

I den av PON fällda publiceringen citerade vi istället Philipson från Dagens Eko, där han hävdar att han inte är inblandad.

Nu säger han alltså samma sak i en betald annons i Svenska Dagbladet. Och svaren på frågorna fortsätter att utebli:

• Hur kommer det sig att Anders Lettström flera gånger nämner Anders Philipsons namn som finansiär på bandupptagningar från mötet med Daniel Webb?

• Om Anders Philipson inte är inblandad såsom nu påstås – hur kommer det sig att hans namn finns på fakturan från Daniel Webb och Milan Sevo?

• Och hur kommer det sig att advokaten Björn Rosengren på uppdrag av Anders Philipson vill ha kvittens på att betalning för fakturan faktiskt skett?

• Hur kommer det sig att det upprättas ett avtal för att slå fast att inga ytterligare krav kan riktas från Sevo/Webb gentemot Anders Lettström och ”övriga i fakturan av den 16 maj namngivna personer”?

• Vem betalade 625 000 kronor till Daniel Webb och Milan Sevo?

Nu bekräftar advokat Björn Rosengren att Anders Philipson ville ha kvittens på betalningen för att omfattas av avtalet med Daniel Webb och Milan Sevo. Den bekräftelsen är svår att få ihop med påståendet att Anders Philipson inte är inblandad.

Hela hanteringen av affären, med Anders Lettströms magnifika magplask till debattartikel i DN nyligen (missa inte Lena Mellins analys av artikeln) och nu Anders Philipsons knasiga annons, ger intrycket av att någon gett kungavännerna en mindre lyckad medierådgivning.

Tillåt mig därför att i all välmening och i julfridens anda bjuda på ett medieråd:

När du trampat i klaveret – stå still. Svara på frågor. Ljug inte.