En orimlig situation fick till slut den enda mänskligt möjliga lösningen. Håkan Juholt lämnade det strålkastarljus som alltid kommer att riktas mot det uppdrag han hade.

Var allt medias fel? Nej, självklart inte och självklart är medias roll viktig att diskutera.

I bästa fall är denna mediekritik, som varit en ständig följeslagare till rapporteringen om Juholt, driven av medmänsklighet. I sämsta fall är mediekritiken politiserad och utslag av tröttsamt ogenomtänkt journalistförakt. Låt oss släppa det dumskalliga journalistföraktet och hålla oss till det bästa fallet. Alltså medmänskligheten.

Håkan Juholts situation blev redan i höstas på ett mänskligt plan ohållbar. Den smälek Juholt fick utstå i lämnar en alltmer oangenäm smak i munnen. Till en början fanns något folkligt komiskt i nya uttryck som ”att göra en Juholtare” när någon sagt en sak och menat en annan i vardagen.

Men de repetitiva klavertrampen och det eskalerande förlöjligandet av Håkan Juholt som utspelats i fikarum, i taxibilar, på middagar, i väntrum, i tv- och radioprogram, i tidningar och bussköer, för att nu försöka nämna några andra forum än sociala medier, var inte kul längre. Det gick till slut inte att röra sig i normala miljöer en dag utan att någon drev med Juholt.

Ingen människa ska behöva leva som ett skämt i offentligheten. Håkan Juholt är säkert en varm, rolig och intelligent person. Hans humor vittnar om det. Men han saknade som partiledare förmågan att säga en sak, mena det och hålla fast vid det. Sådan kommunikationsförmåga är en grundläggande ledaregenskap i alla sammanhang. Direkt livsavgörande för en partiledare.

Det är denna oförmåga journalisterna avslöjat. Gång på gång. Det är denna granskning som blottlade det till slut uppenbara:

Håkan Juholt fixade inte jobbet han utsetts till. Att be media tiga om saken hade inte varit konstruktivt. Det var inget tänkbart publicistiskt alternativ att sluta granska Juholts vinglande. Och om man ändå leker med tanken på att vi avstått – vad skulle den socialdemokratiska politiken tjänat på en sådan utebliven granskning?

Var Juholt särskilt drabbad av denna granskning? Knappast. Det ovanliga med Juholt var att han var bra på att säga saker, mindre bra på att mena dem.  Därför blev han ett lätt rov för grundläggande journalistisk granskning.

En annan lite krånligare vinkel i mediekritiken är att drevet utlöstes och drevs av klassförakt. Håkan Juholt var lantis, förankrad i småstad med dialekt och manér som sticker ut i ängsliga miljöer som Södermalm eller nyrika Bromma i Stockholm där många journalister och opinionsbildare bor. Han passade inte in i mönstret och mediedrevet fick därför extra blodvittring.

Inte heller det tror jag stämmer vad gäller själva den journalistiska granskningen. Att granska om en partiledare menar det han säger är en god utgångspunkt oavsett klass. Men jag tror det finns viss substans i kritiken om klassförakt i hur resultatet av dessa granskningar kommenterats – i såväl fikarum, sociala och mindre sociala medier.

Den stora frågan framåt vad gäller socialdemokratin är nu inte medias roll. Den stora frågan är om det finns en relevant socialdemokratisk politik på den här sidan 1900-talet. Inte för att ett århundrade har blivit ett annat, men för att det inte längre arbetas i Sverige på det sätt som gjordes när arbetarrörelsen växte fram och gjorde Sverige unikt i en kompromiss mellan reform och kapital med tillväxt som gemensamt fokus.

Ett tips till socialdemokraternas valberedning för att slippa nästa tröttande mediedrevdebatt är att inte iscensätta ett nytt skuggspel när en ny partiledare nu ska utses. Det är förvisso den perfekta dramaturgin för oss scoophungriga journalister. Men också vi skulle må bra av att ni testar något annat än falangstrider, korridormygel och hugg i ryggen. Den storyn känns lite gammal också för oss nu.

Testa istället ett väl beprövat demokratisk knep:

Låt kandidater öppet kandidera och öppet debattera vilken politik de vill föra. Låt dem på det sättet söka mandat i partidistrikten in mot en kongress där hon eller han väljs. Det kan låta läskigt och ovant. Men det har fungerat för andra, förvisso mindre statsbärande, partier.

Det kommer att ta lite mer tid än en sluten process. Men ni kommer att vinna tre viktiga saker:

1. Media kommer att rapportera massor om socialdemokratisk politik.

2. Ni får ett parti som köpt in på den nya ledarens politik.

3. Ni får ett parti med en politik.