SÖNDAG 26 februari 2012.

Sveriges nya prinsessa föddes att bli en symbol. Inte för sina föräldrar Victoria och Daniel förstås. Men för oss andra. Efter kompromissen i Torekov 1974 är kungen och framtida drottningar reducerade till symboler och bärare av Sveriges historia.

Det mesta är föränderligt i historien. Politik, vad svenskhet är, skillnader mellan stad och land,  kyrka och stat, industrijobb och tjänstejobb, analogt och digitalt, ja, såna saker. Men svenskar har sedan år 1296 förhållit sig till en kung eller drottning och sedan Gustav Vasa år 1544 levt med idén att ämbetet ärvs.  Tidevarv komma, tidevarv försvinna, och ni kan sången: släkten följa släktens gång.

Vad blir det av symboliken och bärandet av Sveriges historia om vi bryter det? Ska vi rösta fram Mats Sundin eller Gina Dirawi, Mona Sahlin eller Carl Bildt till att göra det jobbet?

Jag har vänner som ryser så inför den tanken att de blir anhängare av monarkin, trots att deras politik egentligen säger något annat.

Själv har jag nu det mindre, men spännande uppdraget att föra Aftonbladet in i en ny tid. Vår grundare Lars Johan Hierta brukar beskrivas som den förste moderna svensken. Han hade älskat vår digitala utveckling, han hade hatat de senaste dagarnas utgåvor med bebisjoller. Hierta var på goda grunder emot monarkin. Sveriges första Bernadotte, Karl XIV Johan, försökte 26 gånger att stänga ner Aftonbladet. Hierta vann.

Den makten kommer inte lilla Bernadotten som föddes i torsdagsmorse att ha. Maktfrågan har istället förskjutits till att först gälla om ansvariga utgivare tänker låta henne att ha ett privatliv överhuvudtaget. När lillsessan växer upp kommer frågan sannolikt också att hamna i ditt knä, just det, ditt:

Tänker du dela och ta del av läsarbilder på henne i sociala medier, eller låta henne ha ett privatliv?