Kom på en grej. Jag skulle ju faktiskt kunna öka min bloggfrekvens genom att lägga ut kolumnerna jag börjat skriva i tidningen på söndagar. Smart va?

SÖNDAG 4 mars 2012.

Den gigantiska muthärvan bakom nationalarenan i Solna är vad vi journalister brukar kalla en stor story. Makt och moral, mycket pengar. Korrupta demokratiska strukturer i samspel med storföretag.

Ändå, ärligt talat… hur bra koll har du på storyn? Har du följt Aftonbladets reporter Oisín Cantwells utmärkta rapportering så har du fått koll på de mer spännande moralfrågorna i målet. Men det är som Oisín skriver:

”Svenska ekobrottsmål gör sig inte på film.”

Det är inte bara en träffande formulering. Det är också pudelns kärna i ett av de stora problemen som gäller de ökande ekobrotten i Sverige:

Brotten är för såväl allmänhet som domstolar otydliga.

Bara cirka tre av tio ekobrottsutredningar leder till fällande dom. Ännu färre till stora rubriker. I advokatkretsar är det populärt att förklara saken med att åklagare är lite tröga i skallen när det kommer till ekonomi. I åklagarkretsar är det populärt att förklara saken med att domstolarna är lite tröga i skallen som inte förstår det komplexa materialet.

Låt mig lansera en tredje teori utifrån en publicistisk utkikspunkt:

Åtal i ekobrott är för dåligt vinklade.

Nu himlar jurister med ögonen över ett så komplett oseriöst påstående. Men jag har själv bevakat ekobrott som reporter där åklagaren anländer till rättsalen med förundersökningen på en pirra med tusen och åter tusentals sidor. Den pedagogiska utmaningen att göra sig förstådd utifrån ett sådant gigantiskt material är enorm. Jurister är inte sällan hyfsade historieberättare med känsla för detaljer och stram dramaturgi. Men en svensk ekobrottsutredning skulle till och med fylla en Steven Spielberg med panik:

Ansiktslösa offer. Ändlösa snåriga transaktioner. Huvudmannens ansvar oklart. Förvisso kan viss glamour finnas, men lite Champagne i Cannes är i detta sammanhang en klen tröst.

Att tydliggöra brott och väcka engagemang kring samhällsproblemen i dem är centralt i en rättstat. Därför är mitt råd till ekobrottsmyndigheten redaktörens:

Stryk ner, fokusera och vinkla. Är mitt råd ett hot mot rättsäkerheten?

Det beror ju på hur rättssäkert man tycker att det är att varken domstol eller allmänhet fattar vad du menar.