SÖNDAG 18 mars 2012.

Bildjournalistiken i Sverige fick andrum i veckan. Lagrådet avstyrker lagförslaget om kränkande fotografering. Dumt kanske du tycker. Det låter väl rimligt att man inte ska få kränka människor med fotografering?

Frågan är mer komplicerad än så. Låt mig ge ett exempel:

Aftonbladets fotograf Jimmy Wixtröm går en kväll förbi en liten restaurang på Södermalm i Stockholm. Genom fönstret ser han hur en av Sveriges mest profilerade politiska reportrar sitter och hånglar med statsministerns närmsta medarbetare. Hon är höggradigt berusad och därtill ansvarig för jouren kring rikets säkerhet denna kväll.

Jimmy tar bilden och rätt så. Det är en viktig bildjournalistik som avslöjar en tveksam förbindelse mellan makten och granskaren. Enligt lagförslaget skulle Jimmys jobb istället kunna vara ett brott. Han har utan tvekan kränkt de bådas integritet. Så är det ofta med granskande journalistik. Men som ansvarig utgivare är det min bedömning att allmänintresset i detta fall väger tyngre än de inblandades intresse av integritet. Vi publicerar därför Jimmys bild.

Har man ett problem med mitt beslut kan man anmäla mig, inte fotografen, till pressens opinionsnämnd, eller till polisen för förtal. Det är en god ordning som skapar djärva journalister och ansvariga utgivare.

Det är också en gammal ordning som utmanas av ett nytt medielandskap fyllt av osynliga och oansvariga utgivare.  Det är egentligen det senare som justitieminister Beatrice Ask säger sig vilja komma åt med sitt lagförslag.

Bildjournalistiken var aldrig hotad, menar justitieministern, eftersom fotograferingen inte ska anses olaglig om innehållet i bilden är ”försvarligt”.

Jag menar att problemet med lagförslaget är ett helt annat:

Hur ska en fotograf veta om hon eller han begår ett brott genom att ta bilden?

En lag måste vara förutsebar. En medborgare måste enkelt förstå vad som är brottsligt och inte. Och det är exakt där lagförslaget om kränkande fotografering riskerar att inskränka yttrandefriheten.

Bilden som avslöjade en tveksam relation mellan den politiske reportern och statsministerns närmsta medarbetare. Kränkande fotografering? Säkert för de inblandade. Bör den vara olaglig? Det vore att allvarligt inskränka yttrandefrihet och journalistiskt arbete.