DN Debatt publicerade i söndags en artikel som gick i polemik mot Aftonbladets granskning av Lundin Petroleum. Avsändarna var Ian och Lukas Lundin, bröderna som leder råvaruimperiet i dag.

DN:s syfte med att publicera artikeln förefaller inte ha varit att starta en debatt. De vill inte publicera ett motsvarande svar från Aftonbladet för DN:s läsare. Valet att gå ut på DN Debatt från Lundin Petroleum  är självklart en del av en kommunikationsstrategi från bolagets sida. Av oklar anledning väljer DN att göra sig till en del av den strategin. En mer begriplig publicistisk hållning hade varit ett intresse av att starta en debatt.

Aftonbladet erbjöds att publiceras ett kort svar på dn.se. Det var inget seriöst alternativ. DN Debatts räckvidd på nätet är mycket liten jämfört med DN papperstidning. Aftonbladet publicerar i dag istället svaret på Aftonbladet Kultur och på aftonbladet.se.

Jag rekommenderar att du börjar med att läsa bröderna Lundins kritik av Aftonbladets granskning i DN. Sedan svaret nedan.

Här är svaret:

Det är välkommet att bröderna Lundin för första gången visar vilja att diskutera sin verksamhet offentligheten.

Att de inget har att säga i sak när de väl tar tillfället i akt förefaller för ett tränat öga som dålig medierådgivning. Istället för att bemöta uppgifter och påståenden i sak skriver de svepande att Aftonbladets granskning förvisso är korrekt i centrala delar, men har en onödigt ”hård ton”. Det finns naturligtvis en oavsiktlig komik när en verksamhet som står misstänkt för folkrättsbrott och samröre med en blodsbesudlad diktatur ondgör sig över en ”hård ton”.  Men inlägget ger också intryck av en ledning avskuren från besvärande verklighet.

Aftonbladets team på plats på marken i Sydsudan kunde publicera vittnesmål från människor som drabbats i spåren av Lundin Petroleums framfart. Bara personer som ständigt rör sig på molnfri höjd kan i en så lång text undgå att bemöta dessa människors vittnesbörd. Eller använde de också för hårda ord?

Istället talar bröderna Lundin med sol i blick om allt gott som Lundin Petroleum åstadkommit i Sydsudan. Det hade varit intressant om bröderna kunnat precisera exakt vad som blivit bättre. Eller i vart fall någon enstaka konkret sak. Det är nämligen lätt att missa dessa förbättringar för den som likt Aftonbladets team faktiskt besökt de ännu instabila och farliga områdena. Men det lägger de varken ett hårt eller mjukt ord på.

Mjuka, nästan sårade ord, får vi istället läsa om bergsingenjören Adolf H Lundin. Avgjort en intressant man. Men att den fria press, som bröderna Lundin säger sig förstå, snarare skulle hylla hans genialitet, istället för att kritiskt granska hans framfart, är en enastående konstig uppfattning. Låt mig ta ett exempel:

Enligt den auktoriserade biografin om Adolf H Lundin av Robert Eriksson, Adolf H Lundin – Med olja i ådrorna och guld i blick, bekräftar Adolf själv att han erbjöd den kongolesiske diktatorn Mobutu en donation till diktatorns valkampanj.

Erbjudandet gjordes i samband med affären gällande Tenke Fungurume i Kongo-Kinshasa. Investeringen kritiserades hårt av såväl FN som Världsbanken. FN talade om plundring och Världsbanken krävde att affären skulle förhandlas om. Är det dessa ”internationellt verksamma organisationer” som bröderna menar riktar ”ogrundade, orättvisa och i några fall till och med absurda” anklagelser?

Eller är det Haag-tribunalen som avses? Här står sex personer i den sudanesiska regeringen, alltså Lundins forna affärspartners, åtalade för folkmord i sin frånvaro. (Jag ber om ursäkt för det hårda ordet. Men nu är det folkmord de åtalas för.)

Anklagelserna gäller förvisso Darfur, men det är samma regim och samma armé som Lundin samarbetat med. Företrädare för denna regim har själva bekräftat att krigen finansierats med oljepengar. Hur ser Ian och Lukas Lundin på det i dag? Eller är själva frågan en ”fullständig brist på förståelse för Adolf Lundin och de värden han stod för”?

De mer raka frågorna Aftonbladets artikelserie ställt vore också önskvärt med svar på:

• Vilken ”code of conduct” kräver Lundin Petroleum av sina affärspartners? Och hur följs den upp?

• Hade Lundin Petroleum kännedom om Martin Schibbye och Johan Perssons resa till Ogaden?

• Var Carl Bildt vid något tillfälle inblandad i prospekteringen i Ogaden?

• Vi har upprepade gånger bett Lundin Petroleum konkretisera på vilket sätt bolaget förbättrat livet för människorna i Unity State i Sydsudan. Vi väntar fortfarande på svar.

• Vad exakt i kritiken från Läkare utan gränser, Human Rights Watch, Amnestys mot Lundin Petroleum är osant?

• Hur ser Lundin på uppgifterna om att barnsoldater vaktade oljeanläggningarna?

• Utöver Aftonbladets granskning har GP, Expressen och Radio Sweden tidigare avslöjat nära kontakter mellan Lundin/Africa Oil – UD – etiopiska underrättelsetjänsten. Fortsätter den underrättelseinformationen idag? Vilken typ av säkerhetsinformation utbyts i såfall mellan dessa parter?

• Anser Lundin Petroleum att det rådde fred i Södra Sudan åren 1997 – 2003?

Konkreta svar kring frågor som dessa skulle starta en välkommen och viktig debatt kring Lundin Petroleums verksamhet. Det är Aftonbladets syfte.