SÖNDAG 22 april 2012.

Jag sitter i skrivande stund med kalla kårar och ser journalistiken utvecklas. Bredvid mig på skärmen rullar Carina Bergfeldts rapportering i realtid från rättegången mot Breivik. Det är en helvetesskildring som bit för bit tickar fram på skärmen. Breiviks väg över Utøya.

Våra reportrar Carina Bergfeldt och Linda Hjertén har denna vecka gjort ett jobb som jag tror kommer att förändra journalistiken framåt. Inte för att interaktiv rapportering i realtid är något helt nytt, men sättet de gjort det på.

Med exakt, kort, saklig och stram stilistik har de gestaltat den ohyggliga rättegången i text. Dramaturgin denna journalistik skapar har stundtals varit outhärdlig för oss som läst. Men det beror på saken de skildrat. Journalistiken i direktrapporteringen har aldrig blivit frossande i våldets detaljer, aldrig försökt överföra reporterns egna känslor på det som rapporteras.

Istället har den ägt rum i interaktion med läsarna. Läsarnas reflektioner, frågor och svar från reportern blir det mänskliga andningshål återgivningen av Breiviks utsagor behöver.

För vårt behov av att förstå motiven för den vedervärdiga mannen från Oslo är det befriande med Carina Bergfeldts och Linda Hjerténs hårdkokta rapportering nästan helt utan adjektiv. Och helt utan reflektioner kring vad det betyder om Breivik ler, eller inte ler.

Nyhetschefen Martin Wåhlstedt kommer in. Läsare reagerar, rapporteringen tar andan ur dem.

Kan vi fortsätta? Blir det för mycket?

Vi beslutar i samtal med Carina i en paus att rapporteringen är viktig och bör fortgå. Vi tar också beslutet att inte skriva en lång rad vanliga nyhetsartiklar om det Breivik berättat, trots att det finns hur många vinklar som helst i materialet.

Det kändes som ett lätt beslut där och då. Men om man tänker efter en smula epokgörande. Behovet av att rama in denna händelse i en traditionell, stum nyhetstext känns bortblåst. Vi kompletterar istället direktrapporteringen med en analys som sätter Breiviks redogörelse i ett sammanhang.

Jag går och kollar med Micke Poromaa, editionschefen online, om intresset för livebevakningen. Den är rekordstor. Över 300 000 läsare följde Linda Hjerténs livebevakning i måndags. Varje dag har vi fått över 4 000 frågor från läsarna. Ytterst få enskilda artiklar publicerade på papper torde ha nått så många läsare i historien. Hur många frågor de väckt hos läsarna förblir för alltid oklart.

Det säger mig att behovet av journalistik kanske är tydligare än någonsin, men också behovet av att utveckla och förnya journalistiken.