SÖNDAG 8 april 2012.

Vem är du egentligen?

Du som tog fram ett brunt kuvert, drog ner byxorna, satte dig på huk, gjorde ditt behov i kuvertet, vek ihop det, skrev mitt namn och adress på och skickade. Du menar att jag har skuld i att 61-årige Carl-Eric Cedvander nu svävar mellan liv och död efter att ha blivit misshandlad av ett gäng ungdomar i Kortedala.

Orsaken är att vi gjort en kampanj för alla människors lika värde som vi kallade ”Vi gillar olika”. Vi gjorde det i en tid då det vanns politiska framgångar på att hävda att skillnaden mellan människor också betyder att de är olika värda som svenskar.

Nu menar du att den vedervärdiga händelsen i Kortedala är bevis för att alla människor som är olika är onda. Våldsmän till skillnad från oss som är lika. En sak måste kännas bättre för dig i ditt kladdiga hat. Du är inte ensam. Ni är några stycken som nu vill göra denna oförsvarliga misshandel till en symbol för att människor med olika bakgrund inte kan leva ihop.

Sverigedemokraternas mer radikala småbröder Nationaldemokraterna står på din sida. De höll en demonstration i Kortedala i fredags. Det är inte själva våldet i sig de protesterar emot. Det är det faktum att de misstänkta gärningsmännen har en annan etnisk bakgrund än svensk som demonstrationen avsåg.

Vi som anses utgöra en konspiration av politiskt korrekta som inte säger som det är, alltså att invandrare slår svenska pensionärer sönder och samman, är en del av problemet. Det förblir oklart vad vi skulle vinna på denna konspiration. Men jag är trött på att formulera mig polemiskt om det. Jag har sent omsider insett att det inte är ett utbyte av argument du är ute efter. Ändå kan jag inte låta bli att önska att du skulle läsa Magnus Lintons lysande reportagebok De hatade.

Kanske skulle du få syn på något utanför ditt egna hat. Hur du och dina meningsfränder får näring av en iskall underström i Europa just nu. Tydligast syns den i Ungern där ultranationalisterna Jobbik hade framgångar i valet på budskapet att utrota kriminaliteten i vissa angivna folkslag. De marscherar bokstavligen med armbindlar och uniformer.

De finner sitt stöd i frustrerade medborgare som inte längre orkar vänta på de nya jobb som utlovats. Det för tankarna till de mörkaste stunderna i Europas historia. En tid då mångkultur definierades som sönderfall och degenerering. Det är in i detta mörker du vill.

Vem är du egentligen?