SÖNDAG 15 april 2012.

Syrien har på ett år gått från att vara ett hopp om arabisk vår till ett blodigt inbördeskrig drivet av en skräckregim. Vårt team vid den syriska gränsen kom på plats i början av veckan. Erik Wiman och Magnus Wennman rapporterar nu om det som kallas den sista chansen till en fredlig lösning.

Att vara på plats och kunna rapportera med närvaro är ett adelsmärke för all journalistik. För en kvällstidning helt nödvändigt för att åstadkomma det kvällstidningsjournalistik är till för: Att väcka engagemang.

Övergreppen i Syrien tillhör de vedervärdigaste i nutid. Vi borde inte längre behöva ta till klyschor som att det bara är lika många flygtimmar till detta krig som till Rom för att fatta vår medmänskliga plikt att reagera. Ändå är det svårt att väcka engagemang i syrienfrågan. Trots att övergreppen inte är svåra att förstå.

Över 10 000 människor har dödats för att de bokstavligen försökt utöva rätten till det fria ordet genom demonstrationer. Regimens kreatur skjuter urskiljningslöst rakt in i folkmassorna. Amnesty gav nyligen ut en rapport om den mest vedervärdiga tortyr utförd av Syriens hemliga polisstyrkor.

Konflikten har dessutom en tydlig personifiering i form av president al-Assad med en bildmässig brittisk hustru Asma. De beter sig på ett sätt som stämmer väl in i historiens dramaturgi för diktatorpar. Asma mailar groteska shoppinglistor till världens mest exklusiva butiker och exponerar ett liv i lyx, totalt avskuret från blodbaden på gatorna i hennes land.

Man behöver inte vara mycket till tidningsmakare för att förstå kontrastverkan mellan Asma Assads shoppinglistor och fasansfulla bilder på sönderskjutna, blodiga demonstranter. Ändå biter storyn inte riktigt. Ännu.

Denna helg är ett eldprov för Syrien då FN-sändebudet Kofi Annans bräckliga vapenvila sätts på prov av demonstranter. BBC har redan rapporterat nya dödsoffer.

Det är en svart vår i Syrien.

När det fria ordet på brutalast tänkbara sätt tystas bör vi visa vår avsky – och rapportera. Följ Erik och Magnus jobb från Syrien. Övermannas inte av känslan att det inte spelar någon roll vad vi i kalla norden kan, säger och tycker om en världsfråga som Syrien.

Alternativet att vara tyst och inte bry sig är exakt vad Asma Assads shopping behöver.