SÖNDAG 20 maj 2012.

Det vore naturligtvis mer intressant om jag tyckte tvärtom. Att jag som enda publicist skulle tycka att det var rätt och riktigt att Expressen dömdes för anstiftan, medhjälp och olaga vapeninnehav i veckan.

Så låt mig göra ett försök:

Det är självklart att också vi journalister måste kunna skilja på uppsåt och syfte. För det var ju så att Expressen utan tvekan hade uppsåt att olagligen äga vapen. Det var ju det själva reportaget gick ut på. Att visa hur lätt det var att i Malmö köpa och inneha illegala vapen. Och den som köper ett vapen illegalt kommer självklart att inneha det, om än aldrig så kort tid. Så långt uppsåtet till brottet.

Syftet med Expressens olaga vapeninnehav var ostridigt gott. Vid denna tid härjade den misstänkte seriemördaren Peter Mangs i Malmö. I debatten förekom regelbundet påståenden om hur mycket vapen som cirkulerade i Malmö och hur lätt det var för vem som helst att köpa ett vapen. Stämde detta? Det var det Expressen ville granska. Att göra sig själv till en del av storyn är en effektiv journalistisk metod för den som vill komma närmre verkligheten i sin skildring än ett citat från ännu en expert.

Det goda syftet understryks ytterligare av att vapnet snarast möjligt lämnades till polisen. Följden av Expressens agerande var alltså att vi fick relevant journalistik och att ett olagligt vapen mindre cirkulerade i Malmös under värld.

Domen är alltså lätt att förstå för den som kan hålla isär begreppen uppsåt och syfte, men nej… här slutar mitt försök. Jag kan inte tycka att det är rätt att Expressen fälls.

Det kan inte vara Expressenjournalistens agerande lagstiftaren avsåg att komma åt med brottet olaga vapeninnehav. Jag menar att inte heller den som inte är journalist och köper ett vapen som hon eller han omedelbart lämnar till polisen borde dömas för olaga vapeninnehav. Det är det agerandet som utgör skillnaden juridiskt och möjligen påverkar synen på uppsåtet.

Det är förvisso ett riskfyllt beteende att köpa olagliga vapen och lämna dem till polisen. Den som grips med ett olagligt vapen på sig kan inte gärna komma undan med att hon eller han tänkte gå till polisen. Vi hade haft en helt annan situation om Expressenjournalisten gripits med vapen på sig. Så skedde nu inte och invändningen är därför hypotetisk.

Jag ser en fara i att som nu sker, argumentera hårt för att vapeninnehavet var okej eftersom syftet var att göra ett angeläget reportage. Det leder bara in i en omöjlig diskussion om vilka brott det är okej att journalister begår. 

En sådan diskussion kan aldrig föras utanför faktiska exempel. Det är ett faktum att det bakom många journalistiska hjältedåd ligger brott. Wikileaks är ett uppenbart exempel. Banksekretessen och ”follow the money” i Watergate ett annat. IB-affären naturligtvis ett tredje.

I samtliga fall är det i efterhand lätt att se att uppsåt är en sak och syftet ett annat. Och att journalistik bör ha en särställning i en demokrati.