SÖNDAG 3 juni 2012.

”Dr Åsas sambo” är denna vårs krokigaste historia. Den rymmer flera intressanta och svåra pressetiska bedömningar ställda mot kommersiella intressen och kändiskultur.

Men den är knappast ”gränslöst oetisk”  och har inte” dömt på förhand” som Aftonbladets kolumnist Sanna Lundell dundrade i sin kolumn i fredags. När starka åsikter och känslor projiceras i sådana här historier brukar en del grundläggande saker hamna i skugga. Därför en kort bakgrund:

En av Sveriges mest berömda privatbostäder brann plötsligt ner under natten mot den 24 februari i år. Det handlade om Harrry Scheins villa som under hans livstid utgjorde scen för en rad historier och efter hans död var huset föremål för en lång uppslitande tvist om arvsrätten.

Paret Åsa Wihlbeck och Magnus Lundberg köpte villan efter en hård budgivning för 19 miljoner kronor. De ville göra en radikal ombyggnad som stadsbyggnadskontoret sade nej till. Kort därpå brann huset.

Magnus Lundberg häktades för mordbrand. Det tänkbara motivet var lätt att förstå. Paret hade lagt en handpenning på 1,9 miljoner. Genom att bränna ner huset skullle köpet hävas när de inte fick bygga som de ville.

Det kan ha gått fortare, men ungefär två timmar efter beskedet om häktning flyger Magnus Lundberg och Åsa Wihlbäcks namn runt på olika forum utan ansvarig utgivare. Det räcker med att googla ”Harry Scheins villa” för att namnen ska dyka upp. För den som är intresserad är alltså identitet på de inblandade omedelbart tillgänglig.

Så till pressetiken. Jag, och alla andra ansvariga utgivare, bedömer att vi i detta tidiga skede av utredningen inte ska publicera namn och bild på den misstänkte Magnus Lundberg. Sedan händer något som ibland händer. Åsa Wihlbeck vill träda fram och berätta sin version. Hon vill klargöra att hon inte är inblandad, inte har en aning om vad som hänt och att hon har svårt att tro att den häktade sambon är skyldig.

Åsa Wihlbäck har lång erfarenhet av media hon har mycket aktivt sökt publicitet i allt från dokusåpor till programformat i sin profession som läkare. Pressetiskt är det dock ett grannlaga beslut.

När hon träder fram kommer hon naturligtvis indirekt att utpeka sin sambo. Det skulle kunna vara skäl till att säga nej till intervjun. Men det vore som att låtsas att medielandskapet i dag ser ut som det gjorde på 1990-talet. Alltså att vi ansvariga utgivare kontrollerar hur uppgifter om namn och bild sprids. Det gör vi inte längre. Det är dock inte skäl för att överge den pressetiska principen om en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.

Jag valde att tillmötesgå Dr Åsas vilja att ge sin version i Aftonbladet. Rubriken ”Dr Åsas sambo” är skapad. Och nu blir det mer komplicerat. Nyhetshistorier av den här typen står inte still. Det kommer under veckornas gång ständigt nya uppgifter. I samband med publiceringen av de historierna exponeras den icke misstänkta Dr Åsa eftersom hon trätt fram. Det är via henne historien identifieras eftersom hon dels har trätt fram och dels är känd sedan tidigare. Att hon är känd ger nyheter kring fallet en kommersiell kraft, det är inget att hymla med. Men exponeringen av henne flyttar fokus från sak till person och associerar henne till ett brott hon inte är misstänkt för.

Det är ett pressetiskt problem som inte varit helt lätt att hantera som utgivare och det finns säkert en hel del eftertankar att tänka. Lättare blev det i onsdags när åtalet kom. Med mycket stark bevisning som grund väcker åklagaren åtal mot läkaren Magnus Lundberg för grov mordbrand. Samtidigt kan vi berätta om ytterligare en stor utredning om ekonomisk brottslighet kring Magnus Lundbergs omfattande affärer i byggbranschen. Att han också är läkare och därmed arbetar med det yrke som är absolut mest beroende av förtroende underlättade mitt beslut. Hans identitet är nu enligt mig av ”uppenbart allmänintresse”.