Nya trenden i Almedalen är att älska Almedalen och rosécirkusen mellan journalister, politiker och lobbyister.

Tidigare har Almedalen haft samma utveckling som bokmässan. Det betyder att tillställningarna föregås av en uppsjö ångestridna artiklar av journalister som verkligen undrar om det är okej att samlas, prata om det man är intresserad av och till råga på förfallet dessutom dricka vin i sommarkvällen.

Några enstaka artiklar av den typen har publicerats. Men fler har välsignat tillställningen och konstaterat att det kan vara så att något bra för demokratin kan hända när 1800 seminarier om allt från Buddismens syn på kärnvapen till finansministerns seminarium om Sveriges ekonomi äger rum samtidigt.

Själv tycker jag Almedalen är mest trevligt och då och då intressant. Man lyssnar på något, eller hamnar i en diskussion om något som man aldrig gjort om inte alla dessa människor var här just dessa dagar.

Sant är att normal nyhetsvärdering flyger ut genom fönstret på Sveriges samtliga nyhetsredaktioner. Aldrig så små frågor och politiska utspel ges plats i inslag och spalter. Jag kan konstatera att större skador gjorts mot demokratin än en ymnig politisk rapportering en nyhetstorr månad i juli.

Själv har jag nu anlänt (3G-uppkopplingen är dock stundtals utslagen på grund av hård belastning på liten yta, varför denna post kan komma ut sent) in style. Aftonbadets fotograf Urban Andersson skjutsade mig från flyget i en nedcabbad golf. Vi svängde förbi Aftonbladets förre chefredaktör Anders Gerdin med rykande färsk tidning. Han var i god form, uppfylld av sitt nya uppdrag för PR-konsultbyrån Grayling och efter att ha fått en pratstund med Filippa Reinfeld 

Jag deltog i fyra seminarier om allt från utgivarfrågor, politikers villkor i den nya medievärlden till en debatt om Utöya.

Och ja… sådär rullar det på. Jag lovar att inte trötta ut er med skitmånga blogginlägg.