I hörsalen på fartyget Sigyn som transporterar kärnavfall skrevs i går presshistoria:

Styrelsen för den nya organisationen utgivarna framträdde för första gången gemensamt i ett seminarium om ansvarigt utgivarskap. Vinkeln på det första seminariet var öppen:

”När alla är journalister – behövs då de etablerade medierna?”

Mitt svar är inte helt otippat ja. Det ansvariga utgivarskapet är på många sätt viktigare än någonsin i det snabbt framväxande nya medielandskapet.

Orsaken är enligt mig två:

1. Medier konvergerar. Det betyder egentligen att vi inom en ganska nära framtid inte kommer att definiera TV 4 som en tv-kanal eller Expressen som en papperstidning. Det kommer att vara mediehus. Varumärken som distribuerar innehåll på en rad olika sätt. Därför är det ur mediekonsumentens perspektiv helt logiskt att samla utgivarfrågorna under ett och samma tak.

Ett exempel:

Om Aftonbladet i dag publicerar ett tv-klipp som en tv-producent gjort och som någon av någon anledning finner förgripligt. Var ska hon eller han vända sig då? Till pressombudsmannen eller till granskningsnämnden? I en framtid är svaret förhoppningsvis enkelt: till en och samma medieombudsman.

För att det ska bli verklighet krävs en grundläggande utredning och diskussion om Granskningsnämndens och Pressens opinionsnämnds funktion. Det blir ett av de första långsiktigt viktiga uppdragen för nybildade Utgivarna.

2. Lag v.s etik. Lagstiftarna i Sverige rör sig nu snabbt i akt och mening att sätta mer lag kring yttrandefriheten.

Exempel:

Liggande lagförslag om fotoförbud som några varianter av förslag om kränkning av privatlivet. Lagstiftarna motiverar dessa lagförslag med det faktum att det nya digitala medielandskapet gör alla till utgivare. Det är egentligen inte pressfriheten de vill åt, säger lagstiftarna.

Det är en naiv syn. I realiteten innebär de nya lagförslagen att yttrandefriheten riskerar att kringskäras för såväl ansvariga som oansvariga utgivare. Att värna utgivaretiken och världens äldsta yttrandefrihetslagstiftning mot klåfingriga lagstiftare blir ett evigt uppdrag för Utgivarna.

Mot bakgrund av det var det tråkigt att tre av de viktigaste rösterna i den svenska presskören. Dagens Nyheter, Dagens Industri och Sydsvenska Dagbladet i går vände den svenska pressetiken ryggen.

De gjorde så genom att meddela att de lämnar Tidnings Utgivarna (TU), inom vilket Pressombudsmannen och Pressens opinionsnämnd verkar.

Den gemensamma nämnaren heter Gunilla Herlitz som är publisher för Dagens Nyheter och styrelsordförande i Sydsvenska Dagbladet och Dagens Industri.

Hennes argument är för mig ännu oklara, vilket är anmärkningsvärt i sig. Att handskas ovarsamt med pressetiken är aldrig bra. Men att göra det utan tydliga argument är direkt vårdslöst i den situation som nu råder mellan lag och etik i utgivarfrågor.

 Styrelsen för utgivarna består av:

• ·       Eva Hamilton, vd SVT (representerar SVT)
• ·       Mats Svegfors, vd Sveriges Radio (Sveriges Radio)
• ·       Jan Scherman, styrelseordförande Nyhetsbolaget (Nyhetsbolaget Sverige)
• ·       Hans Larsson, styrelseordförande Sveriges Tidskrifter (Sveriges Tidskrifter)
• ·       Kerstin Neld, Sveriges Tidskrifter (Sveriges Tidskrifter)
• ·       Tomas Brunegård, styrelseordförande TU (TU)
• ·       Jan Helin, publisher Aftonbladet (TU)
• ·       Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen (TU)
• ·       PeO Wärring, chefredaktör Eskilstuna-Kuriren (TU)