SÖNDAG 26 augusti 2012. 

Anders Behring Breiviks våld var en konsekvens av hans politik.
Därför tog vi, och flera andra medier, tidigt beslutet att konsekvent benämna honom som terrorist. I fredags stod det också klart att detta är rättstaten Norges syn på Anders Behring Brevik.
Det var en viktig dom och, enligt mig, den enda rimliga.

På ett känslomässigt plan bär domen emot av den enkla anledningen att det var så här Breivik ville ha det själv. Han ville inte bli förklarad psyksjuk och otillräknelig. Hämndbegäret i oss vill kunna svara honom:
–      Du är visst sjuk din djävul.
Men det vore att titta bort från verkligheten. Ett försök att definiera ut Breivik från vad det innebär att fullt ut vara människa, förmögen till ansvar för sina handlingar.
En bekväm lösning, men farlig på sikt. Jag tror det är viktigare att inse att det finns människor som Breivik i Oslo. Och människor som Taimour Abdulwahab i Stockholm, och som Mohamed Merah i Toulouse och som Ulrike Meinhof i Berlin.
Människor av olika skäl så uppfyllda av hat, uppeldade av politisk övertygelse att de är redo att göra våldsamma ord till handling.

Det är förvisso en vanföreställning att muslimer försöker ta över världen genom att föda många barn. Men tanken är inte en psykisk sjukdom. I så fall skulle vi behöva sjukdomsförklara ett ansenligt antal parlamentsledamöter i stora delar av Europa. Och hur skulle vi diagnostisera deras väljare?
Att sjukdomsförklara politik är att välja en enkel, ansvarslös väg. Om det finns något att lära av Breiviks terrorism är det att ord är viktiga. Förr eller senare tenderar ord att leda till handling.

Det betyder självklart inte att vi inte kan debattera det mångkulturella samhället. Men det betyder att vi har ett ansvar för hur vi gör det. Vilka ord vi använder och vad syftet är.
Vi lever åter i tider där politiska krafter mycket aktivt använder ord för att förringa människovärdet för vissa grupper.
Breiviks terrorism var brutalast tänkbara uppvaknande till insikten om hur nära det kan vara mellan sådana ord och handling.
Norges svar var det mest imponerande ett samhälle kan ge:
Terrorism behöver bekämpas med mer demokrati, mer öppenhet och mer kärlek. Inte mindre. Och inte med svajiga sjukdomsdiagnoser.