Söndagskolumn #21 Om hur tiden vägrar gå framåt.
avSÖNDAG 2 september 2012.
Att bli äldre innebär inte sällan upprepade förnimmelser av att allt går igen. Men det finns undantag. Denna nyhetsvecka talar mycket starkt för att vi faktiskt, och ganska plötsligt, slungats minst 20 år tillbaka i tiden. Jag har sju bevis.
Bevis 1: TV-tablån.
Dallas, Fångarna på fortet och Robinson. Så inleds denna höst i kommersiell tv. Man kan säga mycket om kapitalets krafter i medier. Men till och med Marx menade att kapitalismen hade förmåga till kreativ förstörelse för att bygga nytt. Denna start är varken kreativ eller förstörande, den är trött och rädd. Och ett starkt bevis för att vi vandrar runt i typ 1992.
Bevis 2: Kvittoskandaler.
Den mer politiska nyhetsfåran domineras åter av kvittoskandaler som avslöjar ovarsamhet med skattepengar. Vi har till och med haft en motsvarighet till klipp och klistra a la Marjasin 1996 på Näringsdepartementet.
Bevis 3: Stenkastning mot flyktingar.
Det kastas sten mot flyktingar igen. Debatten är som ett eko från det mörker på 90-talet som bara fick ljus från brinnande flyktingförläggningar. Kommunalgubbar kallar åter dåden för pojkstreck. ”Eliten” anklagas åter för att tiga om de verkliga problemen med invandring.
Bevis 4: Knasiga spår i Palmemordet.
Nyhetsveckan bjöd också på en riktig 90-talsgoding: Nya, komplett förvirrade spår i Palmemordet. Det konstiga är inte att Eva Rausing i sina drogdimmor dillat om att Hans Rausing mördat Palme. Det konstiga var att Palmegruppen inte med några enkla ord tydligt avfärdade de gamla uppgifterna som nonsens, utan istället vill höra efterlevande.
Bevis 5: Osannolikt bra svensk klubbfotboll.
AIK spelade plötsligt internationell toppfotboll i Moskva. Europa ligger nu bäddat för ett nytt mirakel som en gång i tiden IFK Göteborg i Uefa. Det var visserligen 1980-tal. Och det är en bit kvar dit för AIK. Men ändå…
Bevis 6: Clint Eastwood.
Det är lite oklart vad som hände. Men han klev rakt ut ur historien på republikanernas konvent i Tampa Bay, Florida. Att han sedan talade är mycket sagt, men ett klart bevis för att tiden inte är vad den synes vara blev hans framträdande ändå.
Bevis 7: Krackelerande borgerlig regering.
Liksom på 90-talet kämpar en borgerlig regering för att hålla ihop, nu som då trots högervåg i samhället. Nu som då debatterar Socialdemokraterna med sig själva om vinst i välfärden.
Sammantaget råder ingen tvekan. Nu är då. Vi har säkert blivit äldre, men inte gamla. Det är bara tiden som vägrar gå framåt.