SÖNDAG 7 oktober 2012.

Det borde varit en större nyhet. Yttrandefriheten är i den skandinaviska samhällsmodellen ett viktigare fundament än monarkin som statsskick.
I veckan upplevde vi något så ovanligt som två yttranden från vårt kungliga slott där hovet aktivt vill inskränka yttrandefriheten.

Att kungligheter sviktar i tron på värdet av det fria ordet är inte unikt historiskt.
Karl XIV Johan försökte till exempel förbjuda Aftonbladet att finnas till 26 gånger på 1800-talet. Vår grundare Lars Johan Hierta vann den kampen till mångas lycka och andras förtret.

De moderna försöken till inskränkningar av yttrandefriheten är mer sofistikerade och kommer inte sällan från olika potentater via Dagens Nyheters debattsida.
I tisdags slog kungafamiljens egna advokat, hovauditören Axel Calissendorff till. I ilska över att veckotidningen Se&Hör publicerat bilder på hertiginnan Catherine Middletons bröst  menar han att måttet nu är rågat.

Den svenska ordningen, byggd på världens äldsta yttrandefrihetslagstiftning, där ansvariga utgivare bedömer vad som är allmänintresse måste ändras. Lag bör istället stadga vad som är allmänintresse.
Detta, menar Calissendorff, skulle inte drabba någon ”seriös press”.

Här gäller det att se upp en smula. Hovauditörer i all ära, men deras referensramar rymmer inte alltid ett jättebrett samhällsperspektiv. Det något begränsade upptaget av kontakter från olika sociala miljöer, som lätt kan drabba hovauditörer, kan till exempel grumla deras analys av begrepp som ”seriös press”.
Inte sällan definierar herrar som Calissendorff seriös press som harmlös press, eller press som i allt väsentligt delar hans och hans samhällsklass uppfattning om vad som är viktigt och oviktigt här i livet. Resten är oseriöst, kanske rentav obildat. Att låta sådana förtecken färga förslag om lagstiftning om allmänintresse riskerar att inskränka yttrandefriheten.

För egen del håller jag med Calissendorff om att Se&Hör är en oseriös publikation. Men jag försöker inse att den hållningen säger mer om mig än om den funktion en skvallertidning har i samhället.
Ungefär som när personer som är befryndade med Calissendorff känner ett oomkullrunkeligt behov av att med emfas berätta för mig att de inte läser kvällstidningar. Ett tämligen ointressant uttalande som säger väldigt mycket om personen som uttalar det och väldigt lite om en tidning som dagligen når 2,5 miljoner läsare.

Hur som helst delar jag också hovauditör Calissendorffs uppfattning om att det var fel att publicera bilderna på hertiginnan Middletons bröst. Men det var en alldeles för enstaka och obetydlig händelse för att vi på grund av den nu skulle skriva en lag om vad som är allmänintresse. Den frågan avgörs bäst via pressetik. Samtliga övriga av Sveriges ansvariga utgivare har förstått att smygtagna bilder på nakna kungligheter inte kan publiceras med hänvisning till allmänintresse.
Och låt oss hålla proportionerna klara också åt andra hållet. Se&Hörs publicering var huvudlös och säkert irriterande för hertiginnan. Men vi pratar inte om en publicitetsskada som lär sätta några djupare spår i hennes exceptionellt privilegierade liv här.
Principiellt är det viktigt att kunna publicera bilder på kungligheter utanför deras officiella uppdrag. Det tror jag alla som tänkt efter förstår.

Den andra gången denna vecka som slottet agerade mot yttrandefriheten gällde en helt annan bild.
Det är en bild framställd av en av Sveriges mest uppmärksammade konstnärer Elisabeth Ohlson Wallin. Andra får recensera det konstnärliga värdet i bilden. Men enligt min bedömning har den som samtidssatir ett ostridigt allmänintresse.
Det tycker inte hovauditören. Denna gång agerar han i samråd med riksmarskalken Svante Lindqvist som skriver:

”Ingen skall behöva tåla vad som helst. Detta gäller även kungen och drottningen. Bilden är kränkande, sårande och illvillig.”

Hovet har nu kontaktat juridisk expertis för att undersöka om de ska ”vidta åtgärder”.
Några av kungens män har således åter bestämt sig för att försöka få misshagliga bilder att försvinna. Denna gång, till skillnad mot förra gången, med lagens hjälp. Det är en sämre story, men inte mindre allvarlig.