SÖNDAG 11 november 2012.

Bevakningen av det amerikanska valet var ett genombrott för vårt nya sätt att arbeta på Aftonbladet. Förr i tiden var det en bevakning som handlade om att planera en tidning och balansera mot en deadline i natten då valresultatet sällan var klart och sedan göra en extraupplaga.
Deadline var ett förtätat ögonblick. När sista sidan var lämnad kunde vi se fram emot fem till tio timmars fördröjning tills Aftonbladets bevakning nådde läsarna. På den tiden var antalet läsare ungefär 1,3 miljoner. De flesta av dem hörde vi aldrig av. Om 40 av dem ringde tyckte vi att vi hade en ”läsarstorm”. Vi hade tydliga uppfattningar om våra läsare, men vi pratade nästan aldrig med dem.

I dag är en valbevakning på Aftonbladet något radikalt annorlunda. Den involverar ungefär lika många medarbetare. Men resultatet av deras jobb går inte att jämföra med Aftonbladet för bara 4 eller 8 år sedan.
Under tidiga valmorgonen i veckan klev jag ur vår tv-studio. Vår debattchef och TV-ankare Karin Magnusson hade ännu tre timmar kvar av en 12 timmar lång livesändning där hon fört infallsrika och spänstiga samtal med en ständig ström av gäster och rapporterat valresultatet i samspel med den briljante analytikern Carl Melin.

Jag går upp på centralredaktionen. Vår projektledare Jonathan Jeppsson koordinerar rapporterna som kommer in från våra medarbetare i New York, Boston, Chicago och Los Angeles. En nyhetstext uppdateras hela tiden för att ge snabbt överblick för de som tittar in på våra onlineutgåvor då och då.
Josefin Karlsson realtidsrapporterar med ständiga snabba poster på sajten i en form där läsarna är med och ställer frågor och diskuterar rapporteringen. En rapportering för de som är så intresserade att många av dem följer utvecklingen i flera timmar.
Ledarredaktionen sitter mitt i nyhetspulsen på redaktionen och skriver kommentarer och analyser som publiceras så snart de är skrivna, liksom Manuel Ferrer och Roland Poirier Martinsson som kommenterar och diskuterar utifrån ett uttalat vänsterperspektiv respektive högerperspektiv.

Samtidigt sitter ett koncentrerat team mitt i realtidspubliceringarna, precis bredvid nyhetsdesken och planerar och redigerar morgonens extraupplaga av papperstidningen. En genomplanerad paketering, ett fryst ögonblick av världshändelsen som ger överblick, fördjupning och analys till dem som vill ha det i lugn och ro framåt eftermiddagen eller kvällen istället för att ta del av det energiska nyhetsflödet. En fantastiskt tät stillbild.

I siffror är Aftonbladets valrapportering överväldigande.
• 1 129 535 unika läsare i mobilen.
• 2 071 064 unika läsare på www.aftonbladet.se
• 435 000 besök i vår realtidsrapportering.
• 1,1 miljoner startade strömmar på live-tv sändningen. En startad ström är inte detsamma som en tittare, men det betyder ungefär 700 000 tittare och då har vi inte räknat in tv-tittningen av sändningen i mobilen som rusar.

Gamla kära papperstidningen då?
Det dröjer längre med exakta siffror i den analoga världen. Men vi vet att drygt 900 000 svenskar läser Aftonbladet på papper varje dag.
Totalt då? Många läser till exempel både i mobilen och papperstidning så vi kan inte bara räkna ihop siffrorna. En kvalificerad beräkning ger att minst 2,7 miljoner tog del av Aftonbladets rapportering denna valdag. Aftonbladet har aldrig i sin 182-åriga historia haft så många läsare som i dag.

Gamla sköna tidningsmurvlar som tycker att allt var bättre på den tiden vi bara gjorde en papperstidning må tycka så. Jag var med på den tiden också. Och jag tror att de skulle känna sig ungefär lika bekväma på en modern nyhetsdesk som en spelare i Svedala Oldboys skulle känna sig i Milans anfallslinje. De skulle känna igen spelet, men herregud vad fort det går. Och lugn. Papperstidningen dör inte av detta. Den blir ett komplement. Papperstidningen kommer att dö ungefär samma dag som vi inte längre är intresserade av stillbilder.