SÖNDAG 18 november 2012.

Makt korrumperar.
Sverigedemokraterna är ett parti som växt ur skinheadsrörelsen Bevara Sverige Svenskt. De hade en övertygelse och en tro:
Sverige är inte svenskt om det bor människor födda i andra länder här. Inte ens om det bor människor som har föräldrar från andra länder här.
Invandrare är mindre värda än andra människor eftersom de på grund av sin etnicitet begår brott. Muslimer föder barn i akt och mening att ta över Sverige. Islam är till och med det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget.
Företrädare partiet har framfört och framför dessa åsikter. Sådan är deras tro, människosyn och värdegrund.

Men rasism vinner man inga val på. Därför skurade och skurade en tätt sammansvetsad ledning bort de fula orden. Värdegrunden var dock densamma. Vissa människor måste definieras ut ur svenskheten.
Men nu uttrycktes det i mycket mer slipade ordalag av den skicklige retorikern Jimmie Åkesson. Han manar fram en känsla av att allt är på väg åt skogen, rädsla och förtvivlan över det faktum att Sverige är ett mångkulturellt land. I stort sett varje problem i det svenska samhället beror på att det bor människor som har bakgrund i andra länder här.

Det är framgångsrikt. I vakuumet mellan alliansen och oppositionen får rädslans politik fäste.
Jimmie Åkesson är så skicklig att han lyckas flytta fokus, inte så mycket hos politiker i andra läger som hos publicister. Kolumner skrivs, frågor ställs med undertexten: Han har ju rätt, det kan ju inte vara rasistiskt att debattera invandring, eller hur många invandrare Sverige tål. Eller hur svårt det är att integrera analfabeter från Somalia.
Det är det naturligtvis inte heller. Men fundera på vem som har påstått det. Så ser den städade retoriken från Sverigedemokraterna ut. En retorik avsedd att flytta fokus. Det är självklart inte ett utslag av rasism att diskutera dessa saker. Men det är ju aldrig detta som varit problemet med Sverigedemokraterna.
Det är den ultranationalistiska värdegrunden som är problemet. Och rasismen. En rasism som av framträdande partimedlemmar ges uttryck när de skriver om att Gina Dirawi inte kan leda jul-tv, Loreen inte är en svensk seger och en rasistisk betraktelse över Zlatan Ibrahimovic osvenska kroppsspråk.

Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg formulerade problemet på pricken i veckan:
”Gina Dirawi är född i Sundsvall. Loreen i Åkersberga. Zlatan i Malmö. De har bott här hela sina liv. Varje defintion av svenskhet som utesluter dem kan inte vara något annat än rasistisk.”

Detta är problemet med Sverigedemokraterna och den människosyn som håller ihop partiet.
Berusad av framgången blir nu Jimmie Åkesson så korrumperad av sin makt att han gör sitt livs politiska misstag. Han deklarerar sturskt att nu gäller ”nolltolerans mot rasism och extremism i partiet”. Han bygger med detta dekret en magnifik fälla åt sig själv och visar hur långt ifrån sina gräsrötter han hamnat.
Det är ju i kampen mot politiskt korrekta media som ”censurerar” dessa uttryck som gräsrötterna funnit kraft. Sverigedemokraterna är ju på denna punkt yttrandefrihetens försvarare. Nu får de istället en lavett av partiledaren som säger att de inte längre är välkomna i partiet om de uttrycker sina åsikter.
Det är det som gör att fällan slår igen med sådan kraft när Expressen avslöjar hur två toppnamn i partiet uppträder som de skinnskallar som en gång startade partiet.

En granskning i längden lika viktig, men som av naturliga skäl kom bort lite i veckan var Josefin Skölds granskning i Aftonbladet av kopplingen mellan Sverigedemokraterna och den anonyma hatsajten Avpixlat.
När Jimmie Åkessons dekret om nolltolerans går ut publicerar Avpixlat en kommuniké som säger att inte heller de nu accepterar ”våldsromantiska inslag, rasistiska uttryck, genrella nedlåtande invektiv eller för den delen personangrepp och öknamn som tillskrives journalister, ministrar mer flera.”

Det är en komplett parodi. Det Avpixlat nu inte säger sig acceptera är en ganska exakt beskrivning av innehållet i deras läsarkommentarer där Sverigedemokraternas mest trogna väljare uttrycker sig.
Avpixlats kommuniké är så verklighetsfrånvänd att de till och med blir utskrattade av sina egna anhängare. Detta är Jimmie Åkessons stora problem framåt.