Söndagskolumn #39. Om att minnas nyhetsåret 2012 utan att googla.
avSÖNDAG 30 December 2012.
Nyhetsåret 2012 kommer inte att gå till historien. Få nyheter var av den karaktär att det kommer att definiera tiden framåt. Historiska nyheter har den egenskapen. Det finns ett Sverige före och efter mordet på Olof Palme, det finns en värld före och efter 11 september 2001.
År som 2012 är på det viset mer spännande för nyhetsjournalister. Det krävs mer av den egna förmågan när det inte är självklart vilken story som sätter agendan för samtalet.
”Anyone can be a fisherman in may” som Ernest Hemingway skrev i Den gamle och havet för att illustrera att det är under tuffa förhållanden som de bästa förmågorna fångar de stora fiskarna.
Sett ur det perspektivet var 2012 ett bra år för journalistiken. Flera redaktioner klev fram och gjorde lysande journalistik. Så här minns jag det, helt subjektivt:
• Håkan Juholts avgång inledde året, en kulmen på en långdragen granskning som inleddes av Aftonbladets avslöjande om de dubbla bostadsersättningarna.
• Vårvinterns nyheter dominerades av Dagens Ekos avslöjande om det svenska försvarssamarbetet med diktaturen Saudiarabien som ledde till försvarsminister Sten Tolgfors avgång. Avslöjandet belönades med Stora journalistpriset.
• Senare under våren satte Aftonbladets granskning av Lundin Petroleum spår. En granskning som ledde till att AMF och Folksam sålde ut sina innehav i det kontroversiella oljebolaget.
• Sommaren dominerades nyhetsmässigt av kulmen på Breivikrättegången, årsdagen och domen. Aftonbladets reportage efter rättegången belönades med Stora Journalistpriset till vår reporter Carina Bergfeldt.
• Sensommarens nyhetsagenda ägdes av Dagens Nyheter med upprepade avslöjanden om vidlyftig representation och festande för skattepengar.
• När sommaren var slut kunde vi äntligen välkomna Martin Schibbye och Johan Persson hem från fängelset i Etiopien.
• Under senhösten fick vi lyfta på hatten för vår konkurrent Expressen när de lyckades få fram hela filmen från bråket mellan sverigedemokratiska riksdagsledamöter och komikern Soran Ismail på Kungsgatan. En väl genomförd publicering avslöjade effektivt partiets värdegrund.
Ungefär så minns jag nyhetsåret 2012. Mycket annat av vikt hände säkert, men det är så jag minns det utan att googla. Vad nu värdet ligger i att minnas saker utan att googla…
Det stora värdet med att sammanfatta ett nyhetsår är att det visar på vikten av journalistik. Tänk bort ovantstående lista. Även om du är en sådan som är skeptisk, eller direkt kritisk mot journalister; visst skulle något av värde gå förlorat?
Det är i sin enkelhet en viktig insikt framåt.
God fortsättning.