Startsida / Inlägg

Söndagskolumn #43. Om framtidens TV och hur du borde betala för den.

av Jan Helin

 SÖNDAG 27 januari 2013.

En gång i tiden skickade staten ut spioner med riktantenner mot medborgarnas hem. De var på jakt efter den signal som lokaloscillatorn genererar. En nödvändig signal för att mixa en högfrekvent signal på en mellanfrekvens så att det blir television.
Detta hände sig på den tiden då en tv-apparat var en förutsättning för att titta på tv.
Spionerna kallades TV-pejlare och avskaffades på 1990-talet.

Det finns något tragikomiskt över att Radiotjänst ännu knackar dörr för att kolla om medborgarna har ”utrustning som kan ta emot tv” och i så fall måste betala licensen.
Det finns något mer tragiskt över att vi i veckan fick ta del av beskedet att alla som äger en dator eller en läsplatta nu också är skyldiga att betala tv-licens.

Det är en ordning så dum att klockorna stannar. Tiden går dock ändå och springer nu ifrån den stora Public serviceutredningen. Där har finansdepartementet helt enkelt lyft bort den svåra frågan om finansiering av Public service i framtiden.
Det finns en enkel lösning på detta problem som jag tänker avslöja som avslutning på denna kolumn. Låt mig först göra en liten spaning över medielandskapet.

Sveriges Television och Sveriges Radio är jämte Aftonbladet Sveriges mest progressiva mediehus.
Där övriga aktörer på en varierande skala hittills haft en defensiv strategi för att klara den digitala revolution som ändrar läsarnas, tittarnas, lyssnarnas medievanor har Aftonbladet, SVT och SR gått på offensiven.
De flesta dagstidningar ägnar sig fortfarande åt utveckling som i allt väsentligt är ägnad att försvara sin pappersutgivning och de flesta TV och radiokanaler har en underutvecklad online distribution för att försvara sin affär inom linjär, broadcastburen TV och radio.

Aftonbladet har mycket framgångsrikt fokuserat på att utveckla nyhetsrapportering online.
SVT och SR har mycket framgångsrikt utvecklat distributionen av sitt programinnehåll online.

Här finns en intressant komplikation. SVT och SR har ingen affärsmodell som går sönder när linjära vanor bryts och tablån blir allt mer obsolet. De behöver kort sagt inte lägga in reklam mitt i innehållet.
Detta faktum kommer att resa allt större krav från andra medieaktörer på att reglera och hindra Public service utveckling online. De riskerar annars att köra sönder mångfalden i medielandskapet eftersom kommersiella aktörer först måste få affären med sig online. Om Public service tillåts agera fritt riskerar de därmed ohjälpligt att bli lämnade på den efterkälke de redan sitter på idag.
Så kommer det att heta. Det är ett felaktigt och defensivt synsätt, enligt mig.

Nyckeln till lösning ligger i finansieringen av Public service. Enligt förslaget som lyftes ur utredningen av finansdepartementet skulle Public service finansieras av en skatt istället för en licens.
Det vore ur ett publicistiskt perspektiv förödande. Den politiska styrningen av Public service skulle bli mycket direkt om den vore skattefinansierad.

Publicistisk frihet från ägaren kräver kontroll av stålet, det gäller oavsett om din ägare heter staten eller Schibsted. Kraven på att reglera och hindra Public service utveckling online skulle också vinna en helt annan tyngd och legitimitet om verksamheten vore skattefinansierad.

Med skattefinansiering lär vi också få tillbaka den gamla trötta debatten om att Public service bör producera innehåll som inte så många bryr sig om för att bevara mångfald. Också det är obsolet. Vi som är intresserade av hur de åländska segelfartygen förändrade shippingen, eller jaktlabradorens förtjänster som eftersökshund hittar i dag lätt dessa gemenskaper och intressant innehåll online.
Public service behövs inte längre för att i mångfaldens namn producera ett dyrt program om åländska segelskutor som sänds en tisdag 16.15 med repris påföljande torsdag klockan 00.30. (Det är i och för sig en mycket spännande story, så överväg saken ändå…)

Public service är istället viktigt för att hålla tryck på utvecklingen av innehåll i medier. Det gäller såväl journalistik som underhållning. Att av politiska skäl, eller kommersiellt egenintresse, kräva att Public service ska ha en liten publik är att verka för ett fattigare medielandskap.

En kommersiell aktör driver inte ett folkuniversitet som P1 eller startar programformat som Historieätarna. Båda skulle som case få nej i förväg. För dyrt och för osäkert. Det är i efterhand vi kan konstatera att medieinnehåll som P1 och Historieätarna drar en miljonpublik.
Det är ingen slump att kommersiell tv och radio världen över i huvudsak producerar likartat, hårt formatstyrt innehåll och hellre satsar beprövat än nyskapande. Det är vad som händer när paketering och innehåll sätts i case som ska generera intäkter.

Kommersiella drivkrafter är viktiga och kan vara direkt revolutionärt nyskapande när det kommer till affärsmodeller, mer sällan vad gäller skapande av innehåll. Det gäller i synnerhet på små marknader som den svenska. Därför är Public service viktigt för medielandskapet.

Så vad är lösningen? Så här enkel, tror jag:

Inför en kod som tittarna och lyssnarna får med licensen. Denna kod öppnar SVT Play och sverigesradio.se. Det finns inget som helst argument för varför detta innehåll ska ligga ute fritt för de som inte betalar licensen. Att koppla finansieringen till innehållet är begripligt och framtidssäkert. Att koppla finansieringen av Public service till apparater är bara obegripligt.

En licenskod skulle också aktivt bidra till den nödvändiga utvecklingen av kommersiella medier online. Det skulle eliminera det mycket störande och felaktiga intrycket av att SVT:s och SR:s fantastiska innehåll är gratis. Tekniskt skulle hela mediebranschen kunna dra nytta av lösningar som Public service skulle komma upp med.
Praktiskt begränsas licenskoden att gälla på ett antal apparater samtidigt, såsom Spotify fungerar i dag.
Självklart gäller inloggning med licenskoden på alla apparater som tar emot digitala signaler.

Den gamla broadcastsignalen som många fortfarande tar in via en antenn på taket skulle jag av praktiska skäl helt enkelt låta vara kopplad till licensen såsom i dag, men ta bort den löjeväckande kontrollen.
Det vore en fin gest åt människor som blir stressade av ny teknik och vill ha sin linjära tv som den var förr, på lokaloscillatorns tid.

  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning & Erik Melin
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB