SÖNDAG 7 april 2013.

”Varför är den gode dum? Varför är den kloke ond? Varför är allt en trasa?”

Citatet från den forne Aftonbladetmedarbetaren Carl Jonas Love Almqvist får denna söndag fungera som stämningsackord.
Först en resumé:
I veckan rök tidningarna och radion ihop. Tidningarnas branschorganisation, TU, och Sveriges Radio, SR, anklagar ömsesidigt varandra för att hota mångfalden i framtiden för en typ av journalistik de båda kallar kvalitetsjournalistik.
Denna kvalitet har två problem. Allt färre vill betala för den, ännu färre finner det priset värt att annonsera i anslutning till den.
TU menar att SR hotar mångfalden av denna kvalitet när de med statligt beslutade licensmedel ska göra en nyhetssajt. Hur ska det då gå för de tidningar som nu ska försöka ta betalt för samma typ av kvalitetsjournalistik på en fri digital marknad?

Regeringen måste nu ta sitt ansvar och ställa upp tydliga spelregler för hur snedvridningen på mediemarknaden ska minimeras, menar TU.

SR menar att de alls inte ska konkurrera med sin nya nyhetssajt, ej heller utgöra ett komplement. De är bara ett helt oberoende alternativ i allmänhetens tjänst.
Ungefär så ligger konfliktlinjen.

Så till dagens avsnitt:
Här är det meningen att Aftonbladet ska rasa mot Sveriges Radios nya sajt eftersom en artikel i SR:s personaltidning säger att de nu vill bli ”den självklara nyhetsförmedlaren på webben” och ett alternativ till Aftonbladet, som i dag är den överlägset största digitala nyhetsförmedlaren.

Jag försökte bli arg en stund i onsdags. Det gick inte så bra. Jag blev mest förundrad och försjönk i grubblerier.
Förundrad för att vi alla svenska utgivare just gått samman i en ny organisation kallad Utgivarna i akt och mening att undvika just statlig reglering av journalistiskt innehåll.
Varken TU eller SR menar att det är en bra idé att staten reglerar journalistiskt innehåll. Men av debatten har det varit lätt att få ett annat intryck. Det intrycket borde professionella publicister på båda sidor kunnat undvika att ge.

I grunden drivs denna konflikt av att media konvergerar som en konsekvens av en strukturomvandling där människor byter konsumtionsmönster som en följd av teknisk utveckling.
Det där var ett försök till en journalistisk kvalitetsmening som vill säga att i dag gör tidningar tv, radio gör sajter och tv-bolag producerar massor av text.

Jag är inte rädd för SR:s nya sajt. I tider där kommersiella medier pressas hårt av ekonomiska realiteter har public service en viktig roll att driva utvecklingen av journalistisk kvalitet.

Jag köper dock inte SR:s argument om att de inte konkurrerar. Det är självklart att de gör. Läsare, lyssnare och tittare har bara 24 timmar på dygnet och hanterar max två skärmar samtidigt. De kommer att konsumera de nyhetskällor som de tycker svarar bäst mot deras behov.
Lite mer ödmjukhet vore klädsamt, gärna parat med en förståelse för att public service inte kan agera hur som helst med statligt beslutade miljarder i ryggen utan att det får effekter på mediemarknaden. Att public service till exempel sprider sitt innehåll på Youtube så att amerikanska Google kan tjäna svenska annonspengar på licensfinansierat innehåll är bara dumt.

Men utmaningen för den som blir utsatt för konkurrens är inte att kräva att konkurrenten ska bli sämre. Utmaningen är att göra det bättre, eller göra något annat. Aftonbladet kan inte slå Expressen genom att kräva att de taggar ner. Vi kan inte kräva att Facebook slutar utveckla annonsprodukter. Vi försöker vara bättre eller annorlunda. På samma sätt kommer Aftonbladet att försöka vara bättre på en del saker och annorlunda på annat jämfört med Sveriges Radios nyhetssajt.
En intressant debatt om SR skulle kunna handla om att klargöra public service uppfattning om kvalitet när de nu går online.

När journalistik kommer ut online händer tre saker. Den blir mätbar, delbar och hamnar i dialog. Det ställer en del kvalitetsbegrepp på ända.

Förenklat kan man hittills konstatera att bilder, listor, tydliga åsikter, personliga texter, humor, gulliga katter och skarpa vinklar ökar klickandet och delandet.
Det är inte självklart kvalitet enligt redaktörer på medier som gillar att kalla sig kvalitetsmedier. Den attityden är viktig för mångfalden i medier. Minns den när ni nu kan följa era tittar-, läsar- och lyssnarströmmar och därmed bli varse en av de djupast liggande tabloida insikterna:
Vi människor säger en sak om vilken journalistik vi tycker är viktig, klickar oftare på något annat och delar något tredje.