SÖNDAG 28 april 2013. 

SAN FRANCISCO. En nyfunnen bekant, som tagit sin mediabusiness ut över världen från Sverige via Kalifornien, ställer en kväll en enkel fråga som inte lämnar mig:
– Kan du minnas att det någonsin tidigare i historien hänt att i stort sett varje vuxen svensk gjort amerikanska bolags produkter till en omistlig del av sitt vardagsliv?
–      Eh… Coca Cola, kanske Levis, försöker jag. Men en omistlig del av vardagsliv, nej, det kan jag inte minnas.
Vi pratar om the Big four. De stora fyra jättarna som förändrat, och fortsätter att bokstavligen förändra världen. Google, Facebook, Apple och Twitter. Bolaget Amazon, bäst i världen på näthandel, är egentligen med här också, men har ännu inte brytt sig om den svenska marknaden.

Lägger vi ihop de fyra så stämmer nog påståendet. Det är mycket få vuxna svenskar som kan säga att de varken använder Google, Facebook, Apple eller Twitter.

Det är unikt. De ändrar hur du lever ditt liv och hur affärer drivs. Frågan om vad det betyder är så stor att den knappt går att överblicka ännu. Låt mig därför här bara konstatera en sak det märkligt nog inte betyder.
Det betyder inte att svensk ekonomijournalistik regelbundet bevakar de fyra stora från det pulserande område de driver sina verksamheter ifrån.
Det gör Silicon Valley gravt underbevakat, jämfört med kraften som svenska medier lägger på att bevaka exempelvis amerikansk politik och börsen.
Bortsett från frilansaren Miriam Olsson Jefferys utmärkta blogg, som Svenska Dagbladet Näringsliv publicerar, finns här inte en enda svensk korrespondent. Trots att dessa bolag och denna del av Kalifornien bokstavligen kokar av nyheter. Dessutom ofta kontroversiella nyheter om hur de hanterar all data de har om dig eller också mer praktiskt användbara nyheter som direkt påverkar vad du har i fickan varje dag.
Det missas spännande storys härifrån.

Annars har det varit upplyftande att vara här som journalist. Så var inte fallet för bara några år sedan. Bortsett från fantastisk natur, högt utvecklad matkultur, pulserande storstad och entreprenörskap rådde då en ganska odräglig syn på redaktionell verksamhet. Den ansågs vara möjlig att ersätta med algoritmer. En datakod som bättre än en redaktör kan samla och presentera den information du är intresserad av på nätet.

Det tror ingen av de som är framgångsrika längre. Tvärtom ses redaktioner och redaktionell kompetens som en viktig investering för den som vill vara vinnare i framtidens medielandskap.

En kväll med David Nemetz blir det extremt tydligt. Han är en av fyra grundare av Bleacher report som i dag är USA:s tredje största sportsajt och har återuppfunnit en del av sportjournalistiken.
Han berättar hur han växte upp med sin lokaltidning San José Mercury News och med en växande frustration över hur trött nyhetsbevakningen av hans favoritlag var. Han började skriva själv, men framförallt byggde han och tre skolkompisar en teknisk plattform där likasinnade kunde chippa in länkar och egna nyheter.

Till slut var de 5 000 skribenter på plattformen. Det blev oöverskådligt. De började jobba med ett skickligt redaktionellt team som strukturerade sajten och satte upp ett program för de unga entusiastiska som skrev.
De lärde sig analysera data på allt. Vad deras läsare sökte mest, vad de delade mest, vilka skribenter som skrev mest och blev mest delade. De började med redaktionell analys och data som stöd, att stänga ner skribenter från plattformen.
De som inte skrev något som inte delades, eller inte hittade länkar till intressanta nyheter blev av med möjligheten att bidra med innehåll till sajten.
I dag har Bleacher report 160 medarbetare. Nästan samtliga rekryterade av de 5 000 som var med från början. Bortsett från ett teknikteam, en liten sälj- och markandsavdelning är de allra flesta journalister. De når 20 miljoner unika i veckan och är USA:s tredje största sportsajt.
Flera av deras profiler tar i dag plats i de stora sportkanalerna som ESPN som experter. Bleacher report startades 2007 och köptes av Time Warner, via Turner Broadcasting i fjol för 1,5 miljarder kronor.

David Nemetz har ännu inte fyllt 30, är ohemult rik och redan igång med en investering i nästa mediaprojekt. Han vill inte avslöja det ännu, men ni kan vara lugna för att den bygger på samma fundament som kommer att bygga framtidens journalistik. Förmågan att analysera data och bygga journalistik utifrån det.

Och insikten om att redaktören och algoritmen är hjälplösa utan varandra. I framtidens mediehus måste bokstäverna och datan dansa.
De som försöker bygga det ena utan det andra kommer inte vara med oss i framtiden.