Aftonbladet befäster under andra kvartalet positionen som ledande i svensk media  i strukturomvandlingen. De viktigaste siffrorna under kvartalet är att Aftonbladet för första gången i sin historia når över tre miljoner dagliga läsare under en enskild månad. Det inträffade i maj då Aftonbladet hade 3.010.000 läsare per dag.
Den digitala trafiken till Aftonbladets utgåvor ökar med 17 procent jämfört med föregående år under Q2. Att ha tillväxt i antal läsare totalt är ett mycket viktigt mått då läsandet sprids över flera utgåvor och plattformar.
Aftonbladet är under andra kvartalet 2013 Sveriges största nyhetsmedia i samtliga kanaler – print, web, mobil och webdistribuerad tv.

Resultatet på 55,2 Msek före avskrivningar för kvartal två är fortsatt starkt och kan tillskrivas intäktstillväxt för onlineannonsering, främst i mobilen. Under juni månad var mobilen den mest lästa utgåvan av Aftonbladet.
Resultatet innebär en förväntad negativ avikelse mot motsvarande period i fjol (97,8 Msek för Q2 2012). Den är beräknad och förväntad på grund av herrarnas Fotbolls EM 2012, som alltid innebär stora intäkter för Aftonbladet på grund av Sportbladets starka position.

Vi fortsätter med strategin att optimera vår printutgåva, istället för kampanjåtgärder som skapar obetald volym i antal printex. Som ett led i den strategin höjdes lösnummerpriset till 15 kronor under juni månad och liggtiden för våra magasin i kassalinjerna förlängdes. Båda åtgärder har gett omedelbara positiva effekter på Aftonbladets intäkter redan i Q2.
Samma strategi innebär ett fortsatt fokus på utveckling av papperstidningen. Därför lanserades under andra kvartalet den fördjupande bilagan Story, som fått ett mycket positivt gensvar från läsarna.

Läser med stigande ilska kommentarerna om pågående fotbolls EM i delar av sociala medier. Sexismen och föraktet känner inga gränser hos vissa män. Vad driver denna manliga idioti?
Mer feministiskt bildade personer ler möjligen överseende inför naiviteten i frågan. Men friskare delar av manligheten har ett jobb att göra med att söka svaret på detta durkdrivna, reflexmässiga kvinnohat.

En som gjort föredömlig och modern journalistik av det är en ung journalist som heter Jack Werner. Han är verksam på twitter (@kwasbeb) och som redaktör för sociala medier i Metro.
Efter den blågula EM-premiären sökte han av och kartlade känslor och åsikter i sociala medier på händelsen. Han sammanställde ett antal representativa hatkommentarer, skärmdumpade och twittrade ut dem.
Inte svårare än så, men – boom… Tweeten har i nuläget spridits vidare 3 000 gånger, synliggjort en mörk underström i fotbolls-EM och fått statsministern och andra partiledare att kommentera.
Jack Werner själv förefaller lite omtumlad av genomslaget och skriver själv:

”Jag har inte gjort någonting som ska hyllas. Jag har anat att det funnits behov av exponering, exponerat, och blivit spridd. Det var allt.”

Det är ju ett sätt att se på saken, men jag tycker nog att det Jack Werner gjort är en metod som i sin enkelhet snabbt behöver utvecklas på svenska redaktioner. Jag har i många debatter och flera gånger sagt att sociala medier är en spännande möjlighet för utveckling av journalistik, inte ett hot mot journalistiken. Mina egna slutsatser och resultat av sådana sägningar imponerar hittills inte särskilt, men det ska bli bättre. Jack Werners enkla grepp visar hur det kan göras i praktiken.

Flera sajter gör idag intressant journalistik av innehåll och rörelser i sociala medier. Jack Werner nämner själv kanske den allra främsta, amerikanska Buzzfeed.
Jag skulle vilja tillfoga svenska Nyheter24. Kolla här, för att ta ett i detta sammanhang närliggande exempel.

Ett annat internationellt exempel i något mindre skala, men som pricksäkert och med humor exponerar fördomar, rasism och sexism är tumblr bloggen Public Shaming.
Den drivs av Matt Binder. En 24-årig New York bo som beskriver sig som ”a techie, internet addict, a comedian, a blogger, an improvisationaist, a filmmaker, a musician”.
I veckan har han bland annat exponerat rasismen och paranoian kring Nordkorea med anledning av flygkraschen i San Francisco.

Före det gjorde han en uppmärksammad genomgång av den sexistiska hatvåg som drog genom twitter när Marion Bartoli vann Wimbledon.
Det är djupt deprimerande läsning. Och om någon till äventyrs trodde att sexism kunde begränsas till kvinnliga fotbollsspelare i Sverige så visar Matt Binders genomgång att sexism mot kvinnliga idrottare är en global, manlig sjuka.
Hans granskning visar också att denna manliga sjuka inte kan begränsas till Internets undervegetation.
BBC:s tenniskommentator John Inverdale finner av oklar anledning det nödvändigt att kommentera Marion Bartolis utseende med orden ”she´s never going to be a looker” och tycker att det är helt relevant att jämföra Bartolis utseende med Maria Sharapova.
Marion Bartoli får frågan om vad hon tycker om Inverdales jämförelse. Hennes svar är coolt:

”I´m not blonde, yes. That is a fact. Have I dreamt about having a model contract? No, I´m sorry. But have I dreamed about winning Wimbledon? Absolutely, yes.”

Så svarar en champion.
Men låt oss inte bara drömma om en tid när kvinnliga idrottare slipper att besvara idiotfrågor. Sluta att ställ sådana frågor och fortsätt reagera mot sexism.

Och läs Sportbladet – javisst, jag talar delvis i egen sak här. Men kollegorna där gör just nu så kunnig och engagerad bevakning av fotbolls EM att reflektioner som detta blogginlägg som tur är hamnar i skuggan av riktigt, riktigt bra fotbollsjournalistik.

Röriga och trevliga dagar i Almedalen med diskussioner, mingel och seminarier. Gårdagen är värd en reflektion även i dag:

I går presenterade Aftonbladet ett spännande nytt projekt för att utveckla opinionsjournalistiken.
Vi kallar det Politism och är ett initiativ från Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson.

Presentationen gjordes i Almedalen av Karin Pettersson själv och Politismredaktörerna Eric Rosén och Margret Atladottir.

Du hittar ett pressmeddelande om satsningen här. I augusti går en första version upp. Det är en betaversion och kommer inledningsvis snarast att ha formen av en utbyggd blogg, men under hösten byggs mer och mer på till vad vi hoppas ska kunna bli en ny plats för politiskt engagemang och skrivande.
Politism inbjuder alla att delta, men kommer inte att vara en sajt öppen för alla att kommentera på. Det ska inte tolkas som exkluderande. Tvärtom bygger det på den klassiska insikten att alla skribenter behöver en redaktör. Politism erbjuder dig som vill delta det på ett nytt sätt. Och dessutom en karriärväg till att vara med och direkt påverka innehållet på sajten.

Politism vill bygga en community för nya röster som vill höja kvaliteten på läsarmedverkan från en oändlig ström av spontana läsarkommentarer till inlägg som för debatten framåt. Politism kommer hela tiden att förhålla sig till nyhetsflödet, men vara mediekritiskt och analysera nyheter utifrån en värdegrund och politiska ståndpunkter.

Vill du vara med kommer dina inlägg inte att reduceras till att hamna i en oändlig ström av kommentarer, det kan mycket väl hamna som toppstory på Politism.
Det är spännande, banbrytande och nytt. Hur det kommer att fungera kommer att klarna under hösten.

Jag gjorde en liten introduktion om medieutvecklingen och professorn i statskunskap, Erik Amnå pratade om unga människors okanaliserade politiska engagemang.

Här är mina anteckningar från inledningen:

Vad händer med ledarsidan när papperstidningen dör? Eller om vi i detta sammanhang ska uttrycka oss med mindre tabloida bokstäver:
Vad händer med opinionsjournalistiken när papperstidningen som plattform upphör att vara relevant?

Jag tillhör dem som tror att opinionsjournalistiken har en lysande och spännande framtid framför sig. Jag grundar det egentligen på en enda typ av data:
Journalistik som utgår från en tydlig värdegrund och uttrycker en tydlig åsikt är den journalistik som delas och sprids allra mest av läsarna.

Ett exempel är Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos text i går om Göran Hägglunds förslag om läsning av svenska klassiker i skolan. Den texten delades 1200 gånger på Facebook och twittrades 248 gånger. Räckvidden för bara de aktiviteterna är ungefär upphöjt till tio enligt normal viral logik.

Delningen av texter är ett mycket spännande mått på engagemang och ökar kvaliteten på räckvidden i dessa sammanhang jämfört med att bara räkna antalet klick.
Opinionsmaterial tillhör i hela världen det mest delade materialet. Aftonbladets opinionsmaterial är överlägset mest delat varje dag jämfört med andra svenska opinionstexter.

Opinionsmaterial har konkurrens i antal delningar av bilder och klipp på gulliga katter och roliga hundar. Det säger egentigen bara vilken typ av material vi är intresserade av att dela; sådant som får oss att verka smarta eller sådant som engagerar oss och sådant som är roligt och harmlöst.

Det engagemang läsarna ger uttryck för i samband med opinionsjournalistik har ett unikt värde. Det gör att opinionsjournalistiken kommer att klara en strukturomvandling – var så säker.

Utmaningen ligger istället hos ledningar för tidningshus som är vana vid att skilja hermelinerna på ledarredaktionen från murvlarna på nyhetsgolvet.
Det är publicistiskt utan tvekan en god idé att fortsätta att hålla den rågången.
Men det är en lika bra idé att se hur opinionsjournalistiken kan tillföra unikitet och värde i nyhetsrapproteringen i kombination med engagemang från läsarna.
Det betyder att det är hög tid att utveckla den online.

Därför presenterar vi idag ett projekt som vi driver efter ett initiativ av Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson.
(Läs hennes text om Politism här.)

Vi kallar det Politism.

För att förklara bakgrunden, följ med på följande tankebana:
Den fria pressen som vi känner den i västerlandet, startar i egentlig mening i slutet av 1700-talet, början på 1800-talet. Sveriges äldsta – nu levande – dagstidning Aftonbladet startar 1830.

Trycktekniken var då så långt gången att den tryckta tidningen kunde bli ett massmedium.
Detta sker i en tid när de stora idéerna brottas mot varandra i Europa.
Lars Johan Hierta startar Aftonbladet med en tydlig programförklaring:

”För ett folkligt statsskick och ett fritt ord.”

Han var en typisk tidningsägare vid denna tid. En entreprenör, men också en person med en tydlig vilja att beskriva världen utifrån sina värderingar och politiska åsikter.

Det var det viktigaste skälet till att äga en tidning vid starten för dagspressen – att kunna beskriva världen och nyheterna utifrån en värdegrund och politiskt perspektiv.

Det är egentligen bara under en period på 1900-talet som tidningsutgivning blir riktigt big business.
När William Randolph Hearst utvecklar sensationsjournalistiken i bitter fight med Joseph Pulitzer i USA. Striden resulterade i vad som kom att kallas the Yellow press.

Den är till stora delar fortsatt politiserad, men på kommersiella grunder växer i USA idén fram om en objektiv nyhetsförmedling. Det tilltalar fler eftersom du kan ta del av nyheterna oavsett din egna politik.

Skälet till att nyheter i sig går att sälja är att det vid denna tid tekniskt går att kontrollera information upp till ett helt dygn, till nästa tryckstart. Det sker samtidigt som trycktekniken och papper går ner i pris.

Hearst blir rik ungefär som en rysk oligark – med stor förslagenhet tar han för sig ohämmat på en imperfekt marknad som befinner sig i massiv tillväxt.
Vid millennieskiftet ändras allt.

Digitaliseringen av nyheter betyder att nyhetsförmedling inte längre är någon business.
Ingen kan i och med digitaliseringen av medier äga en nyhet mer än några minuter.
Värdet av att producera nyheter närmar sig noll. Orsaken är helt enkelt att publiken generellt inte ser värdet i att betala för något den kan få gratis efter några minuter. Det är rationellt och oerhört bekymmersamt för stora delar av pressen.

Undantag finns. De som rör sig snabbast ut i det nya landskapet drar till sig enorma läsarskaror. Det går för den som är kreativ och erbjuder nya annonslösningar att göra en god affär av. Aftonbladet är ett sådant exempel på den svenska marknaden.

Men om vi här för ett ögonblick lämnar utmaningen för finansieringen av nyhetsjournalistik åt sidan, kan vi argumentera för att pressen i och med detta återvänder till sitt ursprung.
Värdegrunden och den tydliga utgångspunkten för analysen av nyheter blir allt viktigare.

Ett exempel för att stödja tesen är starten av Huffington Post i USA. Den startas av publicisten och entreprenören Arianna Huffington. Hon startar den med ett liberalt credo och som en uttalad motreaktion mot Fox News uttalat konservativa agenda i analysen av nyheter.

Huffington börjar med att aggregera andras nyheter och lägger på sin egna analys och perspektiv. I dag har ett bloggkollektiv utvecklats till en redaktion som är ungefär en femtedel så stor som New York Times.
År 2012 passerade Huffington Post New York Times i räckvidd.

Parallellt med denna utveckling blir mediekritik närmast en folkrörelse i sociala medier. Medier misstänks hela tiden för att egentligen driva en agenda, oklart varför. Men transparensen i många mediehus lämnar så mycket i övrigt att önska att uppfattningen vinner stöd i vitala delar av sociala medier.

Om nödvändigheten av att ställa om till detta framväxande medielandskap pratade Aftonbladets ledningsgrupp för lite drygt ett år sedan.
Vi startade ett projekt kallat Omni för att skapa en ny nyhetstjänst i mobilen som genom att länka och rekommendera snabbast ger dig alla perspektiv och alla nyheter.
Den lanserades i en betaversion för ett par veckor sedan. Det var en del av hur vi tror journalistik behöver utvecklas. I går presenterade vi en annan del.
Politism – för att utveckla opinionsjournalistiken.

Det handlar i sin kärna om hur engagemanget och viljan att delta sätter allt större prägel på nya spännande sajter i allmänhet och mediesajter i synnerhet.