Läser med stigande ilska kommentarerna om pågående fotbolls EM i delar av sociala medier. Sexismen och föraktet känner inga gränser hos vissa män. Vad driver denna manliga idioti?
Mer feministiskt bildade personer ler möjligen överseende inför naiviteten i frågan. Men friskare delar av manligheten har ett jobb att göra med att söka svaret på detta durkdrivna, reflexmässiga kvinnohat.

En som gjort föredömlig och modern journalistik av det är en ung journalist som heter Jack Werner. Han är verksam på twitter (@kwasbeb) och som redaktör för sociala medier i Metro.
Efter den blågula EM-premiären sökte han av och kartlade känslor och åsikter i sociala medier på händelsen. Han sammanställde ett antal representativa hatkommentarer, skärmdumpade och twittrade ut dem.
Inte svårare än så, men – boom… Tweeten har i nuläget spridits vidare 3 000 gånger, synliggjort en mörk underström i fotbolls-EM och fått statsministern och andra partiledare att kommentera.
Jack Werner själv förefaller lite omtumlad av genomslaget och skriver själv:

”Jag har inte gjort någonting som ska hyllas. Jag har anat att det funnits behov av exponering, exponerat, och blivit spridd. Det var allt.”

Det är ju ett sätt att se på saken, men jag tycker nog att det Jack Werner gjort är en metod som i sin enkelhet snabbt behöver utvecklas på svenska redaktioner. Jag har i många debatter och flera gånger sagt att sociala medier är en spännande möjlighet för utveckling av journalistik, inte ett hot mot journalistiken. Mina egna slutsatser och resultat av sådana sägningar imponerar hittills inte särskilt, men det ska bli bättre. Jack Werners enkla grepp visar hur det kan göras i praktiken.

Flera sajter gör idag intressant journalistik av innehåll och rörelser i sociala medier. Jack Werner nämner själv kanske den allra främsta, amerikanska Buzzfeed.
Jag skulle vilja tillfoga svenska Nyheter24. Kolla här, för att ta ett i detta sammanhang närliggande exempel.

Ett annat internationellt exempel i något mindre skala, men som pricksäkert och med humor exponerar fördomar, rasism och sexism är tumblr bloggen Public Shaming.
Den drivs av Matt Binder. En 24-årig New York bo som beskriver sig som ”a techie, internet addict, a comedian, a blogger, an improvisationaist, a filmmaker, a musician”.
I veckan har han bland annat exponerat rasismen och paranoian kring Nordkorea med anledning av flygkraschen i San Francisco.

Före det gjorde han en uppmärksammad genomgång av den sexistiska hatvåg som drog genom twitter när Marion Bartoli vann Wimbledon.
Det är djupt deprimerande läsning. Och om någon till äventyrs trodde att sexism kunde begränsas till kvinnliga fotbollsspelare i Sverige så visar Matt Binders genomgång att sexism mot kvinnliga idrottare är en global, manlig sjuka.
Hans granskning visar också att denna manliga sjuka inte kan begränsas till Internets undervegetation.
BBC:s tenniskommentator John Inverdale finner av oklar anledning det nödvändigt att kommentera Marion Bartolis utseende med orden ”she´s never going to be a looker” och tycker att det är helt relevant att jämföra Bartolis utseende med Maria Sharapova.
Marion Bartoli får frågan om vad hon tycker om Inverdales jämförelse. Hennes svar är coolt:

”I´m not blonde, yes. That is a fact. Have I dreamt about having a model contract? No, I´m sorry. But have I dreamed about winning Wimbledon? Absolutely, yes.”

Så svarar en champion.
Men låt oss inte bara drömma om en tid när kvinnliga idrottare slipper att besvara idiotfrågor. Sluta att ställ sådana frågor och fortsätt reagera mot sexism.

Och läs Sportbladet – javisst, jag talar delvis i egen sak här. Men kollegorna där gör just nu så kunnig och engagerad bevakning av fotbolls EM att reflektioner som detta blogginlägg som tur är hamnar i skuggan av riktigt, riktigt bra fotbollsjournalistik.