Röriga och trevliga dagar i Almedalen med diskussioner, mingel och seminarier. Gårdagen är värd en reflektion även i dag:

I går presenterade Aftonbladet ett spännande nytt projekt för att utveckla opinionsjournalistiken.
Vi kallar det Politism och är ett initiativ från Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson.

Presentationen gjordes i Almedalen av Karin Pettersson själv och Politismredaktörerna Eric Rosén och Margret Atladottir.

Du hittar ett pressmeddelande om satsningen här. I augusti går en första version upp. Det är en betaversion och kommer inledningsvis snarast att ha formen av en utbyggd blogg, men under hösten byggs mer och mer på till vad vi hoppas ska kunna bli en ny plats för politiskt engagemang och skrivande.
Politism inbjuder alla att delta, men kommer inte att vara en sajt öppen för alla att kommentera på. Det ska inte tolkas som exkluderande. Tvärtom bygger det på den klassiska insikten att alla skribenter behöver en redaktör. Politism erbjuder dig som vill delta det på ett nytt sätt. Och dessutom en karriärväg till att vara med och direkt påverka innehållet på sajten.

Politism vill bygga en community för nya röster som vill höja kvaliteten på läsarmedverkan från en oändlig ström av spontana läsarkommentarer till inlägg som för debatten framåt. Politism kommer hela tiden att förhålla sig till nyhetsflödet, men vara mediekritiskt och analysera nyheter utifrån en värdegrund och politiska ståndpunkter.

Vill du vara med kommer dina inlägg inte att reduceras till att hamna i en oändlig ström av kommentarer, det kan mycket väl hamna som toppstory på Politism.
Det är spännande, banbrytande och nytt. Hur det kommer att fungera kommer att klarna under hösten.

Jag gjorde en liten introduktion om medieutvecklingen och professorn i statskunskap, Erik Amnå pratade om unga människors okanaliserade politiska engagemang.

Här är mina anteckningar från inledningen:

Vad händer med ledarsidan när papperstidningen dör? Eller om vi i detta sammanhang ska uttrycka oss med mindre tabloida bokstäver:
Vad händer med opinionsjournalistiken när papperstidningen som plattform upphör att vara relevant?

Jag tillhör dem som tror att opinionsjournalistiken har en lysande och spännande framtid framför sig. Jag grundar det egentligen på en enda typ av data:
Journalistik som utgår från en tydlig värdegrund och uttrycker en tydlig åsikt är den journalistik som delas och sprids allra mest av läsarna.

Ett exempel är Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos text i går om Göran Hägglunds förslag om läsning av svenska klassiker i skolan. Den texten delades 1200 gånger på Facebook och twittrades 248 gånger. Räckvidden för bara de aktiviteterna är ungefär upphöjt till tio enligt normal viral logik.

Delningen av texter är ett mycket spännande mått på engagemang och ökar kvaliteten på räckvidden i dessa sammanhang jämfört med att bara räkna antalet klick.
Opinionsmaterial tillhör i hela världen det mest delade materialet. Aftonbladets opinionsmaterial är överlägset mest delat varje dag jämfört med andra svenska opinionstexter.

Opinionsmaterial har konkurrens i antal delningar av bilder och klipp på gulliga katter och roliga hundar. Det säger egentigen bara vilken typ av material vi är intresserade av att dela; sådant som får oss att verka smarta eller sådant som engagerar oss och sådant som är roligt och harmlöst.

Det engagemang läsarna ger uttryck för i samband med opinionsjournalistik har ett unikt värde. Det gör att opinionsjournalistiken kommer att klara en strukturomvandling – var så säker.

Utmaningen ligger istället hos ledningar för tidningshus som är vana vid att skilja hermelinerna på ledarredaktionen från murvlarna på nyhetsgolvet.
Det är publicistiskt utan tvekan en god idé att fortsätta att hålla den rågången.
Men det är en lika bra idé att se hur opinionsjournalistiken kan tillföra unikitet och värde i nyhetsrapproteringen i kombination med engagemang från läsarna.
Det betyder att det är hög tid att utveckla den online.

Därför presenterar vi idag ett projekt som vi driver efter ett initiativ av Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson.
(Läs hennes text om Politism här.)

Vi kallar det Politism.

För att förklara bakgrunden, följ med på följande tankebana:
Den fria pressen som vi känner den i västerlandet, startar i egentlig mening i slutet av 1700-talet, början på 1800-talet. Sveriges äldsta – nu levande – dagstidning Aftonbladet startar 1830.

Trycktekniken var då så långt gången att den tryckta tidningen kunde bli ett massmedium.
Detta sker i en tid när de stora idéerna brottas mot varandra i Europa.
Lars Johan Hierta startar Aftonbladet med en tydlig programförklaring:

”För ett folkligt statsskick och ett fritt ord.”

Han var en typisk tidningsägare vid denna tid. En entreprenör, men också en person med en tydlig vilja att beskriva världen utifrån sina värderingar och politiska åsikter.

Det var det viktigaste skälet till att äga en tidning vid starten för dagspressen – att kunna beskriva världen och nyheterna utifrån en värdegrund och politiskt perspektiv.

Det är egentligen bara under en period på 1900-talet som tidningsutgivning blir riktigt big business.
När William Randolph Hearst utvecklar sensationsjournalistiken i bitter fight med Joseph Pulitzer i USA. Striden resulterade i vad som kom att kallas the Yellow press.

Den är till stora delar fortsatt politiserad, men på kommersiella grunder växer i USA idén fram om en objektiv nyhetsförmedling. Det tilltalar fler eftersom du kan ta del av nyheterna oavsett din egna politik.

Skälet till att nyheter i sig går att sälja är att det vid denna tid tekniskt går att kontrollera information upp till ett helt dygn, till nästa tryckstart. Det sker samtidigt som trycktekniken och papper går ner i pris.

Hearst blir rik ungefär som en rysk oligark – med stor förslagenhet tar han för sig ohämmat på en imperfekt marknad som befinner sig i massiv tillväxt.
Vid millennieskiftet ändras allt.

Digitaliseringen av nyheter betyder att nyhetsförmedling inte längre är någon business.
Ingen kan i och med digitaliseringen av medier äga en nyhet mer än några minuter.
Värdet av att producera nyheter närmar sig noll. Orsaken är helt enkelt att publiken generellt inte ser värdet i att betala för något den kan få gratis efter några minuter. Det är rationellt och oerhört bekymmersamt för stora delar av pressen.

Undantag finns. De som rör sig snabbast ut i det nya landskapet drar till sig enorma läsarskaror. Det går för den som är kreativ och erbjuder nya annonslösningar att göra en god affär av. Aftonbladet är ett sådant exempel på den svenska marknaden.

Men om vi här för ett ögonblick lämnar utmaningen för finansieringen av nyhetsjournalistik åt sidan, kan vi argumentera för att pressen i och med detta återvänder till sitt ursprung.
Värdegrunden och den tydliga utgångspunkten för analysen av nyheter blir allt viktigare.

Ett exempel för att stödja tesen är starten av Huffington Post i USA. Den startas av publicisten och entreprenören Arianna Huffington. Hon startar den med ett liberalt credo och som en uttalad motreaktion mot Fox News uttalat konservativa agenda i analysen av nyheter.

Huffington börjar med att aggregera andras nyheter och lägger på sin egna analys och perspektiv. I dag har ett bloggkollektiv utvecklats till en redaktion som är ungefär en femtedel så stor som New York Times.
År 2012 passerade Huffington Post New York Times i räckvidd.

Parallellt med denna utveckling blir mediekritik närmast en folkrörelse i sociala medier. Medier misstänks hela tiden för att egentligen driva en agenda, oklart varför. Men transparensen i många mediehus lämnar så mycket i övrigt att önska att uppfattningen vinner stöd i vitala delar av sociala medier.

Om nödvändigheten av att ställa om till detta framväxande medielandskap pratade Aftonbladets ledningsgrupp för lite drygt ett år sedan.
Vi startade ett projekt kallat Omni för att skapa en ny nyhetstjänst i mobilen som genom att länka och rekommendera snabbast ger dig alla perspektiv och alla nyheter.
Den lanserades i en betaversion för ett par veckor sedan. Det var en del av hur vi tror journalistik behöver utvecklas. I går presenterade vi en annan del.
Politism – för att utveckla opinionsjournalistiken.

Det handlar i sin kärna om hur engagemanget och viljan att delta sätter allt större prägel på nya spännande sajter i allmänhet och mediesajter i synnerhet.