SÖNDAG 8 september 2013.

Världspolitiken gjorde besök i Stockholm i veckan. De bestående intrycken är hur tyst staden kan bli utan bilar. Och hur journalistik påverkas av närvaro.
Vi är vana vid åsikter och journalistik om åsikter. Politiker som tycker det ena eller det andra om tillståndet i världen och vad som behöver göras.
Journalistik och debatt om politikers åsikter är naturligtvis viktig. Men det blir påtagligt på president Obamas presskonferens hur hans administration handlar om beslut i världsfrågorna.
Det ger uttalanden en skärpa och moralisk dimension som vår politiska journalistik inte är så van vid till vardags.

”När barn mördas av gasattacker är det moralisk riktiga inte att ställa sig vid sidan av och inte göra någonting”, sade Obama i ett förvånansvärt öppet resonemang kring sin krigsretorik vid presskonferensen i Stockholm.

Därmed naturligtvis inte sagt att det rätta att göra är att bomba Syrien. Det tycker snart sagt ingen av världens ledare. Men det är förstås åsikter. Det är Obama som kommer att fatta beslutet.

Och så kan vi debattera om USA är en självpåtagen världspolis eller en världspolis på grund av mäktiga allierade som ropar på USA när det bränns.
Och om det är en rättfärdig eller orättfärdig världspolis. Om det kommer det alltid åsikter och journalistik.

Kring mediabevaknignen av presidentbesöket finns naturligtvis också en hel rad olika uppfattningar. En del tycker att mediebevakningen fokuserar för mycket på vilka bilar och flygplan presidenten transporteras i.
Som om de inte var en del av en politik som handlar om att förstärka uppfattningen om att här kommer världens mäktigaste man. Efter en rad tv-serier och filmer som gjort populärkultur av USA:s president suger det till i magen på de allra flesta vid bilderna av när Air Force One tar mark på Arlanda.
Vi är plötsligt nära. Åskådarna med sina mobilkameror längs kortegevägen, Carl Bildts uppspelta kroppsspråk på röda mattan och höga mediechefer som twittrar bildbevis på att de bara varit meter ifrån presidentens bil ger uttryck för samma sak. Magin i den exekutiva maktens närvaro.

Aftonbladets liverapportering med tv, text och bild från Obamabesöket är den rapportering som nått störst publik i Aftonbladets historia. Vi registrerade hela 7,7 miljoner besök och 2 miljoner startade teveströmmar totalt under onsdagsdygnet.

Vill man vara grinolle kan man säga att denna besatthet av hur presidenten rör sig mellan flygplan, hotell, regeringskansli, synagoga, högskola och slott är osund. Det är väl vad han säger som är det viktiga?
Då glömmer man att presidenten inte kom till Stockholm för att säga något som han inte kunde ha sagt var som helst. Synligheten i sig, i noga utvalda sammanhang är en väsentlig del av själva maktutövningen för en amerikansk president. Att i en kontext av krigsretorik vara synlig i fredliga Skandinavien och osynlig i fientliga Moskva var den politiska poängen med Stockholmsbesöket.

Mot bakgrund av det var min favoritrapportering av alla mediers intensiva rapportering den lika roliga som geniala rapporteringen som Värmlands Folkblad stod för. Här är ingressen:

”Obama passerade Värmland vid halv tio tiden i förmiddags. I en hastighet av 484 knop flög hans plan in över Ambjörby i norra delen av länet.”

Chefredaktören Peter Franke förklarade för tidningen Dagens Media hur de lagt upp bevakningen av presidentens tid i värmländskt luftrum:
”Vi har en fotograf som är väldigt flygintresserad och han hade lagt in Air Force One i sin dator. När planet var här uppe tog vi helt enkelt en skärmdump och skrev en kort notis på webben. Vi är inte bara med på marken utan också upp i luften.”

Därefter återgick Värmlands Folkblad till att lägga ut TT:s bevakning av besöket. Så ska en slipsten dras på en lokaltidning.
Det resulterade i en bevakning som på pricken fångade kärnan i hela presidentbesöket: Närvarons magi.