De sista skälvande timmarna av 2013 önskar jag alla läsare ett gott slut. Det sker liggandes på rygg i en stuga i ett episkt skitväder i den svenska fjällkedjan ackompanjerat av vänner och kollegors tävlan i soliga bilder från olika söderhav i olika sociala medier.
En tidsbild så god som någon.

Ni har läst och sett alla tillbakablickar på 2013 nu. Det var vad det var.
Och ett år med mycket god journalistik. Här hemma var det ingen slump att det kom att handla om Romregister, reportageserier som #välkommen om mångkultur och integration och  granskningar av Avpixlat.
I en tid när politik görs på människors rädsla för det främmande blir sådan journalistik en sådan tids tecken.

Mitt nyårslöfte inför 2014:
Förväxla inte debattörers oro över vad som är ”tillåtet” att säga i debatten med det hälsosamma i att påståenden möts av motargument.

I världen var Edward Snowdens avslöjande i The Guardian och Washington Post om den massiva och djupgående övervakningen av elektronisk kommunikation utan tvekan årets viktigaste.
Den som tänkt efter har rimligen förstått att säkerhetstjänster trålar med sina algoritmer i de oöverblickbara mängder data vi dagligen genererar med normalt, digitaliserat mänskligt beteende.
I den mån terrorister avslöjats handlar det nästan undantagslöst om att de i sin skruvade syn på värdet av mänskligt liv gjort misstaget att bete sig mänskligt.
Så vad skulle vi med säkerhetstjänster till om de inte letade där mest information om mänskligt liv finns?
Kvaliteten i Snowdens avslöjande bestod i hur konkret han kunde visa att övervakningen sker. Det startade en djupgående debatt om integritet och övervakningssamhällets konsekvenser. Den lär fortsätta.

Mitt nyårslöfte inför 2014:
Inse att det är en befängd tanke att tro att det finns ett privat rum på internet.

Inför 2014 tvingas vi också konstatera att det kommer att spelas ett dröm-VM i herrfotboll i Brasilien och vi är inte med. Det hjälper inte fan vad Sveriges herrkapten säger om bilar, damer och cyklar. Vi är inte där.

När regnet här bara tilltar tänker jag nu ställa in alla försök till skidor och återuppleva sommaren med Håkan Hellströms spelning på Allsång på Skansen. Jag tror det är det mest märkvärdiga jag någonsin sett av svensk rockmusik i live-tv.
Det får bli ett positivt hej då till 2013.

Har du en dryg timme  att slå ihjäl och känner för mer 2013 så rekommenderar jag min och Thomas Mattssons, chefredaktör för Expressens, gemensamma årskrönika i podden MattssonHelin om nyhets-, nöjes-, sport-och medieåret.

Detta var vad som for genom huvudet i denna stund.
Med det önskar jag dig ett Gott slut och ett Gott Nytt År.
(Det är en uppriktig önskan i motsats till ett utrop i största allmänhet. Avsaknaden av utropstecken är således ingen slump. Det ska inte tolkas som surmulenhet, utan som ett försök att understryka allvaret i min önskan. Det lite uppsluppna bruket av versaler i sista meningen är just ett uttryck för lite uppsluppenhet.)