SÖNDAG 16 mars 2014.

Vad händer med åsiktsjournalistiken i en tid när ledarsidan på papper når allt färre läsare och inte längre når yngre läsare?
Hur ska tidningar bli relevanta för unga läsare som är engagerade i samhällsutvecklingen, men kanske inte så intresserade av partipolitik?
Hur kan en tjänst byggas där läsarna kan delta i diskussionen och utformningen av innehållet utan att det urartar i näthat i kommentarsfält?
Det var några av frågorna som ledde fram till starten av Politism. Initiativet till utvecklingen togs av Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson, tidigare medieentreprenör som var med och startade tidskriften Fokus.

I dag drivs Politism som ett bolag, samägt av den svenska centralorganisationen för arbetarrörelsens fackförbund LO och den norska mediekoncernen Schibsted. Det är samma ägarkonstellation som äger Aftonbladet.
Politism är ett mycket litet bolag. Det anställer bara två personer. Eric Rosén som är chefredaktör och ansvarig utgivare med en bakgrund hos den spännande uppstickaren Nyheter24 ägt av två medieentreprenörer. Margret Atladottir, tidigare chefredaktör på Nöjesguiden där hon ledde en utveckling av den gamla stockholmsklassikern på papper till en lönsam onlineaffär.

Vi har alltså att göra med något så ovanligt och välkommet som en svensk startup på den svenska mediemarknaden med två unga, drivna entreprenörer. Dessutom inom en del av journalistiken där produkt och affärsutvecklingen inte direkt bländat omvärlden.

Politism lanserades i augusti i fjol. Då som en enkel blogg. De unga redaktörernas kunnande om fenomen som hur och varför artiklar delas på internet gjorde att Politism snabbt tog för sig.
Utan en enda länk från Aftonbladet eller någon annan trafikmotor nådde Politism snabbt mellan 50 000 och 100 000 unika läsare i veckan. Flera gånger har de nått det dubbla och rekordet är svindlande 500 000 unika läsare på en vecka. Variationerna beror helt på hur engagerande innehåll Politism lyckas skapa. Inte sällan diskuteras texter från Politism numer i andra etablerade medier.
Den närmsta tiden lanserar Politism en mycket spännande teknisk innovation. De har utvecklat ett system för läsarkommentarer där läsarna får större och större tillgång till sajten beroende på engagemang och förtroende från andra läsare och redaktörerna.
Det är en modell byggd för att utveckla kvaliteten i läsarnas medverkan och slippa anonyma nättroll som vräker ur sig hat i kommentarsfälten. Modellen är inspirerad av en av USA:s mest framgångsrika sportsajter som heter Bleacher report.

Hur tror ni att en sådan här nysatsning tas emot av media etablissemang som till exempel Dagens Nyheters ledarsida?

En gissning skulle kunna vara att de i liberal anda välkomnar en ung och innovativ ny röst, även om denna röst som i Politism fall öppet deklarerar att deras värderingar är orienterade åt vänster och att hjärtefrågorna är jämställdhet, antirasism och feminism.
Vi behöver inte gissa längre. Ledarskribenten Hanne Kjöller på Dagens Nyheter skrev förra veckan en av de mest desperata, hatfyllda och orättfärdiga texter jag kan minnas att jag läst i ett sådant sammanhang. Texten är ett skolexempel på vad som kan hända inom opinionsjournalistik när skribentens politiska agenda vinner över tankeförmågan. Det blir så viktigt att driva hem en politisk poäng och få ryggdunkar från dem som tycker likadant att argumenten blir intellektuellt ohederliga.

Hanne Kjöller kallar Politism för ”s-märkt avloppsrör”, avfärdar två unga kollegor som att allt de gör är ”ren skit.” Hon jämför på fullt allvar deras arbete med den rasistiska och anonyma hot- och hatsajten Avpixlat som saknar ansvarig utgivare.
Argumentationen bygger hon, sin slagkraftigt formulerade och hafsiga journalistik trogen, på ett sakfel och det faktum att Politism kallat skolministern för ”löjlig”. Sakfelet handlar om att hon påstår att Politism är en nyhetssajt, trots att det går att läsa på sajten att Politism är en arena för politisk diskussion i gränslandet mellan ledarsidor och aktualitetsdebatten i sociala medier.
Vad avser lämpligheten i invektivet ”löjlig” om skolministern så tror jag mig tämligen säkert ha läst värre saker på Kjöllers egna ledarsida.

Det kan säkert finnas skäl att diskutera och utvärdera saker med Politism. Det gör det alltid i nysatsningar. Men det intresserar inte Hanne Kjöller. Det räcker med att arbetarrörelsen är inne med riskkaptial i en mediesatsning för att hon ska se rött och börja yra om att åsiktskorridoren smalnar när den istället breddas. Det är en symtomatisk tankevurpa på många ledarsidor just nu.
Många ledarsidor har förblivit ledarsidor som om vi ännu levde på 1900-talet. Det enda de förefaller noterat av revolutionen i medier är att kvalitetsjournalistiken är hotad. Som kvalitet räknas till exempel de texter de i godan ro skriver själva.
Vi har här att göra med ett unikt kvalitetsbegrepp eftersom det som här avses är ett innehåll som ingen lyckas ta betalt för och som allt färre läser. Annonsaffären kring denna typ av innehåll har inte heller varit mycket att skriva hem om.

När ett initiativ som Politism börjar nå unga, trendsättande och opinionsbildande målgrupper på ett sätt som är intressant för en annonsmarknad borde vi som växt upp i traditionella medier möta det med nyfikenhet istället för Kjöllers proppmätta självgodhet.

Men låt mig försöka vara konstruktiv. Plattformen och de redaktionella processer som byggs i Politism går att skala till vilken politisk inriktning som helst.
Hör av er om ni vill ha en hjälpande hand. Mot en enkel affärsuppgörelse fixar vi det här åt er. Vi skulle garanterat ha roligare än att skriva förgrämda texter om skit och avloppsrör. Det anstår faktiskt inte Dagens Nyheter.
Men framförallt skulle läsarna bli gladare och få en mer vital opinionsjournalistik.