SÖNDAG 22 juni 2014. 

Med midsommar avklarat är det naturligtvis hög tid att fördjupa oss i mediernas spännande värld igen. Vi tar det lite mjukt först:
Intresset för utvecklingen av medier förvånar fortfarande en del journalister. Det har att göra med att vi en gång i tiden levde tämligen isolerat, i envägskommunikation.
Vi skrev en artikel eller gjorde ett inslag. Lämnade materialet för publicering och gick hem.
Ödmjukhet är ett ord som gifter sig dåligt med oss journalister, men det var i vart fall ett inslag av något dylikt som gjorde att vi tänkte att läsarna var mycket mer intresserade av själva ämnet än av journalisten, eller omständigheter kring hur artikeln eller inslaget kom till.
Det var förhoppningsvis ett riktigt antagande i grunden, men det skulle visa sig att vi gravt underskattade intresset för medier och hur journalistik kommer till.
Det är inte så konstigt. Kontakten med er läsare förr i tiden var ytterst sporadisk.

Om någon ringde blev vi glada. Skrev någon brev blev vi nästintill rörda. Ringde 47 personer kunde vi kalla det läsarstorm. Det var ännu långt till dagens tusentals delningar och kommentarer av en artikel.

Tänker vi efter så är intresset för medier och hur journalistik kommer till självklart.
Svensken lägger i genomsnitt 6 timmar och 18 minuter om dagen på medier. En siffra som bara ökat i modern tid. Men vilka medier vi lägger tid på ändras i revolutionerande hastighet.
2013 var första året då svensken lade mer tid på internet än på TV enligt Nordicoms undersökning.
Internet och TV är fortsatt de överlägset mest konsumerade medieslagen. Och Nordicoms aktningsvärda försök att bringa ordning i vår mediekonsumtion trasslas naturligtvis till av att vi gör mer än konsumerar journalistik på internet och dessutom i ökande utsträckning tittar på TV via internet.

Men övergripande kan man säga att sociala medier ökar allra mest. Dagstidning i tryckt form, radio och tv i linjär form minskar.
Att vi är intresserade av något vi spenderar över sex timmar om dagen på är det jag menar är ganska självklart.

Hur bra är traditionella mediehus på att ta hand om det intresset? Hur öppna är vi för diskussion med läsare, lyssnare och tittare?

Det varierar, men frågan upptar i dag de allra flesta som tänker på frågan om framtidens journalistik. Den allra största omställningen för journalister i dag kan enkelt beskrivas så här:
Förr tänkte vi att jobbet var över när vårt material publicerades.
I dag tänker de som har mest framgång i det digitala medielandskapet att journalistiken tar sin början vid själva publiceringen.
Det är naturligtvis ett hårdraget resonemang. Det är inte så att alla läsare alltid vill diskutera allt. Men artikeln eller inslagets funktion har i allt högre utsträckning kommit att bli social. Vi vill dela den, kommentera den, tillföra perspektiv vi anser saknas, få journalistens svar på hur hen tänkt.
Det låter enkelt, men är en stor omställning för journalistiken. De nya verktyg som erbjuds för utveckling av journalistiken äger sällan mediehusen själva.

Facebook är mest omdiskuterat nu. De är, i konkurrens med Google, det bolag som vet mest om dig, analyserar och säljer den datan för att göra moderna medieaffärer. De har inte ett problem med att ta reda på saker om dig, eftersom du redan berättat extremt mycket om dig själv för Facebook, utan att de ens frågat. Däri ligger hela Facebooks genialitet, men också ett för lite debatterat förhållande.

I veckan var vi på Aftonbladet till exempel tvungna att tillfälligt stänga artikelkommentarerna som vi har via Facebook. Vi jobbar för att så snabbt som möjligt öppna dem igen.

Orsaken till stängningen är att Facebook, utan att meddela världen i övrigt, plötsligt ändrat i en algoritm. I vårt fall gjorde det att vi inte längre förstår hur artikelkommentarer publiceras på Aftonbladet. Det är ohanterligt ur ett utgivarperspektiv, även om jag inte är juridiskt ansvarig för läsarkommentarer publicerade via Facebook.

Att Facebook så utstuderat inte bryr sig om sina samarbetspartners utan är sig själva nog är en god illustration på en förändring i vår användning av medier som inte bara gör vårt intresse för medier naturligt, men också viktigt.
I dag är det många av de hyllade nya mediebolagen som är helt beroende av trafik från Facebook. I Sverige har vi till exempel Nyheter24, i världen har vi till exempel BuzzFeed. I längden kommer sådana medier att bli helt kontrollerade av Facebook. Cirka 70 procent av deras trafik kommer därifrån.

När tror ni att Facebook tänker börja ta betalt för den trafiken?
Eller tror ni att de tänker betala aktörer som Nyheter24 och BuzzFeed för att få publicera deras innehåll? Tänk igen.

I dag upplever du att du får innehåll på Facebook gratis. Snart också nyheter i din feed.
Vem tror du betalar det?
Här gäller ännu den gamla sanningen:

Om du inte vet vem som betalar är det du själv som är produkten.

Utvecklingen av de amerikanska internetjättarna är fortfarande den mest underrapporterade historien i svensk media.